Peppe, 6, var som en duracellkanin och kunde aldrig sitta still. "Vi var knäckta - tills vi förstod att han var överkänslig mot socker", berättar mamma Bitte.

Redan vid sju månader tog Peppe, nu 6, sina första steg. När han var åtta månader sprang han. Som ettåring klättrade han ur spjälsängen och som tvååring vred han sig ur bältet i bilbarnstolen och skrek i protest när han inte ville åka bil. Resan var lång innan de hittade boven i dramat – Peppes stora sockerintag.
– Peppe har alltid varit full av energi, säger mamma Bitte Stümer. Han föddes i 110 km/h, han var 110 procent! Det var så jag försvarade Peppe när han sprang, klättrade och kröp överallt, hela tiden. Han har alltid varit en glad och positiv kille men det har varit två lägen, antingen springer han eller så sover han. Han var som en duracellkanin som jag var tvungen att ha i sele på offentliga platser, annars drog han.

Det som var jobbigast med Peppe, och för Peppe, var alla uppbrott, säger Bitte. Att klä på sig och gå till dagis, att gå hem från dagis eller att gå och borsta tänderna. Det var alltid en fajt med massor av bråk och skrik.
– När de andra barnen smågnällde över ett nej blev Peppe jättearg, hoppade och skrek.

Vid tre års ålder började Bitte på allvar att fundera över varför Peppe aldrig kunde sitta still. Hon såg en annons i tidningen om en föreläsning som handlade om ADHD och damp. Kunde det vara Peppes problem?

Under det två timmar långa föredraget var det den sista halvtimmen som ändrade Bitte och hennes familjs levnadssätt för all framtid. De pratade om kostens betydelse och sockrets intåg i alla familjers hem. Att barn reagerar olika på socker men att det är vanligt att aktiva pojkar är överkänsliga mot socker.
– När jag kom hem sa jag till min man och mina döttrar att nu ska vi rensa skafferiet på sockrade flingor, godis och kakor. Och det är slut med att dricka saft, säger Bitte.
Ett inte så populärt beslut men alla var överens om att i alla fall göra ett försök. Familjen hjälptes åt att stå emot när Peppe fick sina utbrott. De tog bort de sockrade alternativen vid frukostbordet och framför allt klubban – mutan som ofta kom fram när han skulle vara lugn, som när de skulle åka bil.
– Senare fick vi reda på att sockret i kombination med färgämnen kunde förvärra sockerchocken, säger Bitte.
Peppe var arg och skrek hela första, andra och tredje bilresan utan klubban. Men redan efter tre dagar fick de bevis på att det de misstänkt var sant. Efter “Bolibompa” skulle barnen gå och lägga sig och vid tandborstningen var Bitte beredd på den vanliga kvällsfajten. Men Peppe tog mammas hand utan ett knyst och följde med. Då förstod hon: SOCKER! Peppe var överkänslig mot socker.
– Själv växte jag upp på nyponsoppa och har varit ett sockertroll hela mitt liv, säger Bitte. Att det kunde vara farligt visste vi inte, förutom att man kunde få hål i tänderna förstås.

När sockret försvann ur vardagen blev familjens liv mycket lugnare. Peppe är fortfarande en glad, positiv och nyfiken kille men han sitter gärna i mammas knä och läser en bok.
Bitte bjuder på en bit nötkaka med vaniljsås.
– Den här kakan innehåller nötter, torkad frukt och lite honung som jag har mixat ihop. Men inget vitt mjöl eller vanligt socker. Det får inte bli förbjudet att fika och äta godsaker men det är viktigt att hitta alternativ.
– Det handlar inte bara om att ta bort och ändra kosten, säger Bitte. Barnen måste få kunna njuta av en godsak men det gäller att grunda bra först, då påverkas de inte på samma sätt av sockret och kan sitta still och äta glassen.

”Sockret kan göra ditt barn beroende”

Bitten Jonsson

Bitten Jonsson hjälper människor som har problem med bland annat övervikt, alkohol, droger och spelberoende. Hon är legitimerad sjukskjöterska, vidareutbildad inom beroendeproblematik i USA, och har skrivit boken ”Sockerbomben”.

Vad händer i barns kroppar när de äter socker?
– Då lägger vi grunden till ett beronede hos barnet. Sockret, och även snabba kolhydrater, stimulerar kroppens egna signalsubstanser som gör att vi mår bra. När barnet äter socker banas en väg upp till den belöningsdelen i hjärnan, synapserna, och stimulerar dopamin och betaendorfiner (kroppens lyckohormoner). Det är därför barnen mår bra och känner sig tillfreds.
– Har man en gång plogat den vägen till hjärnan ökar risken att barnet växer upp och blir beroende av rökning, alkohol och droger.

Hur påverkar sockret barns beteende?
– De blir först speedade och sen lugnar de ner sig. Sen börjar abstinensen och barnet blir gnälligt och aggresivt. Är barnen genetiskt känsliga mot socker blir effekten ännu starkare, de skriker och gråter tils de får i sig mer socker. Då kan det vara svårt för föräldrar att säga nej.

Hur mycket socker klarar kroppen av per dag?
– Hjärnan behöver glukos men vi klarar oss på 5-13 sockerbitar per dag. Tänk på att en vanlig svensk stor frukost med juice, bröd med marmelad och ost, flingor och fil kan innehålla upp till 20 sockerbitar så vi äter på tok för mycket socker.

Vad kan vi föräldrar göra?
– Se över kosten. Först och främst: Ge barnen en proteinrik frukost, då får de en bra grund att stå på. Byt ut vitt mjöl mot fullkorn som till exempel fullkornsbröd, fullkornsflingor och fullkornspasta. Använd havregryn i smeten när du gör pannkakor och ta bort sylten. Vispa hellre grädde och mosa i banan, det tycker många barn är supergott. Hitta bra mellanmål och nyttiga komplement till den vanliga middagen, som morots- och oststavar att knapra på. Är barnen så pass stora att de kan äta nötter, ge dem en näve innan de går på kalas där ni vet att det blir mycket socker och kanske pizza eller korv med bröd. Då lägger ni en bättre grund och kroppen får jobba.

Ur mama nr 11 2005

Bloggen En mammas dag har lördagsgodisfrågan uppe till diskussion. Hur löser ni lördagsgodisfrågan hemma? Intressant diskussion eftersom de allra flesta familjer vill begränsa barnens sockerintag. Hur tänker ni?

NUVARANDE Peppe, 6, blev lugn utan socker
NÄSTA Sverige hakar på After-Dagis trenden