Snart kommer nya skivan, men popstjärnan Patrik Isaksson står och faller inte med karriären längre - efter skilsmässa, återförening med Sofia Rågenklint och två barn i rask takt är det familjeliv på landet som gäller. "Jag är en konflikträdd kycklingpappa", säger han.

Fakta om Patrik Isaksson

Ålder: 39.
Yrke:
Musiker.
Familj: Sambon Sofia Rågenklint och barnen Tim, 6, och Alex, 4.
Bor: I Äppelbo i Dalarna.
Aktuell: Med nya albumet ”Nummer 6”.

Jag förväntar mig att Patrik Isaksson, 39, ska komma i (hel-)ylletröja och vara så där lugn och långsam, nästan lite sävlig. Men jag har helt fel. Patrik är energisk, nej, han är sprudlande! Han hälsar med ett stort leende, frågar om jag är hungrig och vad jag vill äta, och så väljer han raskt en japansk favoritrestaurang på Kungsholmen i Stockholm. Patrik går snabbt och jag småspringer bredvid.

När vi har satt oss på restaurangen berättar han om den stora lyckan. Han är återförenad med programledaren Sofia Rågklint, han har två underbara killar, bor och trivs i Sofias barndomshem Äppelbo i Dalarna, och så har han en ny skiva och turné som väntar.
– Ja, jag är verkligen lycklig, jag har min älskade familj och bitarna faller på plats. Det känns fantastiskt.

Du och Sofia var skilda i nio månader och ganska snabbt när ni hade återförenats så blev hon gravid. Var det planerat?
– Ja, vi har båda alltid velat ha barn så jag var mentalt förberedd, trodde jag. Men sedan var det ändå en chock, jag var nog lite i chocktillstånd hela vägen. Jag kunde inte riktigt ta in att det fanns ett barn där i magen. Jag förstod nog inte det förrän Tim kom och jag blev pappa.

Hur var er relation då, efter att ha levt isär?
– Relationen var starkare än någonsin. Vi hade ju redan gjort det värsta man kan göra, att skilja sig. Vi kände att vi litade helt på ­varandra och ville samma sak – bilda familj.

Och så kom din första son Tim, som i dag är sex år. Beskriv känslan.
– Förlossningen var lång och omtumlande, den tog 20 timmar någonting och det var sugklocka och allt. Och när vi åkte in till sjukhuset kände jag mig som en otroligt dålig pappa. Jag hade varit på krogen och tagit ett par öl och stod och stank alkohol. Men gud, Sofia gick tre veckor över tiden – vi hade väntat och väntat – och så ska han komma just den kvällen jag går ut en sväng med en polare! Jag skämdes ögonen ur mig och bestämde att nästa gång ska jag inte dricka en droppe förrän barnet är ute.

– När Tim kom kände jag mig inte ensam längre. Min egen uppväxt var ganska otrygg och jag kände mig ofta ensam. Jag tänkte att nu har jag med mig någon att älska genom hela livet. Jag menar, kärleken till en annan vuxen kan förändras och ta slut, men kärleken till ett barn kan aldrig ta slut, det är omöjligt! Jag kände att tomheten försvann när jag blev pappa.

Hur var den första tiden med barn?
– Omtumlande, man växer säkert tio år som människa så fort man får barn. Jag var så lycklig. Jag gick runt hela dagarna med Tim på axeln och sjöng. Och jag tror att det är en av anledningarna att han i dag är väldigt harmonisk och gillar närhet.

– Tim var så snäll och enkel som bebis, det kändes snabbt helt självklart att ha barn. Allt faller på plats. Även rynkorna runt ögonen av sömnbristen. Tim sov bra, åt bra, han var nöjd nästan jämt. Vi hade tur har jag förstått.

Var du pappaledig?
– Sofia och jag hade förmånen att kunna vara hemma tillsammans med Tim. Jag var hemma i åtta månader och jag älskade det! Det känns som om vi blev väldigt tajta som familj. Det var en bra resa. Första barnet är ju inkörsporten till föräldraskapet, är det smärtfritt så blir det mycket enklare att skaffa ett barn till. Så var det för oss i alla fall.

Ja, Alex kom ju inte så långt efter. Hur var den andra förlossningen?

– Det var dramatiskt igen. Vattnet gick på Tims tvåårsdag, men det var falskt alarm. Men dagen efter så kom Alex med akut kejsarsnitt.

Varför då?
– Sofia öppnade sig inte mer, så han fastnade. De hörde att hans hjärtslag ökade och sedan gick det fort. Det var såklart dramatiskt, men det gick bra ändå. Och jag fick den största behållningen, att ha honom på bröstet. Sedan fick jag ett glas champagne och så låg jag där och var väldigt stolt. Efteråt glömmer man det jobbiga och minns bara det fina.

Och så kom ännu en nöjd bebis, eller?

– Nej, verkligen inte. Nu fick vi ett kolikbarn så allt det där enkla, hm, det var då det. Alex skrek jämt, kändes det som, och sov ingenting. Jag fick lägga mig i olika sovrum med Tim, så att Sofia fick amma i fred. Jag är väldigt dålig på att sova annars också, men nu var det sömnbrist i fem månader, vi levde i ett töcken. Sofia blir ett åskmoln om hon inte får sova, så det var en tuff början. Men sedan när vi började med sådan där ersättning som är bra för magen så försvann koliken.

Men sömnen är ett problem för de allra flesta småbarnsfamiljer, gissar jag?
– Ja, verkligen. Det är inte förrän nu de har börjat sova hela nätterna i sina egna sängar. Tim är en vaknare som jag – ”pappa jag sover aldrig”, brukar han säga. När han hör bilar vid halv sex säger han att ”nu är det morgon, nu vill jag gå upp”. Jag försöker lära honom att man kan somna om, man behöver inte gå upp klockan sex. Det är inte så kul när det är lördag.

Märkte ni av tvåbarnschocken?
– Nej, inte direkt. Förutom att packningen blev större. Och att man plötsligt alltid hade ett barn hos sig, tidigare kunde man faktiskt lämna ett barn och åka och göra någonting själv. Och lite svårare är det att få barnvakt. Fast nej, inte någon chock. Tre barn skulle vara en stor chock…

Hur är killarna ihop?
– Det har gått bra från första början. Tim var aldrig avundsjuk. Han är en snäll storebror. De kompletterar varandra bra. Vi behöver aldrig åka på Bamseklubb, vi kan hyra ett hus med pool och så har de skitkul ihop.

Äntligen en egen familj – som du hade längtat efter så mycket och länge.
– Ja. Jag gillar att känna och att säga ”jag har en familj”. Att vara en del av en familj är härligt, euforiskt. Jag har en familj, en fru, två barn. Jag blir glad än i dag när jag säger det.

Det låter som du är en väldigt kärleksfull pappa.
– Jag är en kycklingpappa. Tims första ord var ”försiktigt”, haha. Jag är väldigt rädd om barnen och rädd för att de ska ramla och slå sig. När Tim skulle iväg och simma med ­klassen var jag orolig förstås, jag följde med och försäkrade mig om att läraren skulle ha bra koll, sedan kändes det bra.

– Jag är extremt kärleksfull, men jag är sträng också. Inte argsträng eller elaksträng, men bestämd. Är det nej så är det absolut nej, de kan inte tjata till sig någonting. Okej, visst händer det att de får en glass om de ber snällt… Men de vet var de har mig, jag är konsekvent. Små, små regler är jätteviktiga tycker jag. Sunda värderingar som de lär sig av. Gör nu som pappa säger, det blir enklare så. Och så är jag ­lojal, vill inte svika. Har jag lovat någonting, så är det viktigt att hålla det.

Vilka är dina svaga pappasidor då?
– Jag är väldigt otålig. Ska vi göra något ska vi helst göra det nu direkt, inte senare. Mina barn klagar
ibland och säger ”pappa, du har alltid så bråttom”. Det där måste jag jobba på, absolut. Jag är lite väl stressad ibland och det är inte bra.

Nej, barn går inte att stressa…
– Man blockerar deras hjärna när man säger ”skynda dig”, de vet inte vad skynda är. Jag har ingen chef som sitter och väntar så jag kan inte ens skylla på det.

– Jo, och så är jag otroligt konflikträdd som pappa. När jag hör att det börjar bli konflikt mellan barnen, går jag ofta in för tidigt och avlöser den, vilket gör att de inte får bråka klart eller ens börja! Låt dem bråka, säger Sofia. Det här är något jag hatar hos mig själv. Syskon ska kivas och bråka, jag ska inte lägga mig i.

Undrade du när du fick ditt andra barn om man kan älska ett barn till lika mycket?
– Ja definitivt, speciellt i början eftersom Tim var så viktig för mig, just för att han tog bort min tomhetskänsla. Men det gick inte lång tid att förstå att man visst kan älska ett barn till lika mycket.

Hur hamnade ni i Dalarna, där ni bor?
– Det är Sofias mammas hus som vi har tagit över. Vi hade lovat henne att vi skulle göra det när hon inte orkade ta hand om det, men det kom väldigt plötsligt. Jag trodde vi skulle bo där om tio år eller så. Men vi trivs jättebra. Direkt när vi väntade barn bestämde vi att vi inte skulle bo i stan.

Du flänger runt en hel del, hur funkar det?
– Jag är faktiskt hemma väldigt mycket. Det är bara när jag släpper ny skiva som jag turnerar. Nu är jag till exempel i Stockholm ett par dagar i veckan och spelar in. Men vi fixar det, eftersom vi sällan är borta samtidigt. Visst behöver vi hjälp ibland, men vi har inte ens tänkt tanken på att ha barnflicka. Vi löser det här, vi vill vara med våra barn.

Kan du dela upp jobb och familjeliv?
– Jag är lite av en expert på det. När jag är pappa är jag bara pappa. Jag jobbar inte när barnen är hemma, jag tycker inte att det funkar, barn märker direkt om dina tankar är någon annanstans. Jag älskar att åka och hämta mina barn, älskar den stunden när man träffas igen efter en arbetsdag. Då är det jag och barnen och jobbet stängs av, nästan helt. Det är klart att det dyker upp musik i huvudet som jag måste få skriva för att det inte ska ligga och gnaga, men för det mesta skriver jag när jag har min skrivtid.

Du har ju en fantastisk karriär och har tjänat en hel del pengar. Blir det inte lätt så att man vill ge barnen allt som de vill ha?
– Ja, ibland, men Sofia har tack och lov hjälpt mig, hon är sundare än jag. Man ska inte ge saker jämt, men någon gång mellan födelsedag och jul kan man få något kul. Som i dag.

Patrik visar två Lego-tv-spel han har köpt och flinar nöjt.
– Jag älskar tv-spel, det är avkoppling för mig för då ockuperar jag min ständigt gående hjärna med något annat. Jag spelar med barnen, men oftast är det jag som blir kvar själv och spelar till sist. Men jag har också möjlighet att spara pengar till barnen, det känns viktigt för mig.

Hur ser arbetsfördelningen ut hemma hos er?
– Jag älskar att laga mat! Jag är intresserad av långkok och fonder. Sofia är också grym på matlagning. Barnen tycker om mig när jag lagar mat och jag låter dem vara med och skära om de vill. Det är inte alltid de vill, men jag frågar ändå. Nej, jag är ingen helylle-pappa!

Men ni låter som världens mest harmoniska familj.
– Nehe! Det är vi verkligen inte, du skulle se… haha.

Vad vill du lära dina barn?
– Det jag själv alltid levt efter, behandla andra som du själv vill bli behandlad. Och jag vill vara en närvarande pappa.

Har du känt de där nya lyckokänslorna, de som man egentligen aldrig haft innan man fick barn?
– Ja, absolut. Jag levde min dröm när jag slog igenom, fick spela på festivaler och vann grammisar. Men det var bara glädje, inte den innerliga lycka man känner sedan man fick barn. När jag kommer hem efter att ha varit borta några dagar – åh, den första kramen man får och ett ”pappa, vi har saknat dig”. Då kan man kasta alla grammisar. Det är riktigt lycka.

Du har sagt att det räcker med två barn, gäller det fortfarande?
– Ja, inga fler barn, jag har två händer och två barn, jag är ett kontrollfreak – jag vill veta var jag har dem. Två barn är perfekt!

Patrik om…

Livet på landet: ”Underbart, tack vare att jag har Stockholm kvar. Jag hade inte trivts om det bara var landet hela tiden, då skulle jag få lantblues. Det är skönt ibland att köra ner på tre timmar och göra Södermalm.”

Melodifestivalen: ”Jag är nog inte med som artist fler gånger, men jag har säkert med låtar till andra artister. Jag har varit med två gånger och tog mig inte ens till final, så vad ska jag där och göra? Jag kan inte vara så direkt med en gång som det krävs i sammanhangen. Mitt material kräver några genomlyssningar.”

Skilsmässan: ”För oss var det ett nödvändigt ont. Vi fick känna oss fristående och stå på egna ben, lugna ner oss och se tillbaka. Sedan insåg vi att det var hos varandra kärleken var starkast.”

Helyllefördomen: ”På min första skiva hade jag någon ylletröja och under de första intervjuerna sa jag att jag längtade efter familj och hund, så jag verkade nog rätt helylle. Sedan har jag ofta haft en hårdare rock-n-rolllook, men av någon anledning så har den där helyllegrejen fastnat.”

Att sjunga på svenska:
”Det funkar så bra att skriva och sjunga på svenska. Sedan skriver jag en hel del på engelska, till andra artister. Jag älskar språk, de flesta i min familj pratar flera språk. I framtden kanske jag skriver krönikor och andra texter. Jag har även en plan att så småningom börja twittra.”

NUVARANDE Patrik Isaksson: ”Jag stank alkohol på förlossningen”
NÄSTA Sluta damma, mamma!