Ensamstående mammor bor trångt, har sämre hälsa och lever oftare på marginalen jämfört sammanboende föräldrar. ”Jag upplever att politikerna inte gör någonting alls,” säger Lindiwe, mamma till Lennox, 3,5.

Lindiwe Zulu

Ålder: 33.

Familj:
Lennox, 3,5.

Bor: I Majorna, Göteborg.

Gör: Har arbetat som fritidsledare och ledsagare inom vården, studerar just nu till fritids- och ungdomsledare.

Ensamma mammor…

… är vanligare än pappor. Var femte mamma i Sverige är ensamstående, jämfört med en av tjugo av alla pappor.

…  bor trångt, har sämre hälsa och har svårare att klara löpande utgifter (jämfört med andra grupper i samhället).

… släpar efter i ekonomisk utveckling. På tjugo år har sammanboende föräldrar fått en ökad disponibel inkomst (alltså pengarna vi får i handen) per år med totalt 69 600 kronor (per person). För ensamstående ökade den disponibla inkomsten med 25 400 kronor under samma tidsperiod, 1991–2011.

… kan leva på under 100 000 kronor om året. Det uppgav 10 procent av de svarande när den ideella föreningen Enastående föräldrar undersökte sina medlemmars levnadsvillkor (en enkät som hade ett fyrtiotal svarande av 400 medlemmar). Hälften av de svarande lever på mindre än 200 000 kronor (och beloppen är före skatt). I samma undersökning svarade 85 procent att de mår fysiskt dåligt och 94 procent att de psykiskt dåligt.

… och fattiga barn

Nära var tionde barn (8 procent) under 18 år i Sverige bor i en familj med låg ekonomisk standard, alltså där inkomsten inte når upp till normen för levnadsstandard.

16 procent av alla barn med ensamstående föräldrar lever med låg ekonomisk standard, att jämföra med …

… 6 procent av alla barn med sammanboende föräldrar som lever med låg ekonomisk standard.

Källa: scb.se och enastaendeforaldrar.se

I Majorna, Göteborg bor Lindiwe Zulu med sin son Lennox, 3,5, i en trea.
– Lägenheten är sliten, den ska renoveras med nytt golv och tapet på en vägg, men det krävs lite tjat och väntan eftersom det är hyresrätt, säger Lindiwe.

Ändå är hon glad, för det är ett klart lyft jämfört med den etta på 35 kvadrat de bodde i innan, då Lennox hade sin säng vid hennes sänggavel och hon fick ha tv:n på jättetyst för att han inte skulle vakna på kvällarna. En stor fördel är att den nya lägenheten ligger vid en fin, barnvänlig innergård, den kallas ”Bolibompagården” eftersom en drake målats på en vägg. Men det allra bästa med gården är att tvärs över bor Lennox morfar. Dessutom bor Lindiwes två bröder och mamma inte långt bort. Att ha släkten nära är guld som ensamstående.

Lindiwe visste ända sedan mitten av graviditeten att hon skulle bli ensam med Lennox. Hon var medveten om att det skulle bli tufft ekonomiskt med tanke på att hon inte hade särskilt hög lön att basera föräldrapenningen på. Första tiden fungerade det ändå bra.
– Barn kostar inte så mycket när de är små, och vänner kom med många presenter i form av bebiskläder och så. De saker jag behövde kunde jag köpa begagnat, som bilbarnstol och annat, säger hon.

Problemet uppstod när Lennox blev 3–4 månader. Han ville plötsligt inte äta men var ständigt hungrig, och vaknade var tjugonde minut dygnet runt. Efter flera vändor till bvc fick de till sist besöka en specialist som
konstaterade att han var allergisk mot både mjölk, baljväxter och vete.
– Meningen är att man ska få kompensation för de extra kostnader en allergi ger. Men först måste det utredas, och under de fyra månader som utredningen gjordes fick jag själv betala specialkost till Lennox. En månad la jag över 3 000 kronor bara på Lennox mjölk- och vetefria välling, säger Lindiwe.

Hon började ligga efter med räkningar, och det dröjde lång tid innan hon kom ikapp. Särskilt som hon varvade arbetslöshet med tillfälliga jobb som taxiväxeltelefonist och ledsagare inom vården, där det ofta var svårt att passa in eftersom hon inte kunde arbeta andra tider än när förskolan hade öppet.
– När jag hade gått arbetslös ett tag eller hoppat in på bemanning kände jag – nu måste något hända. För trots att jag hade 12 års erfarenhet inom fritidsverksamhet, fanns bara jobb för de som var utbildade socionomer
eller fritidsledare. Därför bestämde jag mig till sist för att plugga, berättar Lindiwe.

Nu går hon en 2,5 år lång fritidsledarutbildning på folkhögskolan. Egentligen har ekonomin förbättrats sedan hon fick studielån. När hon arbetade var hennes inkomst i snitt 6 000–7 000 kronor i månaden efter skatt, mycket därför att Lennox var sjuk och hon behövde vabba, och som inhoppare  fick hon bara ersättning för de dagar hon var uppbokad – vilket hon sällan var eftersom hon bokades dag för dag.

I dag har hon en ”inkomst” (studiebidrag och studielån) på omkring 11 000 kronor. Utöver det får Lindiwe vårdnadsbidrag, barnbidrag samt bostadsbidrag, som tillsammans blir omkring 4 000 kronor. Hennes största utgift är hyran på 5 700 kronor. Andra fasta utgifter för saker som telefon, bredband och el ligger på 2 000 kronor. Matkostnaderna för henne och Lennox blir omkring 2 500–3 000 kronor. Ibland lånar de bil så att de kan handla på stora mataffärer utanför stan. Så tillkommer månadskort för kollektivtrafik, kläder till Lennox – och inte så mycket mer.
– Jag köper väldigt lite kläder till mig själv, det kan möjligen hända att det blir en tröja om det är rea på H&M eller Cubus. Det jag aldrig kan göra är att spara pengar. Jag försöker varje gång lägga undan, kanske 200 kronor – inte för min del, utan för Lennox – men sedan slutar det alltid med att jag måste ta tillbaka de där pengarna, säger Lindiwe och skrattar ändå.

Antalet semesterresor kan de räkna på ena handens första fingrar. En gång när Lennox var 8 månader kunde de åka till Lindiwes syster i Stockholm och hälsa på, och förra sommaren fanns pengar nog för en dagstur med Stena line-båten till Danmark.
– Det tyckte Lennox var jätteroligt. Annars är det mycket att vi blir kvar i Göteborg. Det är tråkigt att jag så sällan har råd att ge Lennox några upplevelser. Det är bara att skära ner på allting, säger Lindiwe.

Födelsedagar är en stor utgift. När Lennox fyllde tre år kostade kalaset 2 000 kronor.
– Det var inga lyxgrejer, men jag hade bestämt mig för att han skulle få en rolig Blixten McQueen-tårta, eftersom han älskar ”Bilar”. Tårtor är han inte bortskämd med, allt som finns i de vanliga tårtorna är han allergisk mot. Jag fick göra tårtan själv, annars hade det blivit för dyrt. Ändå kostade den omkring 500 kronor, säger Lindiwe.
– Men det var det värt. Lennox pratar fortfarande om sin Blixten McQueen-tårta.

Problemet är kompisarnas presenter.
– Man vill inte vara den som alltid kommer tomhänt till kalaset, säger Lindiwe.

Även om en present inte kostar mer än 100 kronor, räcker det med tio kalas för att komma upp i en tusenlapp.
– Den dyraste perioden om året börjar i april och håller på till efter sommaren, för det är så många barn som är födda från april och framåt. Sedan blir det en paus i alla stora utgifter under hösten, och så avslutas året med julen, då tar pengarna slut igen, säger Lindiwe.

Lindiwe tror inte att lycka går att köpa för pengar, men om hon haft lite mer pengar att röra sig med skulle livet bli aningens mer bekvämt.
– Om jag kunde lägga undan pengar till en weekendresa så skulle vardagen inte kännas lika tung. Om vi hade råd att någon gång sticka i väg, göra någonting, åka skidor, ta en biltur och upptäckta något, vad som helst. Men det går inte, säger Lindiwe.

Vore det inte för ekonomin skulle Lindiwe ändå vara nöjd med livet som ensamstående. För visst är det jobbigt att vara den enda tillgängliga vuxna
personen, och visst finns det stunder som ger henne dåligt samvete, när hon blir trött och skriker åt Lennox, men samtidigt behöver hon aldrig kompromissa med en annan vuxen. Hon och Lennox har en stark och fin gemenskap.
– Det är lite jag och Lennox mot världen, och det är mysigt.

Lindiwe vill prioritera tid tillsammans med Lennox. Hans tillvaro ska inte bara bestå av vardagens alla praktiska måsten – ”nu ska vi gå till dagis, nu ska vi handla, nu ska du sova” – så hon är noga med att avsätta tid för umgänge, både på lediga dagar och vardagar.
– Barn till ensamstående behöver extra tid med den förälder som finns där.

Lindiwe är engagerad i organisationen Enastående föräldrar. Organisationen har omkring 350 medlemmar och fungerar som en mötesplats för ensamstående. De kan driva projekt som lägerverksamhet, arrangera besök till museum med grupprabatt och arbetar politiskt med frågor som hjälper ensamstående föräldrar – som höjda bostadsbidrag och underhållsstöd.

Vad skulle politikerna behöva göra för att underlätta för ensamstående med låga inkomster, tycker du?

– Som det ser ut i dag upplever jag att politikerna inte gör någonting alls, säger hon.

Till exempel nämner Lindiwe att arbetslösa inte får ha sina barn på förskolan mer än 15 timmar per vecka i Göteborg, trots att det är ett heltidsarbete i sig att söka arbete. En annan sak är att Lindiwe nu när hon är student inte längre kan få ersättning för vård av sjukt barn som tidigare. Medan hon arbetade kunde hon överföra vabbdagar på sin pappa, men nu går inte det. Dessutom är underhållsstödet på 1 273 kronor (ett stöd som höjts med futtiga 100 kronor sedan 1997, då det infördes) nästan ett skämt.
– Motsvarar den ekonomiska kompensationen för en frånvarande förälder verkligen 1 273 kronor i månaden? Jag skulle tro att i familjer där bägge föräldrarna finns med, lägger man snarare omkring 3 000–4 000 kronor per barn och månad.

Än så länge har Lennox inte börjat förstå och jämföra sig med vad kompisar har, men det är på gång.
– Det händer att han säger ”jag vill ha det och det, mamma”. Då är det bra att vi har släkten nära.
– Jag säger till Lennox att han får önska sig sakerna, och har han tur kanske morfar eller en morbror köper det i julklapp eller födelsedagspresent, säger Lindiwe.

NUVARANDE Lindiwe, 33, är ensamstående mamma: ”Vi är en bortglömd grupp mammor”
NÄSTA Kolla in vilken fantastisk klänning Frida Fahrman bar när hon gick på bröllop