Förskolorna svämmar över, pedagogerna bränner ut sig och ungarna blir tjockare. Vad göra? I Vårby ­utanför Stockholm har man hittat en lösning. mama har följt med en bussförskola ut i myllan.

EN VANLIG DAG FÖR BUSSKIDSEN:

08.00 Frukost på det fasta dagiset.
09.00 Vi samlas i bussen, som kör iväg.
09.30 Lek i skogen, i en spännande lekpark eller inomhusaktivitet (vid busväder).
11.30 Lunch. Barnen hjälper till att hämta maten i bussen (som förvaras i värmeskåp). Maten äter alla ute.
12.00 Vila i bussen – och sen lite mer lek och lärande i naturen.
15.00 Bussen är tillbaka på det fasta ­dagiset.
16.00 De första föräldrarna hämtar.

– Mm, det här är en konstig buss, säger Kapechan, 5, och tittar ut genom bussfönstret.
Och – den konstiga bussen är faktiskt en förskola. Ett dagis på hjul som rullar i Vårby strax utanför Stockholm. Hur funkar det?
Solveig Sunnebo är bussförskolans föreståndare, och det är tack vare henne som den finns.
– I bussen finns sittplatser för tjugo barn, bord till alla och gott om utrymme om barnen vill vila eller sova, berättar hon.
–Och så finns det värmeskåp för lunch, torkskåp för regnblöta kläder och även toalett och tvättrum.
På morgonen lämnas barnen av sina föräldrar på en fast förskola där de också hämtas på eftermiddagen. Men däremellan är det buss som gäller!
– Men det är ju egentligen inte bussen det handlar om, säger Solveig, den är ju bara ett medel för att nå ut till aktiviteterna i naturen.

Hon knäckte idén om ett bussdagis just när det kom massor av larm om svenska barns ohälsa och stora barngrupper. Tajmingen var perfekt. Hon fick stöd av kommunens politiker och rodde iland projektet tidigare i år.
– Utomhuspedagogik är en perfekt lösning. Naturen erbjuder ju både generöst utrymme och fria ytor för rörelse, säger hon och slår ut med händerna.
– Vi har märkt att barnen blir starkare fysiskt här och är mindre sjuka. När de blir trötta blir de det av rätt orsaker, de rör ju på sig hela tiden. Det är en bra mycket skönare trötthet än att bli trött i kroppen av att sitta stilla!

Solveig stannar kvar på kontoret medan fritidspedagogerna Bitte Nilsen Kåresjö och Kajsa Holmgren följer med bussen. De ser till att alla barn har säkerhetsbälte på sig och dagens busschaufför Barbro Nilsson rattar. Även om bussen bara är ett ”medel i pedagogiken” så är det spännande att åka i den tillsammans med barnen. De sitter mitt emot varandra och stojar.

Vad häftigt att ni har med er hela dagiset ut i skogen!
– Det är roligt att åka buss. Vi är bussbarn allihopa! säger Felicia, 5.
Bitte berättar att flera av barnen aldrig är ute i naturen på fritiden och att det inte är helt självklart för alla familjer att plocka bär och titta på djur.

Vad tycker föräldrarna om att ni tar ut deras barn i naturen då?
– Alla föräldrarna är jätteglada! De flesta tycker ju att det är viktigt att deras barn får vara ute i friska luften på dagarna istället för inne i en trång lokal, säger Kajsa.

Efter en kvart stannar bussen i Flottsbro, en friluftsanläggning strax söder om Vårby.
– Titta berget! ropar barnen och pekar på en väldig kulle som reser sig vid vattenbrynet. En övergiven skidlift skvallrar om att det är en skidbacke på vintern.

Barnen sitter snällt kvar i bussen medan pedagogerna ropar upp dem en och en så de kan ta på sig sina skor. På bussen är det bara strumpor som gäller.

Vad gör ni när ni kommer ut i skogen då?
– Vi plockar stenar och pinnar och räknar dem! säger Kapechan.
Erdem är också fem år. Han funderar en stund men berättar att han har sett hästar och kaniner i skogen.
– Och en död groda! säger han.

Utanför bussen ställer sig alla barnen två och två och knallar iväg igenom skogen. Den gula bussen får snällt vänta på parkeringen.
–Vi brukar säga att vi både är skogsmullar och flygvärdinnor. I bussen ser vi till att alla barn har bältet på och att alla har det bra. Sedan hoppar vi ut och blir skogsmullar som försöker ge svar på alla frågor om djur och natur! säger hon och skrattar.

När bussen stannat åker bältena av och spänningen stiger. Vad skall hända idag?

Varje dag åker barnen iväg med bussen, oavsett väder.
–Är det riktigt busväder eller rejält kallt besöker vi museum, simmar eller gör något annat inomhus. Vi är ju inte ute till varje pris, säger Bitte.

Strax nedanför kullen släpper barnen varandras händer och springer ner mot den lilla lekparken. En väldig studsmatta glänser röd och gul i solen.
– Oftast åker vi ju ut i den riktiga skogen, men just i dag ville barnen åka hit och hoppa på studsmattan, säger Kajsa och springer efter tre flickor som är på väg mot bryggan. De frågar om de får ta av sig kläderna och bada. Kajsa skakar på huvudet.

Vid halv tolv följer två barn med Barbro till bussen för att hämta lunchen. Den ska ätas ute i solen. När det är kallare äter de inne i bussen. Efter maten vilar barnen i bussen och sen är det lek igen, i bussen eller utanför.
I väntan på maten springer de tre flickorna ner till bryggan igen.
– Nu är de där igen! Det är mycket spring, säger Kajsa och springer iväg.

Bäst med en bussförskola…

Solveig, föreståndare: ”Att ha möjlighet att ge barnen alla rika upplevelser i naturen. Bussen är oumbärlig för att nå ut till allt det där.”
Kajsa, fritidspedagog: ”Eftersom de inte alltid leker med leksaker utan faktiskt har hela naturen som lekplats, så uppstår det sällan konkurrens eller bråk.”

…Och sämst

Solveig: ”Den ständiga fysiska och psykiska närvaron, både på bussen och ute i det fria. Det finns egentligen aldrig tid över, eller en egen vrå för att ta en rast. Men det är ju roligt också!”
Bitte, fritidspedagog: ”Eftersom vi pedagoger bara är med på bussen så träffar vi aldrig föräldrarna! Vi har försökt lösa det med en bok som vi skriver i till varandra varje dag.”

Läs mer om mobila försolan på mobilaforskolor.se.

NUVARANDE Kolla, vårt dagis är en buss!
NÄSTA Årets längsta julklapp!