Mat har dominerat tv-kocken Niklas Ekstedts hela liv – ända tills sonen Vinston gjorde entré i somras. ”Vi kommer nog att sätta höga mål för honom, lära honom att han kan bli bäst på det han gör.”
 

NIKLAS EKSTEDT

Ålder: 31.
Familj: Sambo med Katarina Wahlberg och sonen Vinston, 4 månader.
Bor: I Stockholm sen två år tillbaka.
Aktuell: Med matlagningsprogrammen ”Niklas mat” och barnprogrammet ”Överraskningen” (SVT). Driver restaurangen ”1900” i Stockholm. Utmärkelser: Årets Affärskrog (Dagens Industri), ”Årets Bubblare” (Gourmet), ”Restaurant We Love” (Amerikanska tidningen Gourmet) och ”Guld Krog” (Sveriges bästa bord).
 

Det senaste året har varit händelserikt för kändiskocken Niklas Ekstedt. Han har lagt ner restaurangerna i Helsingborg där han bodde under många år och driver nu bara (”bara” förresten, kanske man inte kan säga om en restaurang med över 30 anställda) restaurangen ”1900” i centrala Stockholm. Och i augusti föddes sonen Vinston, som den absoluta kryddan till allt det redan goda.

Hur har du förändrats sen du blev pappa?
– Jag har landat mer i mig själv. Jag har i hela mitt liv haft mycket prestationsångest. Dagarna har aldrig räckt till för allt jag vill göra. Nu känner jag mig mer nöjd när jag sätter mig i bilen på väg hem, efter jobbet.
– Sen har jag märkt att jag har börjat väcka liv i min egen barndom. Jag frågar mina föräldrar mycket om mig själv och min uppväxt. Jämför bilder på mig och Vinston. Jag skakar loss min historia från det förgångna!
– Jag är helt fascinerad av det där lilla livet. Jag funderar på vad han tänker, vad som försiggår där inne i huvudet! Det är häftigt att man så snabbt kan känna stark kärlek, till skillnad mot när man träffar vänner och flickvänner, där det kan ta år innan känslorna blir så starka.

Var förlossningen som du hade förväntat dig?
– Nej, jag trodde den skulle vara mer action-fylld, men den var ganska långdragen och tråkig faktiskt. Jag är väldigt rastlös som person och gillar när det händer saker hela tiden. Så jag hittade på lite grejer att pyssla med.

Jaha, vad hittade du på då?
– Tömde papperskorgar, städade lite, fixade vatten och kokade te. Pysslade runt, haha. Sen träffade jag några andra pappor som jag snackade med, det var trevligt.
Hur var det att se din son för första gången?
– Först var det bara overkligt. Det tog nästan ett dygn innan jag riktigt fattade och kunde känna efter. När pulsen lagt sig kom lyckan, och nervositeten fick vila lite. Nu, efter några månader, är glädjen den största känslan.

Ska du vara pappaledig?
– Ja, jag tänkte ta nån månad här och där.

Ska du laga bebispuréer nu då?
– Ja, jag har den ambitionen, just nu i alla fall.

Nån bebispuré på menyn på din restaurang kanske?
– Ja, kanske. Det är en bra idé.

Ruttnar du aldrig på matsnacket?
– Nej, aldrig. Det är hela tiden nåt nytt fantastiskt, fascinerande. Folk snackar mat som aldrig förr och är väldigt intresserade.

Du verkar vara väldigt ambitiös och självkritisk. Kommer du bli en krävande förälder?
– Det hoppas jag inte. Men vi kommer nog att sätta rätt höga mål för våra barn.

Hur då?
– Att låta barnen få veta att de kan bli bäst på vad de än väljer att göra. Att ge dem de bästa förutsättningarna, som mina föräldrar gjorde. Det handlade aldrig om materiella förutsättningar i form av leksaker eller prylar, men på det mentala planet. Att stötta barnen i deras val i livet.

Hur vill du annars vara som pappa till Vinston?

– Jag vill vara en lugn och harmonisk pappa med tålamod och med en fokuserad blick på vad han vill göra. Och längre fram vill jag lära honom att inte ha fördomar, det har vi alltför mycket av. Han ska respektera alla typer av människor och bilda sin egen uppfattning om dem.
– Och så vill jag visa honom livet. Genom att resa ihop, visa hur man lever i olika kulturer, hur folk ser på livet, vad de äter…

Och så var det mat igen!
– Ja, det är klart. Smak. Doft. Mat. Det är det bästa!

NIKLAS OM…

Socker.
”En bov som trubbar av smaksinnet! Ät russin och vindruvor istället. Jag äter inget vitt raffinerat socker. Jag äter inte läsk, eller godis, jag tar en efterrätt ett par gånger i veckan. Jag kommer vara en socker­polis, helt klart.”

Kokboksexplosionen.
”Tråkigt. Det skrivs så många kokböcker, men jag tar till mig väldigt få av dem. Det beror på vad du vill ha ut av boken. Jag gillar väldigt nischade böcker som är smala och specifika. Internet däremot är ett fantastiskt redskap, men skippa de allra vanligaste och kolla bloggar och utländska sajter. Mitt bästa boktips är ’Till matens försvar’ av Michael Pollan.”

Bebisprylar.
”Katarina bad en kompis skriva en lista över vilka saker vi behövde köpa. Och så gjorde vi det. Men visst har vi några konstiga bebisprylar som vi trodde vi skulle behöva, men som bara samlar damm.”
Skåne eller Stockholm. ”Det är som två olika liv. Levnadsmässigt är det bättre i Skåne, för att man inte är lika isolerad. Stockholm är ju sista anhalten innan Sibirien, men kulturlivet är bättre här och det är bättre att driva restaurang i Stockholm.”

Den svenska matgästen.
”Mycket bättre än för 5–6 år sedan. Kokboks­explosioner och alla matlagnings­program på tv har påverkat den svenska matgästen väldigt positivt. Nu tar folk verkligen för sig, de vill veta, de säger ifrån. Den svenska matgästen har blivit mer europeisk.”

 

Publicerad i mama nr 1, 2010. (Artikeln omarbeteda för webben).

NUVARANDE Kocken Niklas Ekstedt: ”Jag är sockerpolis”
NÄSTA 12 recept utan konstigheter