I nya numret av mama berättar Frida Fahrman om hur det var att få sonen Nils. Det här är ett utdrag.

Frida Fahrman, 33, arbetar med tv-utveckling, stiltipsar i mama och bloggar på mama.nu. Hon bor i Stockholm med pojkvännen Hampus, 35 och sonen Nils, 2.
– Jag är en svettig person. Så jag fattade ju att det var något på gång när vi var i Mexiko och det var 30 grader i rummet och jag ändå ville sova i Hampus mysdress med ett duntäcke ända upp till hakan.

Hur tyckte du annars att det var att vara gravid, andra gången?
– Där någonstans i vecka 20 började jag känna mig lite tryggare och kunde njuta. Jag tyckte att det var jättehärligt.

Kollade ni vad det skulle bli för sort?
– Nej, men jag var helt övertygad om att det var en tjej. Jag blev helt chockad när han kom ut. ”Men, den har ju SNOPP?!” och Hampus bara: ”Va, har den?”

Hur var det att föda?
– Att föda barn är ju inte att sväva på rosa moln, men det går. När det gjorde som mest skitskitont sa barnmorskan plötsligt att ”nu är huvudet ute, vill du känna?” och då gjorde jag det. Det var så sjukt att jag började gapskratta.

Och sedan kom det en bebis med snopp.
– Ha ha, ja. Jag registrerade inte så mycket den första timmen där – mackorna och det. Men jag blev förvånad eftersom Nils såg ut som en persika, typ en tvåveckorsbebis snarare än den där kletiga skrikiga blodbebisen jag väntat mig. Han bara tittade på mig, han hade fått på sig en liten mössa och var liksom ”hej hej, här är jag”. Sedan var jag superkittlig medan de sydde ihop mig och bara fortsatte skratta.

Nils var 51 cm lång och vägde 3,4 kg. Den nya lilla familjen tog in på patienthotellet på BB Stockholm och kollade på film, vilade och ammade i några dagar. Amningen verkade funka redan från början. Men väl hemma började Nils skrika. Han bara skrek och skrek, som om han var superhungrig trots att Frida både ammade och pumpade och gav ersättning. Efter fem veckor hade Nils gått ner till under två kilo och Frida och Hampus fattade ingenting.
– Jag var helt slut. Han var pytteliten. När jag ser bilderna på honom från den tiden blir jag nästan rädd.

Till slut kunde en läkare konstatera att Nils tungband var för kort och att han alltså i princip inte fått i sig någon mat på fem veckor. Tungbandet klipptes av och det var allt som behövdes. Han började få i sig mat, men det var för sent för att lära sig suga ordentligt så han fick ersättning i flaska.
– Jag kände ingen prestige kring att amma eller så, men i dag är Nils väldigt pappig och jag kan tänka att det kanske hade varit annorlunda om jag kunnat amma.

Det är ganska mycket press och hets kring det där.
– Ja, verkligen. Jag tror att alla som vill amma gör sitt bästa, men ibland går det inte och då är det bara taskigt och orättvist att stressa på. 


MISSA INTE!
Hela intervjun kan du läsa i mama nr 12 som finns i butik nu.

NUVARANDE Frida Fahrman om att få en son: ”Jag var helt övertygad att det skulle vara en tjej”
NÄSTA 17 sätt att få till Halloween-stämningen redan i trädgården