Små barn talar sanning bäst de kan. När de blir lite större börjar de medvetna lögnerna, som "det var inte jag" och "en drake tog min mössa". Ska man stoppa det - och i så fall hur? "Ta det försiktigt, barns fantasi är viktig", säger barnpsykolog Ingrid Gråberg.

Det finns en lögn som de flesta föräldrar någon gång får höra av sina barn. Lögnen lyder ”det var inte jag”, och i vår familj används den gärna, ofta och i de flesta sammanhang. Som när kakburken plötsligt är tom, när lillasyster gråter, eller när nya brallorna gått sönder.

Vid det här laget är jag ganska van vid att höra den, men jag minns ännu chocken när jag hörde den första gången. Det var sommar och vi hade hyrt en pittoresk liten stuga i Småland tillsammans med bästa kompisfamiljen. Efter några dagars skön återhämtning var vi redo att ge oss av hem till storstan igen. Vi hade just packat ihop alla väskor och dammsugit när jag slänger en sista blick över vardagsrummet och något oväntat plötsligt stör mitt synfält. Från den ljusrosa, småblommiga tapetväggen stirrar en gigantisk, koboltblå och lite vindögd huvudfoting ner på mig. Skriket från min strupe går inte att hejda och på en sekund har jag gjort övriga föräldrar uppmärksamma på det oönskade konstverket.

Våra ögon går sakta från huvudfotingen på väggen till de fyra små sommarlovsglada barnen i soffan. De blickar oskyldigt tillbaka på oss och i ett och samma andetag hävdar de alla bestämt:
– Det var inte jag!

Som tur var arbetade bästa kompismamman som dekormålare och efter några timmars jobb hade hon lyckats återskapa den ursprungliga tapeten. Vem konstnären var fick vi aldrig veta. Men att våra små änglar var kapabla att ljuga stod från och med den dagen väldigt klart för oss.

Med tiden har jag förstått att det inte var så farligt, eller konstigt. De allra flesta barn ljuger ibland, och de allra flesta föräldrar med. Små, vita lögner säger väl de flesta av oss ingenting om, men när blir en lögn för allvarlig, och hur många lögner är egentligen för många?

Ingrid Gråberg är legitimerad psykolog med lång erfarenhet av arbete med barn och ungdomar. Hon menar att ljugandet blir till ett prob­lem när förtroendet för barnet påverkas, när barnet ljugit så mycket att föräldrarna börjar ifrågasätta det mesta han eller hon säger.
– Ofta handlar det inte om vad barnet ljuger om utan att ljugandet blir så frekvent att man inte längre vet vad som är sant eller falskt, säger hon.

Hur gör man då för att bryta ett sådant beteende?

– På det finns inget enkelt svar. Varje situation kräver sin egen metod. Dessutom får man inte glömma att varje barn och varje händelse är unik.

Och ibland kanske man bara får acceptera att ungarna har dragit en vals, ta ett djupt andetag och plocka fram målarburken.

Lilla lögnskolan

Psykologen Ingrid Gråberg benar ut de vanligaste lögnerna – och tipsar om hur du bäst hanterar dem. Så här gör du när ditt barn…

… FABULERAR FRITT
Ett barn som fantiserar hela tiden kan få problem med relationer, omgivningen tröttnar på att aldrig kunna lita på vad som sägs – därför är det viktigt att du som förälder hjälper ditt fantasifulla barn. Prata med barnen enskilt och på ett sätt som inte kränker. Prata om skillnaden mellan verklighet och fantasi och försök att få barnet att förstå konsekvenserna av att inte hålla sig till sanningen. Ta det försiktigt, fantasin är en viktig del av barnens liv.

… HAR EN EGEN SANNING

Ditt barn kommer hem från skolan och berättar att han eller hon ofta är ledsen, ensam och utanför i skolan. Personalen och kompisarna däremot säger tvärtom att han eller hon är glad och alltid är tillsammans med gruppen. Lyssna ordentligt och ta ditt barns berättelse på allvar! Ta inte för givet att han eller hon ljuger bara för att alla andra säger något annat. Barnet har antagligen upplevt sig vara ensamt trots att han eller hon varit med de andra.

… MÖRKAR SANNINGEN

Att inte ljuga men kanske undanhålla sanningen är vanligare när barnen blivit lite större, men låt ditt barn ha sin integritet. Det är ett naturligt steg till frigörelse att inte delge föräldrarna allt. Ha en öppen och bra relation så vågar ditt barn förhoppningsvis komma till dig och berätta när det är något som du verkligen bör veta.

… ÖVERDRIVER/SKARVAR

Ditt barn söker uppmärksamhet. Händer det vid enstaka tillfällen, gör ingen affär av det, men blir det satt i system är det viktigt att bryta mönstret. Ofta är det klokt att vänta ett tag och inte prata ut med barnet just när lögnen uppdagas. Det är lättare att ha ett bra samtal när man fått distans till händelsen och ingen är upprörd.

… SKYLLER IFRÅN SIG
Det här är en ganska allvarlig form av lögn eftersom det innebär att andra människor blir lidande och får ta konsekvenser av någonting ditt barn har gjort. Prata med ditt barn och försök få honom eller henne att förstå konsekvenserna av att skylla ifrån sig. Ett bra sätt att närma sig problemet är att läsa böcker och se filmer tillsammans och sedan diskutera de moraliska dilemman som tas upp där, och på så sätt få barnet att fundera över sitt eget beteende. Det är alltid lättare att fundera och diskutera saker utifrån någon annan än sig själv.

… BLÅNEKAR

Förklara att det är okej att göra fel, så länge man ångrar sig och försöka rätta till det sedan, att det alltid är bättre att vara ärlig och berätta vad man gjort än att ljuga och hemlighålla. Visa att du verkligen menar det genom att behålla lugnet när han eller hon sedan erkänner.
 

NUVARANDE ”Det var inte jag” – när barnen ljuger
NÄSTA Alexander Nilson: ”Jag kommer aldrig bjuda Victor på alkohol”