De är världens bästa hockeyspelare, men hemma är det nattningar och högläsning som gäller för NHL-proffsen Daniel och Henrik Sedin.

Fakta om Daniel och Henrik Sedin


DANIEL SEDIN

Ålder: 30 år.

Familj: Frun Marinette, barnen Ronja, 5, Erik, 3, och en bebis som är beräknad till den 10 mars.

Bor: I Vancouver under hockeysäsongen och i ett sommarhus i Örnsköldsvik på sommaren.

Gör: Hockeyproffs. Assisterande lagkapten för Vancouver Canucks. NHL:s prickskyttemästare 2011.

Aktuell: I Stanley Cup-slutspelet samt förhoppningsvis i VM i maj.

HENRIK SEDIN

Ålder: 30 år.

Familj: Frun Johanna och barnen Valter, 4, och Harry, snart 1.

Bor: I Vancouver under hockeysäsongen och i ett sommarhus i Örnsköldsvik på sommaren.

Gör: Hockeyproffs. Lagkapten för Vancouver Canucks, vann både Hart Memorial Trophy – NHL:s mest värdefulla spelare 2009-2010, och Art Ross Trophy – grundseriens bäste poängplockare förra säsongen.

Aktuell: I Stanley Cup-slutspelet samt förhoppningsvis i VM i maj.

– Pappa, varför måste du skriva ditt namn på en papperslapp?
Henrik Sedins fyraåring Valter förstår inte riktigt. Okej, pappa spelar hockey, men varför måste han jämt öva på sin namnteckning inför okända människor i lekparken?
– Valter ser hockeyn som ett helt vanligt jobb. När jag var liten fick jag åka skridskor på en uterink, han får åka skridskor på en NHL-arena. Men det förstår han inte än, skrattar Henrik.

Han och tvillingbrorsan Daniel är NHL-proffs i klubben Vancouver Canucks sedan 1999. Nu följs de också åt i faderskapet. Daniel var först ut för snart sex år sedan, Henrik kom efter för fyra år sedan. Men att uppfostra barnen till hockeyproffs? Nej.
– Valter ska bli bonde. Jag tror det kommer av att vi har en ladugård hemma vid sommarhuset i Örnsköldsvik. Det enda Valter önskar sig är djurleksaker och han tittar alltid på djurfilmer innan han somnar, säger Henrik.

– Min äldsta tjej Ronja är inte heller hockeyintresserad, men hon älskar gymnastik och cheerleading. Erik som är tre år har inte blivit tillräckligt gammal för att spela hockey än, men han gillar att vara med i ishallen, säger Daniel.

Tvillingarna Sedin började drömma om barn när deras två äldre bröder ynglade av sig. Peter och Stefan fick först varsin flicka och sedan en pojke.
– Första kusinen kom för sex år sedan, då började jag längta efter att skapa en egen familj, säger Henrik.

– Ja, när våra äldre bröder fick barn öppnade sig en helt ny värld för mig. För mig var barn det bästa som kunde hända. Tidigare tänkte jag mycket på hockey, nu kan jag slappna av på ett helt annat sätt, säger Daniel.

Hur var det att stå bredvid era fruar när de var gravida?

– Det var både upp och ner. Det jobbigaste var att Johanna inte mådde speciellt bra och det var extra jobbigt eftersom jag var bortrest så mycket. Det är det tyngsta med mitt jobb, att inte kunna hjälpa till hemma när barnen är sjuka. Men vi har en tjej som kommer och hjälper till när det behövs, säger Henrik.

– Min fru har haft tre lätta graviditeter och jag har som tur är aldrig behövt oroa mig för någonting när jag har varit borta, säger Daniel.

Hur upplevde ni förlossningarna?
– Både Valter och Harry föddes med planerade kejsarsnitt. Allt fungerade bra och det var inga problem, jag kunde sitta med och prata med Johanna hela tiden. Harry föddes 11 maj förra året, dagen efter sista Stanley Cup-matchen mot Chicago då Vancouver föll hemma med 1–5. Det var absolut inte planerat efter vårt slutspelsschema även om det kan se så ut, det var en perfekt tajming. Med Valter var jag bara hemma ett par dagar, sedan missade jag hans första månader på grund av hockeyn. Med Harry tog jag igen den första tiden bättre, säger Henrik.

– När Ronja föddes för fem och ett halvt år sedan var vi hemma i Örnsköldsvik, men bb hade stängt fram till dagen då hon föddes. När värkarna började på natten gjorde vi oss redo att åka till Sollefteå, tio mil bort, men Marinette kunde knipa och klockan sju stod vi utanför Ö-viks nyöppnade bb och knackade på dörren, skrattar Daniel.

När Erik skulle födas för tre år sedan var läget inte lika enkelt. Daniel befann sig i Florida när Marinette fick värkar – och dessutom var första planet hem sju timmar försenat.
– Men min mamma och pappa var med på sjukhuset som stöd och jag kom hem när Erik var sju timmar gammal. Vi var beredda på att det kunde bli så, men det var ju helt klart synd att inte få vara med.

Nya bebisen är beräknad till 10 mars. Daniel vet att han spelar i Kalifornien mellan 3 och 13 mars.
– Vi får hoppas att bebisen vill komma ut sent. Men det är bara tre timmars flygtid från Kalifornien, så jag kanske hinner ändå, säger Daniel.

Men pappaledighet? Nix, det går inte ihop med hockeylivet.
– Nej, när man spelar hockey kan man inte vara pappaledig. Men Harry föddes i maj förra året, precis efter att vi hade åkt ur slutspelet, så det var bra tajming. Valter föddes ju i februari, det var otroligt tungt eftersom slutspelet precis skulle börja och jag var borta i flera månader efter det, säger Henrik.

Hur är det att vinka hejdå till barnen när ni reser så mycket med hockeyn?
– Det är väldigt jobbigt nu när de är äldre och förstår att jag ska åka iväg. Men ännu har de inget tidsperspektiv och förstår hur länge jag är borta. Som tur är är det lättare att prata på telefon nu, så jag och Valter pratar alltid en liten stund när jag ringer hem. Men de är mammas pojkar, så de tycker det är helt okej att stanna hemma med Johanna, säger Henrik.

– Det är jobbigare att vara borta nu när det händer så mycket varje vecka. Jag vill gärna vara med på alla aktiviteter de har, men det går ju inte. Vi tillbringar mycket tid i telefonen, säger Daniel.

Ni bor fem minuter ifrån varandra. Umgås ni privat i familjerna, hjälps ni åt med barnen på något sätt?

– Valter går på dagis på förmiddagarna och Daniels dotter Ronja på eftermiddagarna, så det krockar lite, men de brukar ändå ses en stund varje eftermiddag och leka. Det är väldigt kul nu när barnen har blivit lite större och kan leka på riktigt med sina kusiner, säger Henrik.

Familjerna Sedin reser till Sverige när hockeysäsongen är över. Det betyder att de äntrar Örnsköldsvik i slutet av juni och reser tillbaka till Vancouver i augusti.
– Valter tycker det är jätteroligt att komma till Sverige, men vi har väldigt mycket besök av släkt och vänner även i Kanada.

I Vancouver har killarna blivit lite av hjältar bland lokalbefolkningen. När bröderna skrev nytt kontrakt med sin klubb ville de göra någonting bra av allt som de fått av sitt lag, de ville ge något tillbaka till alla dem som hängivet ser deras matcher. Bröderna bestämde sig för att donera 1,5 miljoner dollar (ca 10 miljoner svenska kronor) till nya barnsjukhuset BC Childrens Hospital i Vancouver.
– Vi hade funderat länge på att donera pengar. Vår klubb Vancouver Canucks har ett eget sjukhem för barn i livets slutskede och besöken där har påverkat oss otroligt mycket. När vi själva blev föräldrar blev det ännu viktigare att hjälpa till, säger Henrik.

Kommer ni att skänka mer pengar i framtiden?

– Ja, det är ju inte alla som har möjlighet att ge så här mycket. Vi har också funderat på skolvärlden, kanske hur man ska få barn att läsa mer där, säger Henrik.

Just läsningen för sönerna är Henriks hjärtefråga. Han läser både på engelska och svenska och har läsarvet med sig hemifrån, Henriks och Daniels pappa Tommy är pensionerad rektor. När de var yngre läste de alltid på kvällarna efter träningen, tv hann de bara se på söndagarna. Henrik började läsa för sina barn redan när de var spädisar.

Vilken typ av pappor är ni?

– Jag försöker hjälpa till så mycket jag kan när jag är hemma. Då vill jag vara med barnen hela tiden och läsa mycket, prata med dem, diskutera… Jag har nog sällan skrattat så mycket i livet som nu, när Valter är i åldern då han funderar över allt. I morse, till exempel, låtsades han göra papper av toalettpapper.
Han sa att han skulle börja jobba i en pappersmassafabrik, precis som morfar gör, säger Henrik.

– När jag är hemma är det jag som nattar och går upp tidigt på morgnarna. Mina barn är både busiga och lugna, ofta blir det full fart med lek de första dagarna efter att jag har kommit hem. Men de tycker om att läsa och ta det lugnt framför tv:n också, säger Daniel.

Hur är dina barn, Henrik?

– Valter är väldigt snäll, han funderar mycket och gillar att fundera och fråga. Harry han är annorlunda, han är mer framåt och mycket busigare.

Har ni förändrats sedan ni fick barn?
– Efter att jag blev pappa har jag blivit mycket bättre på att släppa hockeyn. Jag gick i och för sig inte runt och tänkte på hockey dygnet runt tidigare heller, men nu kan jag lättare släppa en dålig match när jag kommer hem och träffar Valter och Harry, säger Henrik.

Artikeln är publicerad i mama nr 4, 2011.

NUVARANDE Bröderna Sedin: ”Vi gav bort 10 miljoner”
NÄSTA Få mammagruppen att funka