I nya numret av mama berättar Ann Söderlund om nya kärleken och bebislyckan. Det här är ett utdrag.

Berätta om när du blev kär!
– Det är väldigt lätt att bli kär när man känner sig ”on top of everything”, och då träffade jag Mattias. Jag nästan levde i bilen den sommaren. Var mest på Gotland, gick omkring i mina vinröda Uggs och alldeles för korta shorts, lyssnade på hög musik och rökte ut genom fönstret. Jag trodde att jag typ var 22 – klichébilden av fri ungdom på vift. Jag hade då dejtat Mattias några gånger efter att vi hade träffats på en golftävling. Ett tag kände jag att det var för mycket kring mig och skickade mejl till honom i stilen: ”Vi lägger ner det här. Jag har precis separerat, jag har tre galna kids, jag gillar att resa hit och dit, dricka vin …” Jag ville tala om för honom att jag inte kunde bli den perfekta flickvännen.

– Men så kom han till Gotland. Vi drack rosé på altanen och kollade på stjärnorna – jag blev så otroligt kär! Sedan åkte vi runt där på Gotland i en vecka, i min lilla bil. Jag fick någon panikångestattack där i en kohage och skrek till Mattias ”Jag tänker inte bli kär, du får åka hem nu!” och han svarade bara ”Är du tillbaka nu?”. Och jag bara ”Japp, då kör vi vidare”, ha ha. Sedan åkte jag på surfläger.

Det här skulle kunna bli en kärlekskomedi …

– Ja, det var som en film! Sedan åkte Mattias i väg på en resa, och efter att han kom hem tog det en månad tills jag var gravid.

Planerat eller inte?
– Jag ville ha ett barn till. Och Mattias ville verkligen ha barn. Han var nog lite orolig över att jag var färdig med det. Herregud, det var så galet, vi var så nykära! Jag sa till barnen ”Nu ska mamma bara ut och jogga”, och så sprang jag till Mattias för en snabb påsättning, ha ha. Tillbaka en halvtimme senare, alldeles svettig. Sedan var vi på ett bröllop, drack lite champagne och den natten …

… blev Bobo till?
– Ja, jag minns inte så mycket av allt, men ja. Och på morgonen när jag vaknade stod det 20 höga, röda rosor vid sängen, som han hade glömt att ge mig dagen innan. Sedan gick det några veckor och min bästis Christina kollade på mig och bara: ”Men du är ju med barn!” Jag tog ett test och tjockaste krysset ever visade sig! Då fick jag panik, vi bodde inte ihop, jag hade träffat hans föräldrar en gång. Och barnen …

Hur tog de nyheten om ett syskon?
– De blev faktiskt jätteglada! Men Ilon sa ”Om det inte är en tjej behöver vi inte ha kvar det”, ha ha. För övrigt betedde de sig som småpoliser under min graviditet: ”Får du verkligen äta det där, mamma?” och ”Det är väl ingen alkohol i det du dricker?” Så fortsatte det även när Bobo kom ut: ”Mamma, ge honom mat då! Han gråter ju!” De är väldigt förtjusta i honom, smyger in på morgnarna och frågar om han har vaknat, lägger upp bilder på Instagram och tar hem vänner från skolan för att visa upp Bobo. Det är fantastiskt.

MISSA INTE!
Hela intervjun kan du läsa i mama nr 3 som finns i butik nu.