Matti Bye, musiker, kompositör och tvåbarnspappa. Låt barnen hitta sina instrument själv, ta in dem i en musikaffär och låt dem välja själv!

MATTI BYE

Ålder: 41. Familj: Lorenz, 7, Teodor, 3. Bor: Lägenhet i Stockholms city. Gör: Musiker och kompositör.
Aktuell: Med nyutkomna dvd-boxen ”Svenska stumfilmklassiker”: ”Körkarlen” och ”Terje Vigen” av Victor Sjöström, ”Gösta Berlings saga”, ”Herr Arnes pengar” och ”Erotikon” av Mauritz Stiller och ”Häxan” av Benjamin Christensen. Arbetar med musiken till sin första moderna långfilm: Jan Troells ”Maria Larssons eviga ögonblick”. Släpper soloskivan ”Drömt” i vår.

– MEN TITTA här är ju vår trumpet! säger Teodor, 3, eller Lorenz, 7, förvånat.
Ofta hittar de sina leksaksinstrument bland flöjter, basar och cellos i sin pappas musikstudio.
Då har Matti Bye, 41, lånat dem.Han är nästan ensam i världen om sitt yrke, att komponera ny musik till stumfilm – och själv spela den.

Och i vår är Charlie Chaplin och Greta Garbo hetare än på länge. Nyligen släppte SF dvd-boxen ”Svenska stumfilmklassiker” med sex filmer som Matti komponerat musik till – så skir och vacker att ögonen tåras. Filmerna ska snart finnas på landets alla bibliotek, hoppas han.
– Om det blir så är det skönt. Svenska filmklassiker ska ju gå att låna lika lätt som August Strindbergs böcker. I snart 20 år har Matti suttit vid de svarta och vita tangenterna i biomörkret.

Varför blir man stumfilmspianist av alla yrken?
– Jag var 13 år och stumfilmen ”Pansarkryssaren Potemkin” skulle visas på min skola. Jag provade att spela till, först med noter. Men det blev misslyckat för då följde jag ju inte med i filmens handling. Och jag visste ingenting om hur man improviserar! Det har jag lärt mig senare.
– Men de hörde ändå av sig från Cinemateket i Stockholm och frågade om jag ville börja spela där när de visade stumfilm. Musik och film var mina passioner, så…
Han ler och fortsätter:
– Om jag skulle gjort film i dag skulle jag ha gjort stumfilm, den är sinnligare. Saker är mer outtalade, alla blickar behöver inte kommenteras, utan musiken leder publiken in i vad som händer och vad karaktärerna känner.
– Och så var modet på 20-talet så snyggt och skådisarna så fina, som till exempel Greta Garbo och Louis Brooks.

Har du funderat på att skriva mer kommersiell musik för pengarnas skull?
– Jag jobbar gärna med filmare som är intresserade av och tycker om att arbeta med musik, sedan om det är kommersiellt eller inte, vet man ju aldrig på förhand.

Tycker Teodor och Lorenz om stumfilm?
– Lorenz var sex år när när vi spelade till ”Kanonfotografen” och han ville se den flera gånger. Han pratar om den fortfarande.

Blir dina barn musiker, tror du?
– Jag har frågat om de vill ta lektioner men nej, inte än. Men killarna har blivit så medvetna om ljud. ”Pappa, lyssna på det här ljudet!” kan de säga.

Hur kan man få barn intresserade av att spela?
– Jag tror på att låta dem hitta sina instrument själva. Ta in dem i en musikaffär och se vad de väljer där! Sedan tycker jag att man ska börja med att bara låta dem lyssna, inte med noter.

Handen på hjärtat, skulle du hellre ha velat leva på 20-talet?
– Vilken kuggfråga. Nej nej, jag lever helst nu. Men om jag haft en tidsmaskin skulle jag gärna åkt till 20-talets Paris eller 60-talets New York.

NUVARANDE ”20-talets Paris, dit skulle jag gärna åkt”
NÄSTA ”Jag blev upptagen av livet inne i magen”