Att Mia Skäringer slutat blogga har nog inte undgått någon av hennes bloggfans. Och vi på mama tycker det är supersorgligt att förlora Mia som bloggare. Vad skall alla med Mia-abstinens göra nu?

Varför slutar du blogga, Mia?
Jag har aldrig haft någon ide om att hålla på länge. Jag tycker det finns nog av människor som aldrig kan sluta med olika saker i tid. Som offentligt hissar ner flaggan. Min ide var att lämna ut mig själv för att nå in i andra. För att andra skulle få känna igen sig i mig. Självklart blir det tidsbegränsat. Hett, passionerat och kortvarigt.

Du blev snabbt en bloggstjärna, många blev lite kära i dig, laddade ned din blogg på mobilen, läste dig i sängen innan de somnade och skålade för dig. Varför blev du så poppis?
Inget modetrams. Mer pill i naveln. Jag visade mig svag. Ofta osminkad. Känslig. Vi skålade för varann. Vi kvinnor får så ofta höra hur överkänsliga vi är. Av varann och av män. Jag skulle vilja säga
att det finns jävligt många underkänsliga människor out there. Jag tror vi berörde varann. Kände igen oss. Sedan var ju kommentarerna liksom halva grejen. Vår kärlekshistoria. Jag läste alltid alla. Mest på gott, lite på ont. Jag blir lätt sårad och det ingår i paketet Skäringer. Typ en sån sak som jag jobbar i min terapi med..

Blev du lite av en terapeut för oss mammor?
Äh. Jag tror inte det. Mer ett behov. Ett utbyte. Jag satte kanske ord på vissa saker men jag var alltid noga med att påpeka att jag kämpar lika mycket som alla andra med att få ordning på mig själv och mitt liv. Men jag stack heller inte under stolsdynan med att jag i vissa avseenden kämpat hårt för att laga mig själv. Att jag lyckats med vissa saker och är jävligt stolt över det.

Framgång väcker ofta avundsjuka. Har du känt av det?
Inte så farligt. De flesta har varit och är bara kärleksfulla.

Blev du överraskad av något under din blogg-tid?
Att vissa ville ha mig till någon form av frälsare. Det visade ju sig när jag ibland svarade elakt på någon kommentar. Då kunde eftersnacket gå: Är jag en bluff. Vem tror jag att jag är. Inte äkta. Judas och Jesus på samma gång. För snygg. Beräknande osv. Det är jag förvånad över. Att man inte bara kan vara en männsika. Som jag ser det gav jag mig aldrig ut för att vara det ena eller andra mer än Mia. Som jag mest är. Snäll. Och ibland lite elak. Bara för att det var mycket snack om känslor och kärlek så betyder ju inte det att jag är Dalai lama. Eller helt klar med mig själv.

Vad ska alla med Mia-abstinens göra nu? Var kan vi läsa dig och/ eller se dig? Vad är på gång?
Köpa min bok som kommer i höst. Se på Mia och Klara 2 också höst. Fortsätta läsa mina krönikor i mama. Och vad ska jag göra med min abstinens då? Jag saknar alla er på bloggen dyngmycket. Tack igen -för allt ni gav till mig.

¨zzzzzzz

NUVARANDE Varför slutar du blogga Mia?
NÄSTA mamas chefredaktör i Studio Belinda på måndag