När det stod ”EU” i kalendern trodde partikamraterna att det var något med Bryssel. I själva verket var det ”Egna Ungar” och dags för fyrabarnspappan att låta barnen gå före allt. ”Alla brott jag har sett har gjort mig till en oroligare pappa”, säger Thomas Bodström.

Thomas Bodström

Ålder: 50 år (9 april).

Gör: Advokat och deckarförfattare. Justitieminister 2000– 2006, riksdagsledamot 2002–2010. Allsvensk fotbollsspelare i AIK 1987–1989.

Familj:
Hustrun Helén, 44, lärare, Olof, 20, Ture, 16, Maria, 12, och Mattias, 8.

Bor: Villa i Nacka, sommarhus på Fårö.

Aktuell: Som expertkommentator i ”Efterlyst” och snart med en ny bok.

Stolt över att kunna vara den gode fadern, tjatade han in sina barn i flygplanets cockpit. När den allt mer desperate piloten tio minuter senare försökte överbrygga det kompakta ointresset genom att berätta vad som  v e r k l i g e n  händer när ett plan störtar, gäspade en av ungarna och sa: ”Snälla pappa, kan vi inte få gå tillbaka till våra platser nu?” Där lärde han sig ännu en sak, advokaten och författaren Thomas Bodström.
– Att pappas drömmar inte alltid är barnens. Samma sak när jag tog dem till en kompis på en brandstation. Jag trodde de skulle älska bilarna och tornet. I stället tyckte jag oerhört synd om polaren som slet som ett djur inför mina uttråkade ungar.

Han ler lätt urskuldande under pojkluggen. Stoppar reflexmässigt ner en skjorta som ständigt tycks vara på rymmen ur byxlinningen. Alltid på språng – trots att papparollen alltid suttit där som en ankarlina
i villaparketten. Alltid en grabb på insidan – trots ministerpost, advokatkontor och en drös egenhändigt hemknattrade deckare i bokhyllan. Och alltid med ambitionen att bli en snällare människa, trots att karriären snarare visat honom att människosläktets godhet oftast är en tunn makeup.
– Alla brott jag har sett har gjort mig till en oroligare pappa, säger Thomas.
– Hemma är det (hustrun) Helén som står för lugnet. Jag är den som målar upp hemska bilder av överfall och trafikolyckor. Jag är miljöskadad. Min syn på hur farlig världen är, den är inte sund.

Sina egna barn har han alltid hotat med oproportionerligt stränga straff om de till exempel skulle hemfalla till snatteri eller
cykelstölder, erkänner han.
– I det fallet har jag låtit ändamålen helga medlen. Där har jag missbrukat min roll.

Om de dricker alkohol, då?

– Det är svårt, eftersom jag vill att de ska leva ett så vanligt liv som möjligt. Jag vill ju inte att de bara ska sitta hemma – samtidigt som jag genom jobbet vet hur fruktansvärt mycket elände alkoholen ställer till. En torrläggning skulle drastiskt minska antalet mord och misshandelsfall.

Är du själv en bra förebild när det gäller krökandet?

– Jag brukade avsky meningen ”det är ju en dag i morgon också”. Nu tänker jag alltid så. Jag dricker sällan något efter elva på kvällen. Som offentlig person måste jag dessutom tänka mig för, så jag inte är full på fel plats.

Intervjun fortsätter på nästa sida!

#br
Men på senaste bokmässan hamnade vi vid samma korvmoj efter en sen barrunda?
– Ja, bokmässan är väl numera den enda gången om året då jag tillåter mig att vara lite full. Aldrig i privata sammanhang när barnen är med. Jag blir hemskt illa berörd när föräldrar är väldigt berusade, när deras barn är med. Du vet, när de ska överdrivet kramas, beter sig annorlunda, sådana saker.

Du rökte hasch som ung, har du sagt det till dina barn?

– På den tiden var det inte olagligt, det ska betonas. Och jag är knappast enda farsan som gjort det. Men hemma pratar vi droger som andra gör, tror jag.

Sin självcentrering och rastlöshet fick han kämpa med i många år. När första barnet kom var han en 28-åring som inte hade många andra gudar jämte sig än sig själv. Den första känslan var förvåning, säger han. Först därefter kom glädjen.
– Jag hade alltid levt i en skräck att jag inte kunde få barn. Det hängde ihop med min medfödda hypokondri. Samtidigt var jag så rädd att missa något, att jag till varje pris ville fortsätta att leva likadant som tidigare. Jag fortsatte att vara sist hem från festerna. Men med tiden har den lusten avtagit.

Hypokondrin också?
– Ja, herregud, den försvann också med ungarna. Jag menar, vem orkar gå omkring och oroa sig för att vara dödssjuk när man har fullt upp med att kolla att ens nyfödde son fortfarande andas?

”Utan mina barn hade jag varit ett monster”, sa Peter Englund en gång. Stämmer det på dig också?

– Ja, han har helt rätt. Hade jag fortsatt vara ungkarl hade jag säkert bara gått efter mina behov, helt hänsynslöst. Varit känslomässigt kantigare. Och definitivt haft det stökigare hemma…

Blev du även en bättre yrkesman tack vare barnen?
– Utan tvekan, eftersom de jobb jag har haft har byggt på relationer.

Hur mycket hjälper du till hemma?
– Jag fixar all tvätt och alla matinköp. Jag är tabellnörd, jag älskar matte, vilket passar bra ihop med att handla. Jag ger mig själv en femma om jag får med alla varor, fyra om jag bara missar en, och så vidare.

Vad gör du med poängen?
– Ingenting. Även ungarna kör något liknande när det gäller att plocka ur diskmaskinen. Den som vinner får inget pris, bara äran. Man ska inte ha belöning eller pengar för att man hjälper till hemma, anser jag.

Har du och Helén tydliga roller hemma?
– Länge präglades våra roller av mitt yrke. Är du advokat, speciellt i början av karriären, kan du inte säga nej till ett mål. Om någon grips en lördag kväll, spelar det ingen roll om du är bjuden på bröllop. Och jag kan inte vara hemma med sjukt barn när det är en rättegång som är planerad i två år.

Intervjun fortsätter på nästa sida!

#br
Och som minister?

– Var jag också mycket borta i perioder. I politiken finns en dubbelmoral. Man pratar gärna om pappaledighet, men lägger alla viktiga konferenser på helger och kvällar. Jag hade tre barn mellan ett och nio när jag blev minister. Jag sa till Bosse Ringholm att jag skulle få svårt att vara borta helger. Han svarade: ”Jaså, alla ska visst inte göra militärtjänsten.” Jag gillar Bosse, men jag är fort­farande osäker om han verkligen skojade.

Hur närvarande var din egen pappa (förre ministern Lennart Bodström)?

– Vi umgicks inte alls egentligen. Gick nästan aldrig på bio ihop. Pappas insats bestod i att övningsköra med mig och kolla någon enstaka fotbollsmatch ibland. Han var själv inte sportintresserad alls. Efteråt fick alla andra ungar långa recensioner av sina fäder, medan jag fick försöka lära min pappa offsideregeln – v a r j e  gång. Jag tror fortfarande inte han kan den.

Men ni fick ändå en bra relation?
– Vi hade våra duster när jag växte upp. Att vi funkar bra ihop i dag bygger på att jag har accepterat att han var en pappa av sin tid. Jag tycker vi umgicks för lite, men det tycker han också. Och hur mycket hade jag själv varit hemma, om jag levt i samma tid?

Vad är viktigast när det gäller att umgås med sina barn: kvalitet eller kvantitet?
– Kvantitet  är  kvalitet. Ju mer man träffas, desto bättre kontakt. Har du dålig kontakt när de är åtta år, kan du inte ta igen skadan när de är elva. Men mitt problem handlar också om en låg stressnivå, att mina tankar ofta är på annat håll även vid en familjemiddag. Då brukar barnen testa mig: ”Vad sa jag just, pappa?”, ”Hur gick det i min match?”. Det var det första Anna Lindh sa till mig: ”Ta inte med jobbet hem, det är bättre att jobba över.” Men som justitieminister var det svårt att koppla av om det samtidigt var bråk i ett fängelse eller en demonstration hotade att spåra ur.

Hur mycket curlingfarsa är du?
– Jag lärde mig hela Storstockholm tack vare att jag själv fick ta bussen och t-banan till matcherna. Satt där och skakade med mina mackor, min saft och mina serietidningar. Där lärde jag mig att ta hand om mig själv. I dag är jag ledare i Boo FF och något jag vill diskutera mera är varför föräldrar ska skjutsa till Farsta när ungarna lika gärna kan åka dit själva. Vi gör dem en otjänst.

Är du på ungarna mycket om skolarbetet?

– Nja, jag vill ju att det ska gå bra, men försöker samtidigt inte utöva för hård press. Jag vet själv att det gäller att inte toppa för tidigt. Jag gick ut nian med blygsamma 3,5. På klassträffar har jag insett att toppbetyg inte var en garanti för att lyckas bäst i livet.

Intervjun fortsätter på nästa sida!

#br
Hur får man lyckliga barn?
– Man kan aldrig ge för mycket kärlek och trygghet. Däremot kan man hämma deras initiativförmåga. Varför ta ett helgjobb om pappa ändå ger dig pengar? Jag tror mycket på att ungar ska jobba. Själv spelade jag munspel i tunnelbanan och var simlärare, fotbollstränare, diskare, till och med tomte på McDonalds. Det var mitt första steg mot självständigheten: att inte längre vara bero­ende av föräldrarnas pengar.

Snackar ni mycket politik vid köksbordet, du och barnen?
– Väldigt lite, i alla fall partipolitik. Däremot ofta rasism och främlingsfientlighet. Och så har vi livliga diskussioner om brott och straff. Barn och ungdomar är ofta mera dömande. Jag försöker förklara att det finns en bakgrund till att människor begår brott. Att vård kanske är viktigare än bestraffning.

Pratar ni någonsin religion?
– Jag är faktiskt den som tror på Gud i familjen. Helén är mer ateistiskt lagd. Vi har aldrig läst aftonbön för barnen, men hade däremot en idé att de borde förstå julens ursprung och därför släpade vi iväg dem till kyrkan en julaftons förmiddag. Med följd att de bara blev ännu mindre intresserade. Det går också på misslyckandekontot.

Sex, då?

– Det är svårare att prata om. Där har jag mest gjort min plikt.

Hur gjorde dina egna föräldrar?
– Mamma försökte väl någon gång. Pappa aldrig.

Har du och Helén samma värderingar?

– I det stora hela, ja. Men man måste inte vara överens i alla frågor. Det är viktigt att inte bilda en pakt emot barnen. Jag tror på lite ojämna, inte helt strikta regler. Barnen ska kunna tjata till sig en glass ibland. Det vore ologiskt att fortsätta predika att de ska kämpa, stå på och inte ge upp, samtidigt som jag envist säger: ”Ett nej är alltid ett nej!” Livet ser inte ut så. Det är inte logiskt jämt.

Hur har ni lyckats hålla ihop ert äktenskap?

– För att vi har våra egna saker, egna intressen. Att vi träffades var en ren slump. Helén skulle aldrig kommit till den där festen, men det var love at first sight – åtminstone för mig. Ett år senare var vi med barn.

Varför har hon passat dig?
– För att hon aldrig har blivit ”Fru Thomas Bodström”. Helén är fullständigt ointresserad av allting runt mina olika roller. Hon kan gå plikttroget på en kungamiddag, men ser mycket hellre en pjäs i ett fängelse. Hon har aldrig ställt upp på en intervju. Hon har gett mig en naturlig distans till att vara politiker. Hon har stöttat, men samtidigt hjälpt mig förstå att mitt jobb inte är hela världen.

Har din offentlighet påverkat ungarna, då?

– Den enda fördel jag kan se är att de har fått gå på någon filmpremiär någon gång. Men jag är väldigt noga med att inte lämna ut dem. Jag pratar gärna om papparollen, men inte om dem.

Varför drog ni till USA ett år?
– Vi hade pratat om det i tio år. Jag ville få tid att skriva på dagtid, samtidigt som ungarna skulle få gå i andra skolor och lära sig engelska. Det var ett bra år. Vi blev tajtare som familj, eftersom vi till en början inte kände någon. Efteråt ville ungarna knappt flytta hem, så bra trivdes de.

Är det sant att dina äldsta söner är döpta efter Olof Palme och Ture Nerman?

– Nej, Ture är ett släktnamn och Olof… ja, låt oss säga att det inte var någon nackdel att heta som Palme. Maria och Mattias var kompromisser. Maria hette Malin en månad, men det funkade inte.

Vad gjorde ni egentligen när det stod ”EU” i filofaxen?

– Det fick de bestämma själva. Det var bio, Gröna lund, Skansen och … vad heter det där Astrid Lindgren-stället på Djurgården?

Junibacken?

– Ja, lite lyxliv för barnen, helt enkelt. Jag fixade till och med ledigt från skolan för dem.

Ty några extra befogenheter ska ju trots allt en justitieminister ha.

NUVARANDE Thomas Bodström: ”Jag tror på att ungar ska jobba”
NÄSTA Danne Eriksson: ”Många barn har inte ens skor”