Sofia kraschade av sitt ojämställda äktenskap: ”Jag var on call dygnet runt”

Mamma är lik sin mamma – fortfarande är det kvinnan som tar hand om hemmet och barnen – samtidigt som hon fixar karriären – visar mamas stora läsarundersökning. Men på några områden knappar papporna in – de har till exempel börjat vabba.

Drar du hela lasset? Dags att börja delegera i företaget Familjen!

När mama frågade er läsare vem som tar huvudansvaret för saker som städning, tvätt, matlagning, klädinköp och projektledning därhemma var svaren entydiga: jag, jag, jag, jag, jag. Bara på tre områden är det fler som delar lika med sin partner än som själva bär bördan – hämtning och lämning på förskola/fritids, nattning och vab. På EN enda punkt är det fler pappor än mammor som tar huvudansvaret (30 procent jämfört med 16) – när det gäller familjeekonomin och att betala räkningar.

Allra störst övervikt för mammor ligger på klädinköpen till barnen – 92 procent. På andra plats kommer den tunga posten projektledning (passa tider, köpa presenter, packa gympapåsar, boka semestern …), där 83,5 procent av mammorna tar huvudansvaret.

Diagram helalasset

Så om du känner att du får kånka hela det där j***a lasset på egen hand har du förmodligen helt rätt – och du är långt ifrån ensam. Experterna har dessutom ringat in den omöjliga ekvationen yrkesliv + oproportionerligt stort ansvar för hemarbete som den främsta orsaken till kvinnors stress-sjukdomar. Flera kända mammor har berättat för mama om hur de kämpar eller kämpat, bland annat Carolina Gynning, 39, mamma till Alicia, 6, och Adele, 4:

– Det är väldigt mycket Carolina som får ta jobbet. Men jag ska inte ljuga, det var verkligen jag som propsade på att ha två barn, tätt. Sedan när man väl förstår innebörden … det förstår man inte riktigt innan, sa hon för två år sedan.

Carolina Gynning skilde sig under småbarnsåren

Foto: Martin Löf

Carolina Gynning är idag separerad från barnens pappa Alexander.

Hon berättade också att stituationen fick henne att må väldigt dåligt. Hennes dåvarande man Alexander Lydecker, 37, var borta mycket och Carolina satt ensam hemma och funderade, blev deprimerad och fick panikångest.

Och när Charlotte Perrellis, 43, äldsta söner Angelo och Alessio var små (nu är de 14 och 12), var hon i praktiken ensamstående sex kvällar i veckan, medan dåvarande maken Nicola Perrelli, 49, jobbade.

– Det är tufft att dra hela lasset, sa hon då.

Vi hoppas att det varit mindre kämpigt under Charlottes och nya maken Anders Jensens, 41, son Adrian Romeos, 4, småbarnstid – speciellt då han nu ska få en lillebror.

Sofia kraschade av sitt ojämställda förhållande: ”Jag var on call dygnet runt – ensam”

Sofia, 40, hade ansvar för barn och hem 24/7, medan
hennes man festade på krogen och surfade på mobilen. Till slut gick hon in i väggen – men kom ut på andra sidan.

Redan när Sofias dotter var nyfödd förklarade hennes dåvarande man att han behövde få fortsätta leva sitt liv som han gjort före barn – träffa kompisar, gå på krogen…

– Jag blev helt ställd. Jag var 31 och han 35, jag trodde att vi var färdiga med kroglivet. Jag ångrar att vi inte pratade om det innan vi fick barn, jag tog alldeles för mycket för givet.

Men ribban var satt, och Sofia förstod snart att hon förutsattes ta ansvaret för dottern mer eller mindre ensam.

– Jag var on call dygnet runt, medan han ofta låg på sängen och kollade mobilen. Om jag skulle duscha fick jag be honom att hålla ett öga på vår dotter, och när jag kom tillbaka lämnade han över efter sin ”barnvaktning”. Det var en enorm mental stress att aldrig kunna koppla av, koppla bort.

Dra hela lasset

Sofia tog alla tidiga morgnar, alla nattningar och alla vaknätter. Dottern växte, och när hon var 3 år hade inget förändrats. När Sofia tog upp situationen med sin man fick hon inget gehör, i stället avfärdade han henne med att hon hade all möjlighet att också vila.

– Han menade att om vår dotter gjorde sig illa eller något annat hände så skulle vi ju höra det, men för mig funkar det inte så. Med ett litet barn måste man vara närvarande. Då svarade han: ”Jamen, då är det ju ditt val.” Han menade alltså att jag själv valde att aldrig få vila.

Och ”barnjouren” var inte det enda Sofia fick sköta på egen hand.

– Jag fattade alla beslut i vår vardag, bokade semestern, fyllde i lappar till förskolan, styrde upp födelsedagskalas och skötte hela uppfostran. Han hade åsikter om hur saker skulle göras, men det var jag som var ”operativ chef”.

– Han kunde också ifrågasätta mina beslut om uppfostran inför vår dotter.

De hade helt enkelt helt olika prioriteringar.

– Han tyckte att jag var tråkig som ville vara hemma med barnet hela tiden, men jag orkade inte vara ute och festa till klockan två när jag visste att det var jag som skulle få stiga upp klockan sex sedan. Han skulle ju vara bakis.

Till slut orkade inte Sofia längre.

– Jag kraschade helt. Det var julhelgen när vår dotter var 6. Vi var hos hans familj hela helgen och jag kände det som att jag var helt ensam med mitt barn, medan han ägnade sig åt sin släkt.

Sofia gick ut och satte sig på en brygga i snön.

– Där och då tog jag beslutet att lämna honom. För min egen skull, men främst för mitt barns skull. Det var en sådan befrielse. Jag insåg att jag skulle få det bättre ensam med henne – det var ju ändå jag som skötte allt, och då skulle jag få göra det i fred, utan att bli ifrågasatt hela tiden. Det var ett lugn som uppstod.

I dag är Sofias dotter 8, och hennes föräldrar har gemensam vårdnad.

– Faktum är att min exman har steppat upp och är mycket mer intresserad av att vara pappa, säger Sofia, som nu lever i ett nytt förhållande. Ett förhållande där hon och hennes man, som själv har tre barn, delar på ansvaret.

– Den största skillnaden är att han också har öronen mot barnen hela tiden. Han har koll på att det finns mjölk hemma och när barnen ska köras till träningar. Vi delar på allt och jag behöver inte säga ”Kan du ta barnen?”

Och den här gången fanns det en plan från start.

– När vi nyss träffats diskuterade vi våra erfarenheter som föräldrar och berättade om vårt bagage från tidigare relationer. Vi var väldigt överens om att det är viktigt att båda är närvarande i barnens liv, och att inte ifrågasätta varandra inför barnen. Det gör det lättare att outtalat stötta varandra i vardagen.

Stapel helalasset

Hollywood-frun Isabel Adrian blev familjens barnflicka

”Svenska Hollywoodfruars” Isabel Adrian, 40, mamma till Monday-Lily, 8, och Winter-Rose, 6, har också fått känna på hur det är att digna under bördan medan maken Steve Angello, 35, jobbade som producent och dj.

– Jag kände mig utmattad, var trött och behövde prata med någon. Jag träffade en psykolog som hjälpte mig att förstå att det är okej att säga ”Vi gör det tillsammans”. Jag har nog alltid tyckt att jag inte kan begära att Steve ska vara hemma, för jag kan inte gå ut och tjäna de pengarna han tjänar på en dag, berättade hon i mama 2017.

Isabel Adrian med döttrarna

Foto: Emily Dahl

Isabel har varit mycket själv med döttrarna.

Familjen följde expertens råd.

– Det var ett gemensamt beslut att dra ner på jobbet, det innebär en förlorad inkomst för båda två och det får vi ta för vad det är. Det spelar ingen roll att han kan åka ut och tjäna miljoner, vi måste göra det tillsammans. Annars är man inte en familj, utan då är det jag som blir barnflicka.

Och åtgärderna gav resultat.

– Det blev så mycket bättre på en gång, när jag insåg att jag kunde göra det (kräva delat ansvar, reds anm) utan att känna mig egoistisk – vilket jag gjorde innan om jag bad om något.

Men Isabel erkänner att det är långt ifrån lätt.

– Det är fortfarande kämpigt […] Jag har inte fattat exakt när man har rätt att säga ifrån – jag har ingen handbok. Var går gränsen ekonomiskt för att man ska säga att ”du får inte jobba”? Vems karriär är viktigast för tillfället? Har vi år eller månader på oss? Jag vill gärna läsa den handboken, men fram till att den finns gör jag min egen bok, och försöker applicera den på mitt liv.

Kanske ett bra råd på vägen för alla mammor som är i samma situation?

Bloggaren Emma Sundh: ”Så delar vi lasset”

Bloggaren och författaren Emma Sundh, 35, ger sina bästa tips på hur ni delar lika på ansvaret.

– Jag och min man John var på det klara med att vi ville dela 50/50 på föräldraledighet och ansvaret för barnen i övrigt. Vi pratade redan innan vi fick barn om att vi skulle vara ganska strikta med att dela på till exempel vabb, för det är ganska svårt att förhandla och göra vettiga avvägningar i stunden, när båda tycker att deras jobb är viktigt.

Emma sundh med sina barn

Emma med döttrarna Bodil och Majken.

Med äldsta dottern Majken, nu 3, var Emma och John föräldralediga varannan dag. Amningen funkade inte så bra, och med flaskmatning blev det lätt att turas om. De tog också varannan natt med bebisen från start.

– Att få sova ordentligt varannan natt var fantastiskt. Jag tror att jag lätt hade blivit bitter efter fyra nätter/veckor/månader utan sömn, säger Emma.

– Och att dela ledigheten betydde att ingen blev huvudansvarig för hemmet, båda hade koll.

När lillasyster Bodil kom blev det lite mer utmanande, eftersom Emma ammade henne.

– Jag upplevde en uppdelning som jag inte var van vid. Bodil åt hela tiden och jag var fast i sovrummet med henne medan John och Majken lekte i trädgården. Med Majken var vi mer i symbios, så kände både John och jag.

Under den intensiva amningsperioden tog John huvudansvaret för matlagning och städning, men när Bodil blev större blev det lättare att dela lika igen.

– Det kan vara svårt att få jämvikt, det är så många faktorer man inte tänker på – som vem som håller reda på vantar och namnmärker kläder. Men vi försöker säga till om vi känner att allt landar på en person.

– Och att släppa ifrån oss våra favoritområden. Jag gillar till exempel att handla kläder, men ibland måste jag släppa på det och låta John fixa galonisar. Man orkar inte hela tiden.

Emma Sundhs familj

Foto: @emmasundh

Emma och maken John delar lika och drar lasset tillsammans.

Viktigast av allt är att prata med varandra och vara tydliga med hur man känner och hur man vill ha det, menar Emma.

– Allt handlar om att känna att man är ett bra team, och att det inte ska finnas någon bitterhet hos någon. Min mamma har berättat att hon förut alltid la pappas ostrukna skjortor på strykbrädan, för att hon tänkte att han skulle förstå att han skulle stryka dem då. Det gjorde han inte. Ibland måste man bara säga saker rakt ut!

Emmas bästa dela lasset-tips:

  • Börja prata om hur ni vill dela upp ansvaret redan under graviditeten. Allt från förlossning till vabb. John fick till exempel intervjua mig och sedan skriva förlossningsbrevet. Jag skulle ju föda ut barnet, så han kunde väl också få lite
    ansvar?
  • Innan barnet kommer: Skriv ner era förväntningar, rädslor och visioner och dela dem med varandra.
  • Om ni har möjlighet, gå på barnmorskebesök och sedan till föräldragruppen tillsammans, så att båda blir delaktiga. Annars är det automatiskt du som blir ansvarig för all information.
  • Lista vilka uppgifter ni gör i hemmet – det ger en bra bild av hur rättvis eller orättvis fördelningen är.
  • Byt liv med varandra ibland – när ni tar över varandras uppgifter får ni mer förståelse för den andres situation.
  • Växla good cop/bad cop-rollen mellan er – annars blir det lätt att pappan blir den roliga som åker på äventyrsbad och busar, medan mamman lagar mat, uppfostrar och säger ifrån (då orkar man inte vara så rolig heller).
  • Kommunicera! Berätta för varandra vad som känns jobbigt eller övermäktigt.

Artikeln är tidigare publicerad i mama nr 7 2018. Nu finns nr 8 i butik, där vi har en exklusiv (ja, det är sant!) intervju med sexbarnsmamman Angelina Jolie!

Angelina Jolie på omslaget av mama

Foto: Getty images

NUVARANDE Sofia kraschade av sitt ojämställda äktenskap: ”Jag var on call dygnet runt”
NÄSTA 9 vackra lokaler i Stockholm till namngivningsceremoni eller dop