Framtidsvision: Att våra döttrar ska slippa dra hela lasset i familjen när de får barn. Så, hur gör vi för att uppfostra jämställda söner?

En siffra kommer sällan ensam. Samtidigt som mamas stora läsarundersökning inför valet 2018 visade att vi mammor i stor utsträckning tar hand om de flesta vardagssysslor (tvätta, städa, handla, laga mat, packa, planera, köpa presenter, hålla koll på kalendern – ni känner igen uppgifterna va?), exploderade kontot @mansbebisar på Instagram.

I inlägg efter inlägg berättar kvinnor om sina män som inte vet var städskåpet ligger eller som aldrig under 15 år långa relationer har lyckats köra en tvätt utan att förstöra minst ett plagg. Det är roligt – om det inte vore så sorgligt.

– Vid första anblick låter det här med mansbebisar kanske lite som en förenklad humoristisk bild av problemet, men när man läser vittnesmålen inser man hur utbrett problemet är. Det är skrämmande att läsa om alla saker kvinnor tvingas att ställa upp på i vardagen och arbetslivet, säger Desiree, grundaren av kontot.

Och då undrar man ju – hur i hela världen har det blivit så här?

– Många menar att det är vi mammor som bär ansvaret för att pojkar växer upp till mansbebisar. Jag tänker att det snarare har att göra med gamla strukturer och hur vi uppfostrar flickor att från tidig ålder lära sig att de ska ta hand om hushållet och familjen. Vi får lära oss att vi ska prioritera bort oss själva och i stället ta hand om alla runtomkring oss. Och såklart, att vi ska stötta mannens självförverkligande och intressen, säger Desiree.

Lisa projektleder sin man

Tvåbarnsmamman Lisa, 41, är gift med John, 42, som hon beskriver som en fin, äventyrlig make och en kärleksfull pappa – men också som en true mansbebis. Även hon har hört påståenden om att det är ömsinta mammor som skapar ojämställda män.

– Jag tycker att det är märkligt att skulden för en vuxen mans oansvariga beteende läggs på mamman som uppfostrat honom, säger Lisa. Att skylla på att man inte lärt sig att tvätta precis när man flyttat hemifrån är en sak, men har man bott hemifrån i 25 år så får man ju ta ansvar någon gång, säger Lisa.

Ändå är inte tvätten det stora problemet i hennes relation, utan att John aldrig tar egna initiativ i hemmet. Det är Lisa som hela tiden måste se behoven, instruera och se till att sysslorna utförs. Som en ständig projektledare. När hon väl ber honom att göra någonting så är det som att hon ber honom om en tjänst.

Eftersom parets barn, en pojke och en flicka som är 4 respektive 6 år gamla, ser att Lisa hela tiden projektleder familjearbetet är hon rädd att föräldrarnas mönster kommer att forma barnen.

manbebisar-jamstalldhet-uppfostra-pojkar-son

– Jag vill trots detta att båda mina barn ska växa upp och ta ansvar, därför uppfostrar vi dem på samma premisser. Barnen får hjälpa till att plocka undan, att laga mat och att lära sig att de gör det för familjen, inte för att ”hjälpa mamma”, säger Lisa.

Hon är något viktigt på spåren. Nu är det upp till oss – både oss mammor, men kanske framför allt våra partners – att se till att våra söner blir mer jämställda.

Se över rollerna i vuxenrelationen

– Om ett pojkbarn alltid får se vuxna män slippa undan ansvar, kan man tänka sig att det kommer att påverka dess beteende. Och om ett pojkbarn mer sällan än flickbarn uppmuntras till att hjälpa till, prata om sina känslor och ta hand om andra, kan man tänka sig att det också kommer att påverka, förklarar Frida Hylander, legitimerad psykolog och mamma till en 1,5-årig son.

– Om ett pojkbarn i stället får öva på att hjälpa till, att ta ansvar och hantera sina egna känslor och dessutom ser andra män i sin omgivning göra det, lägger man en god grund för barnet.

Om man lever i ett heteroförhållande rekommenderar Frida att man ser över hur man har det i relationen och reflekterar över vem som gör vad och hur man pratar med varandra.

– Fundera på om ni själva faller in i mönster som ni inte vill föra över till barnet och påminn er själva om att vara eftertänksamma. Flera studier har visat att vuxna behandlar flick- och pojkbarn olika redan från tidig ålder – även när man tror att man inte gör det. Man kan därför behöva granska sig själv kontinuerligt för att kolla av hur man är gentemot sina barn och om det går i linje med ens värderingar, säger Frida.

Prata jämställdhet med partnern

– Var extra noga med att låta pojkbarn öva på att ta ansvar, ta hand om andra och prata om sina känslor. Vi lever fortfarande i ett samhälle som i högre grad uppmuntrar dessa beteenden hos tjejer, därför kan det vara extra viktigt som förälder att försöka kompensera för detta. För övrigt kan man fundera på hur man som vuxen och som förälder vill bemöta vuxna män som slipper undan ansvar och agera därefter, fortsätter Frida – som själv försöker leva som hon lär.

– Jämställdheten var det första jag och min man pratade om när vi fick reda på att vi väntade en son, säger Frida. Dels valde vi att dela lika på föräldraledigheten. Dels har jag, som mamma, varit extra noga med att låta min sons pappa ta ett stort – både praktiskt och omhändertagande – ansvar för att visa vår son att män i lika hög grad som kvinnor kan trösta, mysa och byta blöjor. När vår son blir äldre får vi, som föräldrar, vara medvetna om att uppmuntra honom att vara aktiv i att hjälpa till i hemmet, men också att bekräfta honom när han är ledsen och besviken. Att öva på att säga förlåt är också viktigt, hur jobbigt det än kan vara.

Text: Rafaela Stålbalk Klose

Kolla in massa snygga smycken med kvinnosymbolen!