Efter nära elva år som par blev EMD-stjärnan Mattias Andréasson och hans Catharina stolta föräldrar till Estelle: ”Jag vill visa henne för alla!” Men under schlagercirkusen får hon själv mest se pappa på tv. ”Det vore döden för min karriär att vara borta länge.”

Mattias Andréasson

Ålder: 30.

Yrke: Artist.

Familj: Sambon Catharina och dottern Estelle, snart 1,5.

Bor i: Stockholm.

Aktuell:
Tävlar i Melodifestivalen med den egna låten ”Förlåt mig”.

Melodifestivalen-aktuella Mattias Andréasson och dottern Estelle, snart 1,5, poserar framför kameran. Mattias ser van ut och Estelle verkar tycka det är riktigt roligt, för hon avfyrar hela tiden sådana där blixtrande leenden och bus i blick. Då och då tar hon knäpromenader över det vita blänkande studiogolvet, eftersom hon inte riktigt lärt sig gå än.

Mattias, som har en paus från succétrion EMD, satsar för fullt på sin solokarriär där låten ”Förlåt mig”, som han skrivit själv, har tagit honom till hela Sveriges musikcirkus. Att han tävlar mot bästa vännen och kollegan Danny tar han med ro. Däremot är det jobbigt att vara ifrån lilla Estelle.
– Ibland om jag är borta några dagar är jag rädd för att hon ska ha glömt mig, säger den stolta pappan och det går inte att ta miste på lyckan i hans blick när han ser på sin dotter.

Du har varit pappa i drygt ett år nu, kommer du ihåg känslan när du fick veta att du skulle bli pappa?

– Ja, det kommer jag ihåg. Cattis tog graviditetstestet och visade mig stickan. Jag började läsa igenom instruktionerna för att verk­ligen vara hundra procent säker på vad den visade. Och det var positivt! Det var stort och overkligt på samma gång. Vi blev så glada.

Hade du längtat efter barn?

– Ja, vi har längtat efter barn båda två. Vi har ju varit tillsammans i snart elva år så det var helt rätt tid.

Hur var du som väntande pappa?
–  Sjukt upptagen. Det var ju mitt i ”Let’s dance” och vi övade i snitt åtta timmar om dagen i fem månader. Catharina mådde väldigt illa från första början och ända till sjätte månaden. Jag försökte hjälpa henne att lindra illamåendet genom att handla mängder med sura godis och gröna äpplen. Det var vid första ultraljudet som allting blev ännu mer verkligt, fast fortfarande sjukt overkligt på samma gång. Det var häftigt!

Gick ni några föräldrakurser?
– Ja, vi gick både en föräldrakurs och en profylax. Jag skrev in allt de sa på i min mobiltelefon, haha, jag har fortfarande kvar alla anteckningar.

#br

Ni höll graviditeten hemlig ganska länge, eller hur?

– Ja, vi ville först berätta för våra nära och kära personligen och inte via media. Direkt efter ultraljudet hade jag möte med EMD och vår manager. Danny hade jag berättat det för tidigare och han sa att han ville öppna fönstret och skrika till alla att Mattias ska ha barn! När jag berättade att vi skulle ha barn kramade min manager mig, sen sa han ”men är du helt sinnessjuk, ni ska ju lanseras utomlands”, haha. Typiskt managers, men han sa det förstås med glimten i ögat. På den beräknade förlossningsdagen var vi bokade att inviga en järnväg i Örn­skölds­vik! Jag var sjukt nojig hela tiden och kollade på mobilen, men det blev inget barn då, som tur var.

Hur var förlossningen då?
– Catharina började få värkar tidigt på morgonen och jag tog fram papper och penna och började klocka varenda värk. Det gick väldigt fort till ungefär en värk varje minut och sen bara eskalerade det. När jag ringde till förlossningen och frågade om vi kunde äta frukost först sa de nej, det var nog dags att åka in nu. Så vi ringde taxi och åkte till BB Stockholm. Och där hade de frukost! När jag kom tillbaka med frukosten till vårat rum var förlossningen i gång, vi som precis hade kommit in! Cattis ville ha all smärtlindring som man kunde få, men det var ingen idé för hon hade klarat det värsta redan. Sen tog det en och en halv timme och Estelle var ute. Catharina var helt makalös, hon var nästan helt tyst när hon födde! Tydligen har hon väldigt hög smärttröskel, sa barnmorskan.

Så det var inte som du hade förväntat dig?

– Nej, verkligen inte! Trodde aldrig att en förlossning kunde gå så fort. Vi hade laddat upp med ”Solsidan”-serier, tidningar, godis, allt vi skulle pyssla med under den långa förlossningen. Och vi hann knappt tänka på det där med andningen. Förlossningsupplevelsen var fantastisk, däremot var det frustrerande att jag som kille inte riktigt kunde hjälpa till.

Så där var hon, lilla Estelle, klippte du navelsträngen?
– Ja, det gjorde jag. När hon kom ut frågade de om jag ville tvätta henne, men jag vågade inte för jag visste inte hur jag skulle hålla. Men sen när jag fick hålla henne och hon log där inuti filten – det var mäktigt. Det är svårt att beskriva den känslan. Och den enda låten jag kom på när jag skulle sjunga för henne var ”Anthem”, som Tommy Körberg sjunger
i Chess. Så den sjöng jag om och om igen. Sedan gick jag där i korridorerna, jättestolt, det var ju andra pappor där men ändå kändes det så där ”kolla här, kolla på oss!” När min mamma kom till bb dagen efter var jag lite nervös, för jag ville verkligen visa att jag kunde sköta Estelle.

Berätta om den första tiden!

– Många hade sagt att det skulle vara konstigt att komma hem med en bebis. Visst var det speciellt, men inte så konstigt, mest mysigt. Jag var så uppe i hela den där känslan av att ha blivit pappa. Det var bara roligt. Catha­rina var direkt den perfekta mamman och det gjorde att jag kände mig trygg. Däremot sov jag väldigt ytligt för jag var rädd för att Estelle inte skulle andas. Så fort hon tog ett djupt andetag vaknade jag.

Har du varit pappaledig?

– Nej, jag var hemma två veckor i början, men jag hade inte så mycket att göra då så jag kunde ändå vara flexibel. Jag har jobbat en timme här och där. Men jag längtar ju hem direkt, jag vill inte komma hem efter att Estelle har somnat i alla fall. Det är så svårt i den här branschen att vara borta en längre tid. Det skulle vara döden för min karriär, man måste smida medan järnet är varmt som man säger.

#br

Och amning och sömn, hur har det funkat?

– Bra faktiskt. Inga problem alls. I början sov hon nästan för bra, vi vågade knappt säga det till någon. Och så har Catharina monstermjölk!

Supermamma helt enkelt. Låter som soon to be 5-barnspappa!

– Nej, men tre barn kan jag tänka mig. Då kan man fortfarande ha en snygg bil, haha.

Hur har din och Catharinas relation förändrats sen ni blev föräldrar?

– Inte så mycket egentligen. Vi har fått starkare band. Vi är inte så mycket bara hon och jag, men det är för att vi vill vara tillsammans alla tre. Det gemensamma ansvaret har fört oss ännu närmare varandra. Det är en fördel med att ha varit tillsammans länge innan man får barn.

Hur är du som pappa?

– Oj, vad svårt. Jag är nog en rolig pappa, och stolt så klart. Jag vill visa Estelle för alla! Men jag är också ganska överbeskyddande. När hon blir större kommer jag att vara helt galet orolig om hon inte kommer hem när hon ska, men än så länge kan hon ju inte sticka iväg själv.
– Jag är inte lika tålmodig som Catharina. Men om jag blir otålig för att Estelle krånglar med nåt så kommer jag på ganska snabbt att ”just det, hon är inte så gammal”.

Hur vill du vara som pappa?
– Jag vill vara en skön farsa som Estelle inte behöver skämmas för inför sina kompisar, men jag vet inte om jag kommer att lyckas med det.
Många pappor känner sig lite otåliga när bebisarna är små, att de längtar tills de kan leka och busa med dem, har du känt av det?
– Jag tycker allting är roligt. Jag håller inte med dem som säger att bebisar är som kollin när de är små. Jag älskade att vara med henne och bara titta på henne när hon var nyfödd. Jag tycker om alla faser.

De pappor som är otåliga kanske känner sig lite utanför den första tiden?
– Ja, kanske det. Det är klart att mamman och barnet har ett starkare band i början, men jag har nog inte känt mig så utanför, mer på senare tid när hon medvetet blivit så mammig. Just nu får jag hålla på att locka lite, med en saga eller två. Då är jag okej.

Vad gillar ni att göra tillsammans?
– Vi är mest hemma och leker faktiskt. Tar promenader, går till lekparken, hälsar på mormor på Lidingö. Jag känner mig lite ovan när jag är ute med henne ensam, men jag älskar det! Då blir jag väldigt sugen på att vara pappaledig på riktigt.
– Hon älskar att bada. När hon sa ”baba, baba” trodde jag att hon sa pappa, men hon ville ju bada! Men nu säger hon pappa och det känns bra. När jag spelar piano vill hon sitta bredvid. Jag hoppas hon kommer vilja både sjunga och dansa när hon blir större!

Hur har du förändrats sen du fick Estelle?

– En stor skillnad är att jag numera börjar dricka vatten redan efter tre öl. Nej, men skämt å åsido. När jag sa ”min dotter” första gången kände jag mig förändrad, så himla vuxen.
– En känsla jag haft några gånger är tänk om hon glömmer mig, när jag har varit borta en längre period. Jag är rädd att hon ska glömma mig då! Men sedan när jag kommer hem och hon skiner upp och verkligen visar att hon vill vara med mig, då vet jag ju att hon inte glömmer. Jag hänger inte alltid med, hon utvecklas så fort.
– Jag vill finnas hos henne så länge som det bara är möjligt. Min pappa gick bort i cancer nyligen. Han var så barnkär och jätteglad för Estelle. Han hann träffa henne några gånger och jag är så glad att vi firade jul hennes förs­ta år tillsammans med honom.

Vad önskar du dig av framtiden?

– En egen villa, nära stan och det är ju inte det lättaste. Nu flyttar vi i alla fall ut från stan, till en lägenhet där vi får mer natur i närheten. Och så hoppas jag att Estelle släpper mammigheten så jag kan få börja natta henne. Det skulle vara så himla mysigt.

NUVARANDE Mattias Andréasson: ”Jag vill visa Estelle för alla”
NÄSTA Victoria och Daniel valde barnvagn från Brio