Markoolio: ”Det var lite chockartat alltihop”

Det är Markoolio, 36, som är hönsmamman i familjen. För med Moa har den tidigare lite skräniga artisten hittat sin känsligaste punkt. Numera, berättar Marko, gråter han lätt: ”Men jag skämdes när jag började lipa mitt i en låt!”

Fakta om Marko Lehtosalo

Ålder: 36.

Yrke: Artist.

Familj: Sambon Jessica Westergård, 26, personlig tränare, och dottern Moa, fem månader.

Bor: I hus på Värmdö, skärgårds­kommun utanför Stockholm.

Aktuell med: ”Karlsson på taket smyger igen” på Oscarsteatern i Stockholm och under våren med ”Talang” i TV4.

Största gravidlyckan: ”Graviditetsbeskedet förstås!”

Gravidåkommor:
”Nej, faktiskt inte. Jag tränade mycket och gick ner den här perioden.”

Mest onödiga inköpta bebispryl: ”Sådana där fjärrstyrda ben till spjäl­sängen, som rör sig och låter som bilar och båtar och sådant. Helt onödigt köp, de rörde sig ju knappt ens!”

Vi träffas i fotostudion där Marko ”Markoolio” Lehtosalo och bebisdottern Moa ska fotograferas för Gravidbibeln. Inför plåtningen har Marko oroat sig för blixtarna, som Moa är så rädd för. Men här är Moa inte ett dugg rädd! Hon sköter sig exemplariskt, som om hon aldrig hade gjort något annat än modellat i strålkastarljuset!

Markoolio, som är aktuell som ”Karlsson på taket” (den här gången flyger han till och med över publiken på Oscarsteatern i Stockholm), berättar att han under några år nu längtat efter barn. De senaste fyra åren, för att vara exakt.
– Jag var lite orolig där ett tag, när jag var 35 och var ute och partade så mycket. Tänkte att ska jag ha barn när jag är 50 bast eller? Kul, när barnet är 15 så är jag pensionär!

Men så blev det inte. Nu har han Moa, fem månader gammal, och är bara 36 år.
– Men det är skönt att ha gjort partybiten också, tillägger han sedan med ett busigt flin.

Marko har nära till det där busleendet: som om ett skratt hela tiden kittlade honom där innanför. Och leendet sprider sig när vi pratar om när han fick veta att han äntligen skulle få bli pappa.

Hur var det när du fick veta att din tjej Jessica var gravid?
– Jag minns att jag låg i sängen när hon kom in och sa att hon gjort graviditetstestet och att vi skulle ha barn. Jag blev så glad – och tårögd! Det kändes helt rätt. Men det är klart att man blev lite orolig på samma gång. Det var: nu är det på riktig, inget snack. Nu kommer ett barn snart. De första månaderna tog vi det lugnt, jag berättade bara för morsan och de närmaste polarna.

Och graviditeten, hur var den?
– Över förväntan. Man hade ju hört talas om en hel del som kunde hända, men Jessica hade inga som helst symptom, förutom att hon var sötsugen. Hon tränade och höll i gång som vanligt. Jag var också rätt cool. Kollade lite på nätet. Jag läste lite ur Anna Wahlgrens bok, men när hon skrev att barn skriker av dödsångest när de är hungriga slutade jag läsa, haha. Sedan har jag frågat Tobbe (kompisen Tobbe Trollkarl som Markoolio jobbar med i ”Talang”) mycket, för han ligger ju några månader före oss. Det är bra. Och varför bajset är grönt har jag kunnat söka på nätet sedan. Jag har inga problem med att ställa frågor.

Vill du berätta om förlossningen?
– Ja, först åkte vi in två gånger, men det var inget på gång så vi fick åka hem igen. Tredje gången släppte de inte hem oss igen. Jag frågade till och med en barnmorska, ”Vi åker inte härifrån utan barn, va?”, ”Nej, när ni kommer härifrån är ni föräldrar.” Då var det: shit, nu är det på riktigt, nu jävlar kommer barnet.

Marko skrattar högt vid minnet och fort­sätter:
– Jessica gick där och vaggade i korridoren tills det var dags. Själv satt jag och höll på att somna på stolen medan vi väntade. Men sedan började det – men jäklar vad dramatiskt det var. Jessica tog ingen bedövning, utan hade sin Tens-apparat på högsta styrka och sedan fick hon lustgas. Jag visste inte vad jag skulle göra, visst, man kan säga lugnande ord och så… Sedan höll jag på att ramla ihop och personalen erbjöd sig att fixa nyponsoppa! Det var väldigt dramatiskt tycker jag, fast allting gick jättebra. Det tog väl runt sju–åtta timmar. Men varför måste det göra så jävla ont? Jag är glad att jag slapp, om det var jag som skulle föda skulle jag nog säga, ”Söv mig och väck mig när det är klart”, haha.

Sen fick du äntligen möta Moas blick, kan du beskriva känslan?
– Det var konstigt, för det blev inget ”JAAA, mitt barn!”. Jag kopplade inte riktigt, det var inga euforiska känslor. Jag var nog rätt förvirrad under hela förlossningen när jag tänker efter. Jag kände mig lite dum, var det inte nu jag skulle jubla och skrika ”Jaa, nu är jag farsa!”? Det var lite chockartat alltihop. Jessica fick åka på operation för att få ut moderkakan och då satt jag där med Moa i famnen och undrade vad som hände. Hon skrek och skrek och jag hade ju ingen mjölk. Men när vi skulle åka hem kom känslorna. Då grät vi båda två i bilen.

Den första tiden med lilla Moa, hur var den?
– När man landade i det så kom känslorna efterhand och de starka känslorna för Moa har växt hela tiden. Men i början händer det inte så mycket. Hon sov och åt. Hon var lugn och sov bra. Det var inget ”UÄÄUÄÄ” (Marko imiterar spädbarnsskrik).

Inga sömnproblem?
– Nej, många jag känner som har barn som skrek mycket som små säger ”Vänta bara, vänta bara”. Så nu går jag och väntar på att det ska bli jättejobbigt. Men vi är ju också väldigt lugna som personer. Jag snubblar inte omkring som en clown därhemma direkt, haha. Nej, det har varit skönt. Det gav sig naturligt, jag har inget att klaga på. Moa gråter när hon är hungrig, har gjort i blöjan eller är trött. Men det är klart att jag var lite smånojig i början, hur man ska göra och så.

Som?
– Hur man torkar när man byter blöja, och sådant. Hur man ska hålla när de är så små.

Har du varit pappaledig?
– Ja, jag är pappaledig på vardagarna, eftersom jag jobbar på helgerna just nu. Det är en lyx att kunna välja när man vill vara hemma och att vi båda kan vara hemma med Moa. Då behöver ju inte någon av oss missa en massa av utvecklingen.

Känner du att du har förändrats sedan Moa kom?
– Absolut. Jag tänker inte på mig själv bara, utan på familjen. Jag har mognat som person. Och så har jag blivit mycket mer orolig. Det är jag som är hönsmamman i familjen. Jag tänker redan nu på när hon ska cykla hem från skolan, på bilvägar. Usch! Jag är nojig och kan tänka på att det kan hända hemska saker, inte så att jag är övernojig, men jag har en del oro i bakhuvudet. Nu när hon sitter upp lite vingligt blir jag nojig och rusar fram och tar tag i henne så att hon inte ska ramla. ”Men lugn, hon fixar det där”, säger Jessica då. Sedan bor vi ju vid vattnet, så man måste ha stenkoll på henne så hon inte trillar i. Hon måste lära sig simma tidigt, vi ska börja med babysim snart… Hoppas hon går i sommar, jag längtar till att sitta på stranden och bygga sandslott och ta ett dopp tillsammans.

Är du rastlös och vill att hon växer upp snabbt så ni kan leka?
– Nej, nej. Men det är klart man längtar till att vi kan åka till Kolmården och kolla tigrar ihop, haha.

Vad gillar du annars att hitta på med Moa?
– Hon har redan blivit väldigt social och varit med på restauranger och gig och har träffat folk. Hon vill inte sitta ensam i en babysitter. Jag gillar att leka med leksaker, vi har börjat med lite övningar där hon sträcker sig efter saker. Jag gillar att busa med henne också. Och så sjunger jag mycket. Snart ska vi börja gå till öppna förskolan.

Du verkar vara en påhittig pappa? Är du lika skojig hemma som offentligt?
– Jag är nog ganska galen, ja.

Hur vill du mer vara som pappa?
– Jag vill vara en bra kompis, en soft pappa men en som har en bra dialog.

Du pratar ofta om din mamma. Hur ser relationen ut med din pappa i dag?
– Han bor i Finland och vi har ingen kontakt alls. Han drog när jag var ganska liten, varför vet jag inte än i dag. Vi har försökt etablera en kontakt, men det har aldrig blivit av ändå.

Saknar du honom?
– Många undrar det men nej, det gör jag inte. Jag känner inte att han tillhör mitt liv på något sätt. Det är svårt att sakna någonting man inte vet vad det är. Han har varit borta så länge, jag har svårt att känna att han är min pappa.

Tror du att det kommer att påverka dig som pappa?
– Det tror jag absolut, jag kommer aldrig att lämna Moa.

Det hela låter som en undanstoppad grej?
– Ja, och det är det nog, men jag vet inte om jag är sugen på att rota i det heller.

Hur har din och Jessicas relation påverkats sedan ni blev föräldrar?
– Vi har kommit mycket närmare varand­ra. Innan Moa kom hade jag aldrig gråtit inför Jessica, nu kan jag börja lipa när jag ser en film. I ”Så ska det låta” började jag lipa mitt i en sång, men då skämdes jag!

Vilken är den viktigaste uppgiften för dig som pappa?

– Att se till att Moa blir trygg och får en bra uppväxt med rätt värderingar. Att lära henne att hon ska vara snäll mot andra. ”Dela med sig inte snåla… en vanlig fråga får man tåla”! Jo, och sedan ska vi skriva ett avtal om att hon ska bo hemma tills hon är 40. Och inga partyresor till Kos, nej aldrig i livet! Nämen, man får inte bli för förbjudande heller, då kommer det bara att slå fel, man får försöka ha en bra dialog.

Har du lätt för att skämma bort Moa?
– Ja, det har jag, men bara till en viss gräns. Det kommer att bli en intressant balansgång. För å ena sidan vill man ge sitt barn allt, men jag vill inte fostra henne till en bratunge!

Man ska jobba för sina pengar, som du själv har gjort?
– Ja, precis. I alla fall hälften, haha.

Hur tror du ditt kändisskap kommer att påverka dig och Moa?
– Ja det där har jag tänkt på faktiskt. Jag kanske inte ska visa ”Doktor Mugg”, där jag flänger runt i latexbrallor, för Moa det första jag gör… Och så har jag mött barn som är rädda för mig, det känns ju… så där. Och vad kommer Moa att tycka om sin pappa som klär ut sig i konstiga kläder och flyger runt med propeller på ryggen?

Du lär ju få skriva autografer till dagis­barnen sedan!
– Tror du? Hahaaaa! Ja, men det kan man väl ta.

NUVARANDE Markoolio: ”Det var lite chockartat alltihop”
NÄSTA Skönhetsskatter under 200 kr