Det går att äta sill utan snaps. Ge barnen en vit jul, skriver pappabloggaren Manne Forssberg.

D

et är läskigt att tänka på hur julen skulle vara om jag fortfarande hade druckit alkohol. Skulle huvudfokus ha varit nästa glas? Skulle blicken ha grumlats? Skulle drickandet ha varit viktigare än barnens julklappar? Skulle jag ha ramlat i trappan? Skulle juldagen ha präglats av orkeslöshet, ångest och en brinnande längtan efter det första glaset?

Förhoppningsvis kommer jag aldrig få veta. Jag slutade dricka alkohol några år innan mitt första barn föddes, för att jag kände att det höll på att gå överstyr. Jag är tacksam över mitt beslut varje dag, men allra mest på julen.

När jag berättar om min nykterhet är det måttlighetskonsumenterna som är entusiastiska. De säger ”Oj vad bra! Jag dricker ett glas mousserande i månaden och ett halvt glas rödvin ibland, men det ska jag nog sluta med. Mina barn ska inte behöva känna alkohollukt ur min mun.” Då tänker jag. Nej! Du behöver inte sluta. Ditt drickande är helt perfekt och skadar inte någon. Fortsätt! Njut! Du har min välsignelse.

Men jag tänker kanske fel. Trots att jag inte har druckit på drygt sex år är jag fortfarande djupt präglad av alkoholnormen. I mitt undermedvetna är det självklart att man ska dricka om man inte är i riskzonen och att kombinationen portvin och stiltonost ger förhöjd livskvalitet.

View this post on Instagram

Nu börjar vi komma i stämning 🎅🏻🤶🏽

A post shared by Manne Forssberg (@manneforssberg.se) on

Den vuxna svensk som avstår alkohol ses som en mycket apart person och aldrig är trycket på att dricka så starkt som under julen. Hela december månad är indränkt i glögg, snaps, öl och mumma. Julen är dels barnens högtid och dels helgen då vuxna dricker mer än någonsin. Det går inte ihop.

För hundratusentals barn är julen en skräckhögtid. Vuxna som går över gränser, blir märkligt orkeslösa, aggressiva och spritstinkande. Oro, våld och svikna löften. Barn som tvingas att ta vuxenansvar. Städa upp efter fylleorgier. Vaka över den som har druckit sig medvetslös. Trösta en sviken mamma eller pappa. Det är väldigt långt från den magiska högtid som julen ska vara för barn. Det är fyllesimmiga vuxenögon istället för tindrande barnditon.

Kampanjer om att inte dricka på jul når förmodligen inte dem som behöver det som mest. Men jag börjar inse att det kan vara betydelsefullt även när måttlightsdrickare tar en vit jul. Alkoholnormen är så stark att till och med jag som inte har druckit på sex år är djupt präglad av den. Om folk låter bli att dricka på årets mest spritindränkta helg kan vi rubba den.

Då får alla som dricker för mycket se att det finns alternativ. Att ett liv utan alkohol är möjligt och det går att äta sill utan att dricka snaps. Om alla möjliga människor avstår alkohol av alla möjliga anledningar blir det mycket lättare för dem som verkligen behöver sluta. Och för barnen kan de nyktra vuxna bli som stadiga klippor att klamra sig fast vid. Vuxna som går att lita på. Som inte är tidsinställda bomber.

Då kan julen på allvar bli barnens högtid.

Den här artikeln publicerades på mama.nu för första gången 2014 men är ständigt aktuell.

NUVARANDE Manne Forssberg: ”Julen ska handla om tindrande barnögon – inte fyllesimmiga vuxenögon”
NÄSTA Aldrig mer julstress – så hittar kändismammorna jullugnet