Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Jeanine, 31, fick bröstcancer under graviditeten: "Dottern räddade mitt liv"

När Jeanine Esberg för drygt två år sedan var gravid i vecka 26 drabbades hon av den mest aggressiva formen av bröstcancer. Idag är hon frånskild, färdigbehandlad och på väg tillbaka till arbetslivet. "Jag har aldrig blivit bitter", säger hon till mama.

Det första jag lägger märke till när jag möter Jeanine Esberg, 31, är det rosa bandet på hennes jacka. Det är oktober, den månad då bröstcancer uppmärksammas lite extra. Ett par dagar tidigare har Barncancergalan visats på tv, men Jeanine har inte orkat titta. Jag är inte förvånad.

 

När Jeanine var gravid i vecka 22 började hon notera att brösten såg olika ut.

– Jag märkte att det ena bröstet började växa och att det gick att få ut lite mjölk ur det, medan bröstvårtan på det andra började peka lite inåt, förklarar hon.

Några veckor senare berättade hennes bästa väns mamma att hon just fått en bröstcancerdiagnos.

– Vi pratade om olika symtom och då hade jag dagen innan visat mitt bröst för min kompis. Hennes mamma sa att man skulle vara observant på just bröstvårtorna. Jag och min kompis tittade lite på varandra men sedan pratade vi inte mer om det för det var som att vi båda trodde att det inte var möjligt.

Bröstmottagningarna var stängda

Det var högsommar och Jeanine jobbade som vanligt. Tankarna på bröstcancer fanns där, men hon delade dem inte min sin dåvarande man. Tills en morgon då hon inte orkade bära bördan själv längre.

– Han jobbade i Småland, så jag ringde och kläckte ur mig det: ”Jag måste gå till vårdcentralen, för jag tror att jag har cancer”.

Maken skyndade sig hem och dagen efter gick de tillsammans till vårdcentralen. Läkaren skrev en remiss till Bröstcentrum, men eftersom det var mitt i semestern var det lite personal överallt och vissa bröstmottagningar var till och med stängda. När de fick beskedet om att nästa lediga tid var först om fem veckor tog de hjälp av läkaren på vårdcentralen.

– Hon hade nog känt något i bröstet som jag inte kände, för hon lyckades få en återbudstid samma dag.

LÄS OCKSÅ: Shoppa rosa för en god sak

Jeanine fick jag göra biopsi och ultraljud eftersom mammografi inte bör göras under graviditeten. Efter det väntade en vecka med tankar innan hon hade tid på Karolinska sjukhuset i Solna. Jeanine fortsatte att jobba som personlig assistent och hade flera nattpass inbokade.

– Jag tänkte på det konstant. När man jobbar natt har man inte så mycket att göra, så jag gick och oroade mig.

Graviditeten triggade bröstcancern

Den 8 augusti 2014, när Jeanine var i vecka 26, fick hon veta att hon hade den mest aggressiva formen av bröstcancer, så kallad Her2 positiv och hormonkänslig bröstcancer. För bara några år sedan var det den dödligaste bröstcancerformen, idag finns bättre mediciner.

– Eftersom jag var gravid, och min cancer var hormonsensitiv, triggade gravidhormonerna min tumör till att växa snabbt.

 

Läkarna la upp en vårdplan, vilket var svårt eftersom Jeanine var gravid, men det beslutades att hon skulle börja med snällare cellgifter för att skona bebisen så gott det gick.

– I efterhand har onkologen sagt att de nog aldrig påverkade min dotter, då hon föddes med mycket hår och var en väldigt stark tjej. Antagligen låg hon ordentlig skyddad i livmodern.

På en läkarkontroll en månad efter beskedet hade tumören redan växt med fem centimeter.

– Vi började med cellgifter ungefär tre veckor efter beskedet och så fick jag cellgifter i två omgångar innan min dotter Lykke föddes.

"Det kändes som att bli skjuten i armen"

Jeanine slapp det värsta illamåendet men blev väldigt trött. Dessutom var bebisen i magen livlig.

– Så fort jag satte mig ned levde hon om, så jag fick aldrig vila.

Planen var att göra kejsarsnitt runt vecka 37, men Jeanine var så slut i kroppen att det genomfördes i vecka 34 istället. Som att inte cancern var nog fick hon dessutom en blodpropp i samband med att hon skulle sätta in en så kallad picline – en kateter som går in genom armen som man kan få sina cellgifter genom.

[adSpace placement="manual"]

– När de satte in den kände jag inom några minuter att jag inte kunde lyfta min arm, så då skickade de mig på ultraljud där det visade sig att jag fått en blodpropp. Då fick de dra ut den igen. Utan smärtstillande eftersom jag var gravid. Jag kunde få Citodon, men inget starkare, så det hjälpte inte. Jag vet inte varför jag inte kunde få morfin, fick bara höra att det inte var bra för bebisen.

– Av allt det här var det det värsta jag har varit med om. Det kändes som att bli skjuten i armen.

Sövdes under kejsarsnittet

Jeanine fick sedan själv välja om hon ville göra kejsarsnitt eller föda vaginalt.

– Jag har varit rädd för att föda så kejsarsnitt blev bra. Jag kände att jag inte skulle orka mentalt heller.

Men inte heller kejsarsnittet var okomplicerat. Om Jeanine skulle kunna få en epidural skulle hon inte kunna få blodförtunnande medicin på ett dygn innan, eftersom det då inte går att sätta smärtlindringen i ryggslutet på grund av blödningsrisk.

– Jag ville inte riskera en blodpropp i allt det här, så jag valde att bli sövd istället.

Medan Jeanine låg på uppvaket åkte nyfödda dottern Lykke till neonatalavdelningen med sin pappa.

– Jag låg på uppvaket i kanske 5-6 timmar innan jag träffade henne. Det var jättejobbigt, för det var inte bara jag som hade gjort kejsarsnitt som låg där utan även andra mammor som gjort kejsarsnitt vakna, och jag hörde bebisar som skrek på andra sidan skynket.

Läkte långsamt på grund av cellgifter

Senare samma eftermiddagen skjutsades hon till dotterns sal.

– Det var tänkt att jag bara skulle träffa henne och sedan åka till BB, men jag kunde inte slita mig. Jag åkte inte upp för någon macka eller middag, så någon bricka med flagga har jag aldrig sett.

 

De första tre dagarna satt Jeanine i rullstol och till skillnad från andra snittade mammor kunde hon inte gå upp och röra på sig.

– Jag hade så ont och var så svag. Det hade väl att göra med att jag var så trött från början och att jag läkte långsammare på grund av cellgifterna. Det var väldigt frustrerande och begränsande.

Eftersom Jeanine fick cellgifter kunde hon inte amma Lykke eftersom de nya, starkare cellgifterna skulle gå ut i bröstmjölken.

– Jag började även med antikropparna Herceptin och Perjeta efter graviditeten, som jag inte kunde få som gravid eftersom man inte vet hur det hade påverkat Lykke.

Att inte ha kunnat amma har däremot inte bekommit Jeanine.

– Jag fick tabletter direkt för att stoppa mjölkproduktionen och fick inte ont alls. Det kom ingen mjölk, utan den stannade av direkt. Kanske hade jag inte så mycket från början.

"Det är inget fel på ersättning"

Jeanine såg snarare en stor fördel i att Lykke fick ersättning.

– Hon och hennes pappa har ett extremt starkt band. När allt det här hände så pluggade han, så han tog ett studieuppehåll och tog föräldraledigt första halvåret medan jag var sjukskriven. Lykke har haft lika mycket tillgång till båda sina föräldrar vilket är ovärderligt. Det var en stor fördel om man ska se något positiv med det här, säger Jeanine och poängterar hur viktigt det är att inte amningshetsa nyblivna mammor.

– Jag har aldrig blivit ifrågasatt för det eftersom jag varit sjuk, men det är ett lysande exempel på att det inte är fel på ersättning. Min dotter är två år och är frisk och pigg, så det har gått jättebra.

[adSpace placement="auto"]

Den första tiden som mamma var förvånansvärt bra för Jeanine. På sjukhuset hade hon ett team som gjorde henne trygg.

– De pratade i termer som "nästa år" och då kände jag att så kan de ju inte säga om de inte tror att det kommer gå bra. Jag oroade mig inte jättemycket. Jag hade några perioder av dödsångest såklart men för det mesta var det bara härligt att få vara hennes mamma.

Hur yttrade sig din dödsångest?

– Den kom i stötar. Ibland kunde jag känna att Lykke och hennes pappa skulle få det mycket bättre om jag inte hade överlevt. Cancern skapade mycket konflikter eftersom jag var ständigt trött och hade mycket ont.

Jeanine fick två cellgiftsbehandlingar före förlossningen, sedan en ny typ av cellgifter en gång i veckan i tolv veckor.

– Jag slutade med cellgifter i januari 2015, opererade bort båda brösten och fick nya bröst i samma operation i februari. En månad senare, när jag läkt, började strålningen. En gång per dag i totalt 25 dagar.

Strålningen gjorde att Jeanine blev ännu tröttare och mot slutet fick hon stora brännsår i armhålan och över bröstet som tog tid att läka.

Eftersom cancerformen är hormonsensitiv var det viktigt att minska på östrogenproduktionen och försätta Jeanine i ett tidigt kemiskt klimakterie.

– Var tredje månad får jag en spruta som utsöndrar medicin i tre månader och så tar jag tabletter varje dag.

Behandlingen ger Jeanine värmevallningar och gör henne trött. Dessutom glömmer hon saker och har svårt att fokusera.

– Jag kan inte se svensk tv utan text till exempel.

Separerade när dottern var 6 månader

Under hela sjukdomstiden bloggade hon om allt som hände.

– I och med bloggen behövde jag inte uppdatera folk hela tiden. Och så var det skönt att få skriva ned det. Jag har läst den lite den senaste tiden och det har varit ett sätt att bearbeta, och för att komma ihåg.

När dottern var sex månader valde Jeanine och maken att separera.

– Jag tror att det till stor del berodde på att det blev för mycket. Vi gick på varandra dygnet runt, jag var trött och grinig och kände mig värdelös och till stor belastning. Att gå igenom allt detta samtidigt som vi fick vårt första barn var väldigt påfrestande.

Jeanine och exmaken bestämde att Lykke till största delen skulle bo med Jeanine eftersom hon fortfarande var så liten.

– Det blev en väldigt svår tid att plötsligt vara ensam och gå under strålning. Hade det inte varit för vänner, familj, Cancerrehab på Karolinska sjukhuset och Ung Cancer hade jag nog brutit ihop totalt.

"Jag har aldrig varit bitter"

Idag är Lykke två år och Jeanine och exmaken har delad vårdnad och en fungerande relation kring dottern. Jeanine är fortfarande sjukskriven men har en förhoppning om att snart kunna börja jobba 25 procent.

Hur mår du idag?

– Jag sover mycket och promenerar och försöker göra saker som ger mig energi. Den här typen av trötthet går inte att vila bort. Jag får lätt migrän och har fortfarande väldigt ont efter operationen. Jag kan inte sova på sidan som jag alltid har gjort. Men annars är allt bra, säger hon med ett litet skratt och tillägger:

– Jag har trots tröttheten aldrig varit bitter. Det är klart att jag varit arg och ledsen men för det mesta har jag accepterat allt och det gjorde jag tidigt. Jag har fokuserat på vad jag vill göra och på min dotter. Dagarna går i ett och jag mår ändå bra trots alla biverkningar.

Har gjort allt för undvika återfall

Numera friskförklaras inte en person som fått cancer, eftersom återfallsrisken ofta är stor.

– Jag försöker att inte tänkta på det men det oroar mig ändå. På Karolinska sjukhuset har de dragit ned så mycket, så de erbjuder inga återbesök. Jag har fått veta att en sjuksköterska kommer ringa mig om ett år och fråga hur jag mår. Hur ska man inte bli hypokondrisk då?!

– Jag har i alla fall gjort allt för att minska risken för återfall. Jag har tagit bort båda brösten och får den bästa medicinen som finns, men cancern är ju alltid närvarande.

Eftersom Jeanine drabbades av en bröstcancerform som triggas av östrogen kan det ses som tur att hon blev gravid så att den upptäcktes i tid.

– Jag brukar säga att Lykke räddade livet på mig.

Foton: Privata 

Är du osäker på hur du undersöker dina bröst – se mamas viktiga instruktionsfilm

Missa ingenting från din favoritsajt – ladda ned appen mama nu!