Han är inte bara matvärldens egen superstjärna – han är make och fyrabarnspappa också. mamas redaktör Niklas Sessler snackade pappaliv med Jamie Oliver.

Jamie Oliver

Ålder: 38.

Familj: Frun Jools, 38, döttrarna Poppy, 11, Daisy, 10, Petal, 4, och
sonen Buddy, 2.

Bor: Hus i London och gård i Essex.

Gör: Driver restaurangkedjorna Jamie’s Italian och Fifteen samt Londonkrogen Barbecoa, skriver kokböcker, gör tv-program och ger ut tidningen Jamie. Säljer köksredskap och olika matprodukter under eget varumärke.

Aktuell: Med ny sommar- och barnmeny på Scandics alla hotell i Norden samt kokboken ”Middag på 15 minuter”.

De stjärnbehängda kockarna på planetens alla lyxrestauranger får ursäkta – frågan är ändå om inte Jamie Oliver, 38, är världens mest kände kock. Ända sedan genombrottet med ”Den nakna kocken” har hans tv-program sänts i över 100 länder, hans kokböcker översatts till mer än 30 språk och hans bok ”Middag på 30 minuter” har hittills sålt i över en miljon exemplar bara i Stor­britan­nien, vilket gör den till örikets bäst säljande fackbok genom tiderna. Ingen har väl kunnat undgå hans enmanskorståg för bättre mat i skolorna, som bland annat fick dåvarande premiärministern Tony Blair att radikalt öka den brittiska skolmatsbudgeten.

Privat är matlagningens egen superstjärna gift med exmodellen Jools (de har varit ett par sedan de var 18). Paret har fyra barn med de färgstarka namnen Poppy Honey Rosie, 11, Daisy Boo Pamela, 10, Petal Blossom Rainbow, 4, och Buddy Bear Maurice, 2, så första frågan är given:

Du reser ju över hela världen. Hur har du tid att träffa dina barn?

– Jag brukade resa mycket i jobbet, och fram till för tre–fyra år sedan tog jag ofta med familjen. Men det senaste året har jag nästan helt slutat resa, jag kanske har varit borta max tre veckor i år. Jag har 38 restauranger med runt 4 000 anställda som jag betalar lön till, och ärligt talat: det finansiella klimatet är tufft nu, så jag måste fokusera på mina restauranger här hemma åtminstone ett år till innan jag börjar resa igen.

Vad gör du när du har en ledig dag med dina barn?
– Bokstavligt talat: jag lagar frukost, lunch och middag. Jag lagar all mat hemma. Jag har tre flickor och en pojke så det är en blandning av prinsesslekar och en massa bus, mycket drakar och lekar och promenader. På helgerna bor vi i byn jag växte upp i, och där min pappa hade en gastropub, fast de inte kallades så då, i ett gammalt hus från 1500-talet. Vi umgås med samma människor som jag växte upp med, så jag känner alla.
– Vi gör vad de flesta vanliga föräldrar gör, skulle jag tro: försöker ha koll på fyra barn och se till att de är lyckliga. Det är ett tufft jobb och jag behöver ändå bara göra det på helgerna och loven. Varje måndag till fredag försvinner jag vid halv sju, sju på morgonen och är inte hemma förrän mellan sju på kvällen och midnatt, beroende på vilken dag det är. Så precis som många andra pappor är jag bara en frukost- och helgpappa.

Men du är inte direkt en vanlig pappa. Vad tycker dina barn om att deras pappa är en kändis?
– De tycker det är väldigt konstigt! säger Jamie och sjunger fram de två sista orden. Väldigt konstigt … De förstår inte varför det är sån uppståndelse hela tiden.

Hur var det egentligen att gå från att vara en okänd kock till en superstjärna nästan över en natt?
– Superstjärna är ett rätt dramatiskt ord, men jag var 24 när det hände och det var precis som när man ser ett popband slå igenom och allt som händer runt det. De två första åren var galna, och det var som att vara med i ett band, alla skrek (Jamie demonstrerar ett ”ung tjej möter popidol”-skrik på ett mycket övertygande sätt).
– Till viss del berodde det nog på min ålder, eftersom matlagningsprogrammen på tv tidigare alltid hade gjorts av 55–65-åriga
respektingivande och värdiga kockar med Michelinstjärnor. När jag slog igenom var folk lite trötta på dem, och jag gjorde något nytt: det var i stort sett dokumentärt, med rörlig kamera som ibland tappade fokus och sen återfick fokus, det var musik från min skivsamling, i mitt hus, med mina vänner och min familj, och jag lagade mat som jag lagade hemma – inte i restaurangen. Enkelheten i det var tilltalande och folk blev helt galna.

Vad har du för tips om du har fyra hungriga barn som behöver få mat snabbt?
– Förhoppningsvis hittar varje bra förälder sitt eget sätt, det finns inte en lösning som passar alla. Men det är viktigt att förknippa mat med något kul, det kan vara på en marknad någonstans i världen, men det kan lika gärna vara på en stormarknad hemma. Man kan låta barnen vara med och välja, men låt dem välja mellan två bra saker, det behöver inte vara ett val mellan en bra och en dålig.
– Att ha bestämda mattider är viktigt, att njuta av maten är viktigt – men det innebär inte att det alltid måste gå enligt planerna, för det gör det inte. Det är också viktigt att inte hamna i ett mönster och äta samma saker hela tiden, för även om rutiner är bra kan rutin i rutinen vara förödande. Om du försöker variera maten lite är det större chans att barnen öppnar sig för nya intryck.

Så hur får du dina barn att äta grönsaker, och att testa nya?
– Det är en intressant fråga … Jag testar egentligen ingenting på dem, jag lever med mat hela tiden, och odlar grönsaker. Så fort du börjar odla blir allt mycket lättare.
– Om du tar med dina barn till bondens marknad förändrar du deras liv för alltid. Gör det bara, en gång i månaden, från att de är fyra tills de är 16, så har du gjort ett fantastiskt jobb som förälder. När du väl är där ligger inte pressen på att de ska gilla grönsaker hos dig, utan hos bonden. Det är deras jobb, vare sig de är getostproducenter eller odlar citrusfrukter eller underbar kål som ser så levande ut att du vill hoppa i säng med den.
– Problemet är när man bor i en stad och inte odlar något, och aldrig kommer till marknaden, inte ens till grönsaksavdelningen i mataffären utan bara till frysdisken. Då är det svårare.

Dina äldsta döttrar börjar bli stora. Vad är den största skillnaden med att ha barn i 10–11-årsåldern jämfört med mindre barn?
– Jag är inget proffs, så att ha barn i den här åldern är förstås helt nytt för mig. Men skillnaden … De svarar emot och tjafsar mer. De har sina egna tankar och idéer och ifrågasätter mig mycket mer än tidigare. De är intelligentare och mer manipulativa, och sen är jag i underläge, det är tre flickor men bara en pojke.

Så blir det …
– … fler pojkar? Jag måste säga att för hela familjen, inte bara för mig, har det varit fantastiskt att få en pojke. Det är blandningen av sol och skugga som gör livet spännande, eller hur? Om det bara blir rosa prinsessor hela tiden blir man till slut lite trött. Har man en pojke kommer han förr eller senare att hitta en hammare och börja hamra utan att någon lär honom.
– Visst, han klär ut sig i klänning ibland, men han sätter också på sig sin Spiderman-dräkt och skriker ”Wrooah!” Det gjorde aldrig flickorna. Så familjen är ett dårhus, men jag älskar det.

NUVARANDE Jamie Oliver: ”Familjen är ett dårhus, men jag älskar det”
NÄSTA 13 situationer som får dig att skrika inombords