Katerina Janouch nya bok är som en thriller och handlar om att pappan i familjen har ihop det med en annan. Läs ett utdrag ur boken här.

KATERINA JANOUCH

Ålder: 44.
Familj: Maken Robert, 37, barnen Ludvig, 19 (från ett tidigare förhållande), Jacob, 13, David, 11, Daniel, 9, Ingrid, 6.
Bor: I villa i  Bromma.
Gör: Journalist, sexrådgivare och storproducerande författare, har bland annat skrivit romanen ”Anhörig” om att leva med en alkoholist, ”Sommarbarn”, om sin egen barndom, ”Dotter önskas” handboken ”Barnliv” samt barnböcker om Ingrid, med mera.
Akutell med: Romanen ”Bedragen” som kommer den 3 september på Piratförlaget.

Hej, Katerina, är den här historien självupplevd ungefär som ”Anhörig”?
– Jag har både varit otrogen själv, blivit bedragen och varit någons älskarinna.

När var du själv otrogen?
– Det var när jag hade en liten bebis, i mitt första äktenskap. Man kan bli irrationell och impulsstyrd under de här första åren med små barn, man är trött och ser lätt allting i svart eller vitt, tänker inte riktigt vettigt. I den här romanen är otroheten extra taskig eftersom han inlett en relation, blivit förälskad i någon annan som inte har barn, vilket gör att huvudpersonen känner sig väldigt hjälplös.

Men relationen du beskriver i boken är inte så svartvit heller, eller hur?
– Nej, huvudpersonen Cecilia är inte lätt att leva med eftersom hon inte orkar prata om saker. Den tystnad som breder ut sig, ensamheten som många upplever mitt i sin tvåsamhet, kan kännas ­extra jobbig just eftersom allt borde vara så bra.

Men de hanterar relationsproblemen lite olika, milt uttryckt.
– Ja, skillnaden är att kvinnan i min berättelse bara sliter på, det faller henne inte in att vara otrogen, plus att han är ute i den stora världen och åker på konferenser. Jag tror att risken för otrohet kan öka för den som regelbundet kopplas loss från sina barn.

Kvinnan i boken känner skuld över att ha blivit bedragen, varför är det så?
– Det är jättevanligt, men jag tror många känner att de inte varit en bra nog partner och att partnern därför varit otrogen. Det är lite som våldtäkt, man skäms över att ha blivit utsatt för något så kränkande. Att bli bedragen är som att få ett underbetyg, det är som att man underförstått inte duger.

Tycker du att den bedragne ska förlåta?
– Det beror på om det finns känslor kvar hos bägge parterna. Otroheten kan vara en ögonöppnare, ett sätt att återupptäcka varandra som något annat än en gnällig förälder, ”Herregud, det är min fru som jag älskar”, även om upptäckten kan vara dyrköpt.

Hur går de vidare i så fall?
– Det gäller att vara ärlig och tillåta all den ilska och sorg som måste ut, den bedragne måste få älta och den som bedragit får inte rygga tillbaka inför alla frågor. Efter ett tag får bägge sätta en gräns, vi talar till punkt, vi talar ut, sedan får vi gå vidare. Plus att den som varit otrogen får göra allt för att skapa trygghet, visa att partnern kan lita på dem igen.

Hur upptäcker jag att min kille är otrogen?
– Det bästa är alltid att fråga rakt ut, inte spela några spel. Sedan går det att se tecken som att han plötsligt börjar smussla med mobiltelefonen, att sms kommer titt som tätt.

Hur pratar man med barnen om sånt här?
– Det kan bli traumatiskt om du blandar in otroheten i barnens liv, om du och din partner står hemma och smutskastar och sårar varandra. I så fall kan det vara bättre med en time out eller att bryta med varandra.

Kan man ha en relation utan sexuell trohet?
– Ja, det finns de som har en tillåtande attityd. Folk får göra som de vill. Det är lite gammeldags att säga det, men jag tycker det är häftigt och fint med människor som bestämmer sig för att vara trogna.Man måste inte agera på varje impuls, det går att säga nej av hänsyn till sin familj. Det är förstås svårare om relationen är dålig, men då är det bra att jobba på den, för om du bara flyr till en ny relation är risken att du tar med dig mönstren från den förra relationen, och då är du snart tillbaka på ruta ett. Samma äckliga mat blir inte godare för att den ligger på nya tallrikar.

Varsågod, ett utdrag ur boken.