The Poodles skiv- och turnéaktuelle frontfigur och trummis Christian ”Kicken” Lundqvist slits mellan kärleken till sina barn och livet som artist: ”Om jag har en spelning och en skolavslutning samma dag måste jag prioritera spelningen.”

Första intrycket när vi möts vid ingången till den sjudande Västermalms­gallerian i centrala Stockholm: en glad skit, uppriktig så till den milda grad att han kan bita sig i tungan när han tänker på hur försiktig med att blotta sitt privatliv han borde vara sedan kvällspressens braskande rubriker om relationen till Carola. Och fåfäng.

Fast det senare avfärdar han med att han är så rufsig i håret. Och han gör en imaginär kamrörelse över sitt långa och välvårdade hår.

Hur som helst verkar Christian ”Kicken” Lundqvist välja sina kläder med omsorg. En svart skinnjacka av märket Jofama (”de gör grymma skinnjackor”) som han hänger på stolsryggen bredvid när vi slår oss ned i kaféet. Slitna jeans, en färgmatchande skjorta och halsduk (”kläder som jag trivs med”).

Kanske mest talande är händerna. Inte avsaknaden av tatueringar (han säger sig inte vara tatuerad någonstans på kroppen), utan de tre kedjor av silver som pryder höger handled. På vänster hand bär han en maffig Breitlingklocka.
– Jag har en fot i varje värld. En i rockvärlden och en i finvärlden. Ena dagen umgås jag med greven Noppe Lewenhaupt, den andra är jag med på en hårdrocksfestival i Tysk­land. Jag är socialt anpassningsbar och klarar mig överallt. Jag har alltid haft talets gåva och lätt att få vänner.

Redan som sjuåring visste han precis vad han skulle bli: trummis. Det stora genombrottet i Melodifestivalen 2006 förändrade allting över en natt.
– Efter det var ingenting sig likt. Jag sa upp mig från jobbet som terminalchef på SAS och har sedan dess kunnat ägna mig helt åt musiken.

Men det dåliga samvetet som pappa är inte långt borta. Det märks att han anstränger sig att vara uppriktig, även om det smärtar att tala om det.
– Man säger ofta att barnen alltid går först. Men jag kan inte säga det, mitt jobb tillåter inte det. Det är tufft, men jag måste prioritera jobbet trots att jag älskar mina barn över allt annat. Sådana är spelreglerna för en musiker. Om jag har en spelning och en skolavslutning samma dag måste jag prioritera spelningen. Jag säger till Teddy, 8, att pappa måste spela, tyvärr.

Det dåliga samvetet började gnaga för 19 år sedan, när hans äldste son Andreas föddes.
– Jag var ung, bara 21. Definitivt inte mogen att vara pappa.

Var Andreas planerad?
– Inte riktigt, medger Kicken. Men vi gjorde det bästa av det, och jag ångrar det inte en enda sekund.

Vad var det svåraste i början?
– Morsor kan hinna med hur mycket som helst, men för mig var det svårt att hinna med 40 bollar i luften. Ett skrikande barn, morgonstress och välling ställer allting på sin spets. Inte så lätt, även om jag som trummis är bra på att hålla på med flera saker samtidigt. Fast jag växte in i rollen rätt snabbt.

Hur var du som pappa då?

– Oj, det var för ett halvt liv sen … Jag tog med honom på en massa grejer. Men han hade behövt mer lugn och ro. Mer trygghet. Mitt dåliga samvete för att jag inte hann med honom dövade jag med en tripp till leksaksaffären varje fredag. Men inte ens en motocrosscykel kan ersätta tiden med pappa. Den insikten kom jag till senare i livet, när jag blev pappa för andra gången.

När Andreas var ett år gammal sprack relationen till hans mamma.
– Vi försökte hålla ihop, men det gick inte. Vi småtjafsade, vi lirade inte. Det är inte bra med föräldrar som småtjafsar. Man kan inte hänga ihop bara för barnens skull. Är man inte lycklig blir man heller inte en bra förälder.

Hur mådde du då?

– För mig som växte upp i en harmonisk mamma-pappa-barn-familj var det ett misslyckande. Men jag var bara barn själv, inte ens torr bakom öronen.

De första åren efter separationen bodde Kicken kvar i sin uppväxtort Rimbo, på samma gård som Andreas och hans mamma. De sågs i princip varje dag, hemma eller på lekplatsen och umgicks regelbundet. Men när Andreas fyllde sex år flyttade Kicken till Stockholm. Kontakten blev genast glesare – och sämre.
– Det började skita sig. Jag jobbade mycket och försökte ändå att hitta lite tid för att åka cross, bada eller göra något annat skoj. Jag förstod inte hur viktig en pappa är. Jag tog inte mitt ansvar, utan jobbade jämt. Jag borde ha avsatt mer kvalitetstid – rest bort på tu man hand med honom i stället för att ta med honom på en stressad kvällsaktivitet med telefonen ständigt ringande. Och hela tiden ljög jag för mig själv med att det blir bättre sen. Men det blev inte bättre.

Hur har detta påverkat relationen till Andreas?
– Han är inte lika öppen mot mig som mot sin mamma. Och nu är det lite för sent att ändra på det. Han är vuxen nu. Det går inte att backa bandet, men vi hörs varannan vecka och ses så ofta vi hinner.

Kickens andre son Teddy föddes 2006. Han är frukten av en sjuårig relation som tog slut några veckor före nedkomsten.
– Vi har starka viljor båda två. Det var väldigt rörigt. Samtidigt tog karriären fart och jag blev knivhuggen. Jag försökte stoppa ett slagsmål utanför en krog och fick en kniv i magen. Levern skadades riktigt illa (han lossar på skjortan och visar ett avlångt ärr som verkar ha läkt fint).
– Jag var rätt trasig och mör fysiskt. Jag kunde knappt hålla i Teddy.

"Han är jättemusikalisk, en riktig konstnärssjäl", säger Kicken stolt om sin Teddy, 8.

Ändå har det varit enklare att vara pappa andra gången.
– Jag var 33 och rättade till många av de misstag jag gjorde med Andreas. Jag har gett honom mer kvalitetstid, tid att bygga upp tryggheten genom. Vi har setts två gånger i veckan, utom när jag varit ute på turné. Relationen till Teddy har alltid varit bra, även om han har perioder då han är mer mammig eller pappig. Jag blir aldrig den perfekte pappan – det är svårt med mitt jobb.

När mama träffade Kicken för fyra år sedan hade han en dröm: en egen familj. ”Den drömmen är större än nånting annat”, sa han då.

Hur ser du på det i dag?
– Drömmen kommer alltid att finnas. Sam­tidigt fokuserar jag på det jag har. Jag lever min dröm och har världens bästa liv. Jag jobbar med det jag tycker om och uppskattar det jag har: jobbet, familjen, bandet, vännerna. Jag lever i världens största familj!

Och kärlekslivet? Är du singel?
– Vet inte, jag måste tjacka en skvallerblaska för att ta reda på det. Jag har det så bra och är så nöjd att jag inte saknar något, säger han lite hemlighetsfullt.
– Ända sedan alla rubriker om mig och Carola är jag försiktig med att berätta om mitt kärleksliv. Det räckte med att jag skulle fika med någon för att det skulle bli en påhittad kärlekshistoria.

Fast Carola var mer än bara fika?
– Jo, vi hängde ihop till och från i tre år och det är ”no hard feelings”. Vi ses fort­farande med ungarna.

Hur är du som pappa nu?

– Jag känner mig mer harmonisk nu. Av mina misstag har jag lärt mig att vara mer lyhörd för Teddy och ha bättre inblick i hans vardag.

Vi testar. Vem röstade Teddy på i senaste Melodifestivalen?
– Han gick i gång på låten ”En riktig jävla schlager”. Precis som jag har han en bred musiksmak. Han är väldigt musikalisk och har en konstnärssjäl.

Hur umgås ni till vardags?
– Han gillar tv-spel, men jag köpte lite klassiska sällskapsspel i stället. Det funkar en stund. Eller så hyr vi film. När vi har myskväll har jag med mig allt som är onyttigt.

Men snart stundar en riktig prövning. Kicken kommer att ha fullt upp med jobb. Efter ett års uppehåll är The Poodles nämligen på banan igen. De stod för VM-låten –  Tre Kronors officiella låt ”En för alla för en” – och har nu fått fina recensioner för sitt femte album, ”Tour de force”. Dessutom en Sverigeturné, och i höst även en Europaturné.

Kicken minns väl hur illa det var efter en Europaturné när Teddy var tre år gammal.
– När jag kom hem till Teddy efter åtta veckor kändes det att han tappat en del av tryggheten, att han inte förstått varför jag hade åkt. Det gällde att börja om från noll. Skitjobbigt!

Nu är Teddy åtta, så Kicken hoppas på mindre dåligt samvete den här turnén.
– Nu förstår han åtminstone vad jag jobbar med. Och det blir inte åtta veckor utan hemgång, utan som mest tre. Jag kommer att visa honom vilka länder jag ska åka till så att han ska kunna förstå var jag är.

NUVARANDE Christian ”Kicken” Lundqvist: ”Jag blir aldrig den perfekta pappan”
NÄSTA Olga Rönnberg sticker hål på ett par seglivade myter om träning