Varannan kvinna drabbas av förlossningsskador. När man samlat mod att söka hjälp bemöts man allt för ofta av svaret att "det är normalt". Men nej, det ska inte anses vara normalt att kissa på sig eller ha ont vid sex, anser mamas krönikör och bloggare Annika Leone.

När denna text publiceras så befinner jag mig med all säkerhet på ett sjukhus med benen särade och upplagda på en ställning. Jag har fått ofarliga cellförändringar och ska genomgå en så kallad koniseringsoperation. ”Det är helt normalt”, fick jag höra.

Har du fått svaret ”det är helt normalt” tidigare? Kvinnliga åkommor verkar nämligen vara just helt normala – jämt. Hur mycket de än smärtar och hur jobbiga man än upplever dem.

Som när jag låg med rumpan bar mot husläkaren och hon sa: ”alla kvinnor får hemorrojder under graviditeten, så är det bara. Det är helt normalt. Så är det när man är kvinna, det är bara att stå ut med det. Du bör alltid tänka på att äta mat som inte gör dig för hård i magen, då kan det börja blöda och göra ont”.

Absolut, jag ser mig själv på en middag tacka nej till maten med orden: ”Sorry, jag kan inte äta det här. Det kommer att göra för ont. Har du något jag blir lösare i magen av?”.

Det är mycket som ska accepteras för att man har en vagina, det är känt sen gammalt. Och speciellt om vaginan har gått igenom en förlossning.

När min kompis Sofia födde sin dotter gick det så snabbt att man fick klippa upp henne för att sedan sy henne nio stygn. Efteråt fick hon en infektion i klippet. Hon kunde knappt gå, knappt kissa.

Hennes barnmorska hade inte tid för en efterkoll förrän tre månader. Det var ”helt normalt” att ha ont och ”helt normalt” att få vänta så länge på en tid. Efter sex veckor fick hon hjälp av en läkare i stället och fick rätt lindrande behandling.

Och man kanske kan tro att ett klipp är nåt dåligt – tvärtom! En avhandling från Sahlgrenskas kvinnoklinik visar att ett klipp i samband förlossning kan vara en skyddseffekt mot tarmläckage senare i livet.

Halleluja. Superpest eller megakolera – bara att välja!

Sjuksköterskan och bloggaren Blixa berättade tidigare i år öppenhjärtigt om sin förlossningsskada som kallas rectocele: ”en förvärvad svaghet på väggen mellan slidan och tarmen som gör att jag inte kan tömma tarmen ordentligt utan att föra in en finger i fittan och hålla emot. Första gången jag berättade om mina problem var för några kompisar på fyllan. En annan gång var alldeles nyligen, till en kompis över telefon, och hon utbrast: ’Jag har precis samma problem sedan jag fött barn! Det här har jag aldrig berättat för någon! Jag har fått en slags ficka i fittan där det samlas skit, vem säger man det till?’”.

Ja, för vem säger man det till? Att samla mod, berätta för en läkare för att få svaret ”det är normalt, bara att stå ut”. Ja, det är lika uselt som själva problemet. Det ska inte vara normalt att gå omkring med smärta, urin/avföringsläckage eller andra förlossningsskador som inte tas på allvar.

Vi måste börja snacka om det här mer öppet – och släppa tabun. Då kanske det börjar forskas mer kring folkhälsoproblemet (hos varannan kvinna som fött vaginalt!) och det kan lösas mer effektivt och schyst.

Våra problem må vara a pain inte the ass – men ingen vill bli behandlad som en pain in the ass.

NUVARANDE Annika Leone: ”Det är mycket som ska accepteras för att man har en vagina”
NÄSTA De här tvillingarnas gemensamma badstund är det mysigaste vi sett på länge