Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Så förbereder du ditt barn på syskon – expertens och mamaredaktionens tips

Hur förbereder man sitt barn på att få syskon, och måste det bli en chock när bebisen väl är ute? Barnpsykologen Anna Sylvén Björnör och mamaredaktionen ger sina bästa tips. 

Det är väldigt abstrakt för ett barn att få ett syskon. Ofta presenteras den nya bebisen som en ny lekkompis, men när den nyfödda väl kommer ligger den bara och sover eller äter. Hur kan man som förälder förbereda sitt barn på en ny familjemedlem?

– Alla barn reagerar olika beroende på vilka de är och i vilken ålder det äldre syskonet är när bebisen kommer. Om ett barn är ett eller två år har de ofta fortfarande blöjor och vill sova nära föräldrarna. Eftersom de fortfarande är små barn har de liknande behov och då kommer det bli tuffare. Det är mer konkurrens med bebisen jämfört med för till exempel en sexåring. Ett äldre barn vet om att 'jag är stor' och har lättare att ta sig an rollen som storasyskon. Men det är viktigt att inte se de små barnen som stora, säger barnpsykologen Anna Sylvén Björnör.

Varför är det viktigt?

– Man ska inte tänka på tvååringar och treåringar som stora, att man som föräldrar tolkar det äldre barnet som större än vad det är. Det kan vara otroligt krävande för barnet eftersom det fortfarande har småbarnsbehov och inte betraktar sig själv som stor.

”Berätta för barnet att det inte är konstigt att hen är ledsen eller arg”

Har du något tips på hur man som förälder kan förbereda barnet innan bebisen kommer?

– Ett bra sätt är att använda sig av barnbokslitteratur. Det finns flera bra barnböcker som behandlar dramat i att få ett syskon och som visar att det inte bara är idylliskt, utan lite upp och ner. ’Snart har vi en baby’ av Gunilla Hansson tycker jag är jättebra. ’Jag vill också ha ett syskon’ av Astrid Lindgren är också fin.

Finns det vanliga tecken som tyder på att det äldre barnet är svartsjukt?

– Ja, om du märker en stor skillnad på beteendet. Barnet kan vara extra mammigt eller pappigt, bete sig som om det är väldigt litet eller vara överduktigt för att kompensera för sin svartsjuka. Man ’får’ ju inte vara svartsjuk och därför reagerar en del barn genom att vara väldigt hjälpsamma – för att dölja sina känslor. Nedstämdhet kan också vara ett tecken på svartsjuka. Det är vanligt att bli lite deppig när det blir en rockad i familjen.

Hur kan man hjälpa ett svartsjukt storasyskon?

– Jag tänker att det kan vara väldigt viktigt att storasyskonet får vara med och bidra. Det hjälper barnet in i sin nya roll. Stående uppgifter som att ’Det är alltid du som hämtar vällingflaskan’. De kan också hjälpa till att bada, torka bordet, ta fram mössan. Uppgifterna hjälper storasyskonet att känna sig delaktig. Berätta för barnet att det inte är konstigt att hen är ledsen eller arg. Det är inget skamfyllt utan det är många som känner så. Ta upp exempel från egna erfarenheter när du själv fick ett syskon. Det tycker barnen är mysigt att höra på.

Läs även 14 fantastiskt roliga saker barn sagt om att få syskon

Hur agerar man om storasyskonet också beter sig som en bebis?

– Det stora barnet agerar förmodligen så eftersom det märker att det är så man får allas uppmärksamhet, det är så man ska vara för att få omsorg. Om det är en två- treåring behöver du inte agera på något vis, bara bekräfta barnets känslor. Om barnet är lite äldre kan det få en av alla uppgifter jag nämnde ovan, som bara stora barn klarar av. På det viset framkallas känslor av stolthet. Och prata om det. Förklara hur häftigt och coolt det är att barnen klarar så mycket själva.

Vad gör man om storasyskonet är hårdhänt eller skadar sitt yngre syskon?

– Det är ganska vanligt, så bli inte allt för chockad. Det ÄR komplicerat för små barn att uttrycka vad de känner. Om det händer behöver du ge det stora barnet extra stöd. Förklara att alla känslor är okej, men alla beteenden är inte okej. Man får vara arg, men man får inte göra någon illa. Hjälp det stora barnet genom att sätta ord på sina känslor, istället för att agera på dem. Det är enklare att söka tröst om man vet vad man känner.

”Just när bebisen kommer kan det bli drama”

Ska det stora barnet gå kvar på förskolan den första tiden, när båda föräldrarna är hemma med den nya lilla bebisen?

– Det är så olika. Fråga gärna vad det stora barnet vill, om det är tillräckligt stort för att kunna svara. Vissa stora barn vill gå som vanligt på förskolan, eftersom det är en trygg rutin. Vissa barn vill inte bli ivägskickade när det lilla barnet får vara hemma med föräldrarna. Var flexibel och lyhörd inför situationen. Kan ni göra både och?

Hur lång tid brukar det ta innan barnet är tryggt i sin roll som storasyskon?

– Just när bebisen kommer kan det vara drama och det är vanligt att det tar ett år innan det är över. Det kan vara bra att vara medveten om det som förälder. Det är bra att prata om glädjen när bebisen kommer men också vara beredd på att det inte bara är kul. Som vuxen är det verkligen viktigt att vara stabil och förstå att det stora barnet är argt, att vi tål barnets ilska.

Om man som mamma får dåligt samvete över att tillbringa mindre tid med barn nummer ett, hur ska man tänka?

– Om du har möjlighet att få flera barn, påminn dig själv om att du ger ditt stora barn den finaste gåvan i livet, ett syskon. Den tillgången är värd så mycket i ett livsperspektiv.

Få barnet att förstå vad det innebär att få ett syskon

Om du har en 2-åring:

”Tänk på att när barnet är två år har det liknande behov som en bebis även om det är större än det nya barnet. Ingen kan sätta sig in i hur det är att få ett syskon, men det är extra svårt för ett litet barn. För att förbereda kan man prata öppet med kompisar som har fått syskon, att det är kul att få lekkompis. Tänk på att det stora barnet kan bli besviket i början eftersom det kommer ta ett år innan de kan leka på riktigt.”

Om du har en 4-åring:

”Låt barnet få hjälpa till och vara delaktigt. Kanske får det stora barnet en stående syssla som att hämta vällingflaskan eller ta på mössan. Inför bebisens ankomst kan barnet få vara med och välja present till bebisen eller önska sig något själv som han eller hon får när bebisen är född. Jag skrev en ’Mitt första år-bok’ till mitt första barn och förklarade för honom att så här har du haft det. Då hade han sett det med egna ögon, att han också fått samma sak och samma uppmärksamhet. Att visa foton är också bra för att visa för barnet att han eller hon också var bebis, som ammade, och sov hela tiden.”

Om du har en 6-åring:

”För ett äldre barn är det viktigt att det får träffa kompisar och att livet går vidare. De barn som är yngre kan nöja sig med att vara hemma med föräldrarna och bebisen, men en sexåring har en egen värld med kompisar i förskolan och sina aktiviteter. Kanske vill sexåringen att just mamma ska med på exempelvis simningen. Det kan vara svårt, men om mamman kan fortsätta med någon sådan grej är det väldigt värt för barnet.”

Så syskon-preppade mamaredaktionen sina barn

 Caroline har barnen Lykke, 1, och Sam, 5.

Bok-metoden

”Sam (då 4) fick storebror-present av typ alla. Vi läste ’Puck’ får ett syskon varje kväll, en könsneutral bok där man får fantisera om bebisen är en brandman, prinsessa, nallebjörn, mörkhyad, ljushyad, osv. Den var kul att prata om. Jag hade själv noll förväntningar på första mötet (okej massor av hopp om att det skulle bli sådär magiskt, men det visste jag att det inte skulle bli). Det blev såklart pannkaka och tog flera dagar innan han vågade närma sig. Jag fick en bebisliknande docka när mamma väntade min lillasyster, det var också bra. Dessutom såg jag till att Sam slutade med vagn innan Lykke kom.”/Caroline Borg, trendredaktör.

 Vendela har Bob, snart 9, och Bianca, 2,5.

Fråge-metoden

”Vi lät Bob (då 6 år) få välja en present till bebisen i magen, sedan fick han ett önskat lego av oss vid hemkomsten. Jag frågade ofta om han vill känna på magen när det rörde sig, bollade namn med honom (både kill- och tjej) och involverade honom mycket i alla val (som till exempel vilka kläder bebisen skulle komma hem i). Vi pratade mycket om att vi inte visste om det var en tjej eller kille i magen, han önskade sig SÅ HIMLA MYCKET EN BROR. Alltså. Sjukt mycket en bror. Han reagerade starkt när hon väl kom, inte vid själv hemkomsten (då var han stolt och glad!), utan efter ett par veckor då han tog ut sin osäkerhet/svartsjuka i skolan. Han blev arg för minsta lilla, var allmänt omedgörlig och trotsig. Hemma var han fin mot henne och oss. Det ’höll i sig’ i typ ett halvår. Nu säger han ofta att Bianca är den bästa han vet.”/Vendela Zandén, kreativ redaktör.

 Lisa har Nina, 5,5, och Axel snart 8.

Sopbils-metoden

Axel var knappt 2,5 när Nina föddes. Vi hade under många månader läst boken ’Snart har vi en baby’ av Gunilla Hansson vilket jag upplever hjälpte, även efter att hon fötts. Inför första mötet hade jag fått tips om att inte sitta med bebisen när han kom, så jag lade henne i soffan och gick och mötte honom i hallen (vi åkte hem från sjukhuset typ 14 timmar efter att vi åkte in, så det var aldrig aktuellt för honom att komma till sjukhuset). Bredvid bebisen låg ett stort paket med en efterlängtad sopbil. Han gav även henne en kanin som han valt ut tidigare.

/Lisa Nylén, digital redaktör.

 Knivlisa har Harry, 5,5, och Sixten, 7.

Stork-metoden

”Jag var väldigt rädd för att storebror Sixten, som bara var 1,5 år, skulle känna sig utbytt när vi kom hem med den nya bebisen, typ ’Hejhej, vi vet att vi varit borta länge men det är för att vi har ett NYTT barn nu. Låt oss presentera vårt nya centre of the universe – LILLEBROR!’. Så vi bad mormor, som passat Sixten, att stanna utanför lägenheten med lillebror, så att vi först fick vara själva med Sixten en stund. Sedan kom mormor in med bebis-Harry, så att vi välkomnade honom tillsammans. Man kan kalla det stork-metoden, att mormor var storken.”

/Lisa ”Knivlisa” Eriksson, mama-bloggare.

Av Carin Carlgren, Andrea Danielsson, Lisa Nylén