Sannas krönika. Alla vet ju att det inte fungerar att slänga ur sig ologiska hot för att styra upp barnen när man har en stressig morgon. Hur kommer det sig att jag gör det ändå?

Man ska inte hota sina barn har jag hört. Det ska inte vara bra alls och framförallt vara fullkomligt verkningslöst som uppfostringsmodell. I synnerhet när hoten är helt igenom ologiska i stil med det som flög ur min stressade käft i morse: ”Om du inte äter upp din frukost nu på en gång så tänker jag låta dig leva på glass resten av livet, och då kommer dina tänder att bli helt fulla av tandtroll och du kommer att må illa” Min fyraåring ba ”yes, glass resten av livet, tack mamma, tack!”

Ett fullkomligt verkningslöst och superkorkat hot. Det där med tandtrollen och illamåendet bet inte alls, det var alldeles för avancerat. Sjukt förvirrande också när han försökte byta ut sin ostmacka mot en bytta Ben and Jerrys och jag gick bananas för andra gången den morgonen och slängde ur mig den reviderade hotvarianten: ”Äter du inte upp ostmackan nu så får du aldrig mer äta en ostmacka”! Fyraåringen ba ”yes, en gång till”. Fyraåringen – mamma: 2-0. Puckomorsa. Stressidiot.

Hot funkar inte, det behövs inga super-nannys, hunduppfostrare eller psykologiböcker för att fatta det. Erfarenheten räcker. Och att gå till sig själv. Positiva förstärkningar är ju så mycket trevligare helt enkelt. Vem gillar inte att få höra att man är bra, att man är duktig? Vem gillar inte att känna sig kompetent och få sig en liten belöning när man gjort rätt? Mycket, mycket enkelt egentligen.

Ändå smyger de sig in, hoten. Gärna när man är som mest frustrerad, trött och stressad och egentligen behöver det där flytet som så gärna uppstår de morgnar när man har all tid i världen, har sovit gott hela natten och barnen bara sitter där och mumsar i sig sin gröt till sista droppen utan strul. När hela livet liksom känns som en positiv förstärkning och allt rullar på utan motstånd. Den berömda positiva spiralen.

Det flytet hade vi alltså inte i morse. Negativ spiral med riktigt risiga overksamma hot, oätna ostmackor, slängda glasspaket och den sedvanliga overallproceduren. Från och med nu ska jag bannlysa stress. Jag blir en idiot av det. En riktigt ologisk på gränsen till komisk (min nioåring skrattade i alla fall gott) idiot.