Sannas krönika. Samma visa varje kväll. Barnen har släpat iväg både fjärrkontroll och Iphone och gömt dem på något obskyrt ställe.

Det finns en kvällsritual som faktiskt håller på att göra mig galen. Den stavas hitta Iphonen och fjärrkontrollerna. Varje kväll samma visa. Nån unge greppar de här små knappförsedda, för småfolk tydligen så sjukt lockande manickerna och – gärna när jag i ett svagt ögonblick går i väg för att slänga i en tvätt – släpar i väg med dem för att placera dem på totalt oförutsägbara ställen. Min kvällsvända går därför via kakelugnen, check. Frysen, check. Tvättkorgen, check. Dockvagnen, check. Lådorna i köket, check. Garderob, check.

Här någonstans börjar jag tro att jag har glömt telefonen på kontoret. Då har det i svaga ögonblick hänt att jag knackat på hos grannen för att ringa upp min på ljudlöst inställda telefon, sprungit in till mig och och ställt mig blickstilla och blodhundsvittrande i hopp om att att ”känna” vibrationerna (höra är det inte tal om, volymen på teven eliminerar de möjligheterna och jag kan ju inte sänka utan fjärrkontroller).

Jag ”känner” inget burr nånstans. Här nånstans har jag hetsat upp mig så pass att jag måste ta några djupa andetag och börja spåra i minnet. Kommer raskt fram till att telefonen ändå MÅSTE ligga här nånstans, jag snackade för bövelen med morsan för en halvtimme sen.

Då återstår bara sökrunda två. Skorna i hallen, check. Barnens sängar, check. Under sittkuddarna i soffan, check. Obskyr leksakslåda med riddare, STORVINST! Fjärrkontrollerna hittade. Nu kan jag sänka ljudet på teven (hur fan kan man tillverka en teve som man inte kan skruva ner ljudet på manuellt) och desperat be grannen ringa till Iphonen igen. Och tro på fan, jag hör ett svagt burrande kring marsvinsburen.

Iphonen hittad i marsvinens höhög. Suck. Jag börjar misstänka en komplott här. Mina barn vill undanröja störande element. Jag har liksom svårt att se någon annan förklaring. Ser inte det intressanta, det utforskande, det spännande i att slänga ner en svart blank elektronikpryl i en höhög. Eller jo, det skulle väl i så fall vara att marsvinen ville prata i telefon. Eller spela spel. Det är väl klart att marsvin måste få spela racespel på mammas Iphone på kvällskvisten!