”Mamma, kom och lek med mig, snääälla!” Reagerar du med ett glädjetjut – eller med att mumla ”jag kommer strax” samtidigt som du backar ut ur rummet? Psykologen Jenny Klefbom anser inte att man ska ha dåligt samvete för att man inte leker med sina barn. Hur mycket tycker du att man ska leka med sina barn? Diskutera i kommentarsfältet!

Sitta och köra monstertruckar mot mattan och säga ”brumbrum”, leka affär med plastpengar eller klä av och på dockorna och borsta deras plasthår tills det sparkar av elektricitet. Gud så tråkigt! Tankarna smiter lätt iväg till potatisen som ska skalas, samtalet som ska ringas, badrumsmattan med kissfläcken som måste slängas i tvättmaskinen, kattbajset som borde plockas. Plötsligt blir alla tråkiga måsten jätteviktiga – och faktiskt roliga.

Handen på hjärtat: Hur roligt är det att sitta på golvet med en plastbit i handen? Och försöka se ut som om det är jättekul?
– Barn kan leka själva. Det är ingen naturlag att du som förälder måste leka med dem. De har tillräckligt med fantasi och barnslighet inom sig för att roa sig själva, säger barn- och ungdomspsykologen Jenny Klefbom.

– Däremot är det viktigt att du som vuxen kan visa lekfullhet genom att skoja och skämta och visa att du har humor. Lek ska vara på bådas villkor, annars blir det aldrig roligt, och barnen genomskådar dig direkt. Tycker du inte att det är roligt att leka med bilar på golvet så ska du inte göra det. Men har du skojigt tillsammans med ditt barn, oavsett hur, så blir det en beröringspunkt där du och ditt barn kommunicerar. Och det går lika bra att hitta kommunikationen med något som ni båda roas av, som discodans och sång. Eller att säga ”bajs” riktigt många gånger!

Varför är det viktigt att visa lekfullhet?

– För att det är en grundläggande sak i varje människas liv. Ingen mår bra av att bara gå till jobbet, se på tv och sedan sova. De allra flesta vill göra något kreativt och lustfyllt, upptäcka eller skapa någonting. Man kan faktiskt bli deprimerad av att inte skratta. Skratt ger andningspauser. Jag tycker det är viktigt att visa barnen allt som är positivt med vuxenlivet. Att vuxenlivet inte är tråkigt, bara annorlunda.

Jenny Klefbom tipsar om att uppmuntra barnen till egen lek. Lever ni ensligt och har vänner långt borta, ställ upp med att skjutsa till kompisar eller hjälp ditt barn att komma igång med lekar. Ta fram material och uppmuntra till lek eller pyssel, utan att du själv måste vara aktiv hela tiden.
– Jag tror att alla kan hitta ett lekområde som passar och som både vuxna och barn känner sig bekväma med. Till exempel genom sagor, kultur och teater. Att uppleva kultur ihop ger en stark tillhörighet och kommunikation.

Varför får man så dåligt samvete när man inte orkar sitta på golvet och leka med sina barn?

– För att man som förälder instinktivt vill svara på barnets behov. Barn är väldigt tjatiga och syftet med tjatet är faktiskt att du ska få dåligt samvete, ge upp allt och göra som de vill. Barn driver sina frågor oerhört hårt, åtminstone så länge de märker att det fungerar. Men ditt jobb som förälder är också att visa var gränserna går och att på så sätt lära barnen att klara sig alltmer själva. Gör man klart vad man ställer upp på och håller sig till det så brukar tjatet upphöra rätt snart, säger Jenny.

– Sedan har vi ju mycket skuldkänslor i hela vårt föräldraskap. Vi tror att det är vårt fel om barnet är argt och ledset och försöker kompensera på olika sätt. Att vi aldrig har tillräckligt med tid är en stor anledning, många tror att kvalitetstid är lika med att sitta och leka. Och så inbillar vi oss att alla andra föräldrar är mycket bättre, att de minsann ställer upp på sina barn jämt och leker glatt utan att klaga. Så är det förstås inte.

Jenny menar också att det är sunt att inte alltid ha tillgång till lek och förströelse, att det gamla uttrycket ”barn måste ha tråkigt också” stämmer. Skulle vi följa barnens minsta vink skulle vi uppfostra monster.
– Om barn växte upp helt utan missnöje skulle de bli fruktansvärt odrägliga och självupptagna individer, monster helt enkelt. Om vi skulle släppa allt vi har för händerna så fort barnet ropar på oss och vill leka, då skulle barnet lära sig att hela livet kretsar kring dem. Det är bara spädbarn som ska vara omnipotenta, alltså allsmäktiga, och få vår odelade direkta uppmärksamhet. Sedan ska man successivt lära sig att ge till andra och inte bara ta.

Många föräldrar verkar föredra resultat­inriktade aktiviteter framför fri lek.

– Så är det i hela samhället nuförtiden, den produktionsinriktade inställningen genomsyrar allt från jobbet till fritidsaktiviteter. Men det kan också handla om att vi är på så pass olika nivåer – till exempel rollekar, som barn tycker så mycket om, den utvecklingen har vi passerat för så länge sedan att vi inte kan relatera till den längre.

– Att göra något som ger resultat, som att laga mat och pyssla, ligger närmare tillhands för vuxna. Ett bra sätt att öva sig i att inte vara så produktionsinriktad är att till exempel gå hem från dagis eller skola i barnets egen takt. Häng med, kolla på saker tillsammans. Barnet älskar att ta med dig på sina äventyr!

NUVARANDE Nej, du måste inte leka med barnen!
NÄSTA Lailas och Niclas bebis är här!