”Snälla, säg att jag inte är sämst som hämtar sist på förskolan”

mamas Dreamteam på deltid-bloggare Hannah Almerud var tidigare webbredaktör på mama, och skrev då denna krönika.

Min son går på kanske världens bästa förskola i en söderförort till Stockholm. Han älskar att vara där. På morgonen när vi lämnar honom springer han in och pussar sina pedagoger och när vi hämtar honom så är han oftast på lika bra humör.

Det är bara en liten detalj. När jag hämtar efter jobbet sitter han bredvid en pedagog på en helt (HELT) tom gård och äter en frukt. Klockan 16.55.

Jag har ungefär 40 minuters restid till jobbet, så när jag ska hämta på förskolan, som stänger 17 så behöver jag gå redan strax efter 16, och jobba antingen tidigt på morgonen eller en stund på kvällen istället.

Ändå – trots att jag går tidigare från jobbet, så är mitt lilla kiddo ensam kvar. Inte på sin avdelning, utan på HELA förskolan. Förra veckan frågade jag pedagogen som satt med mitt barn och hade fruktstund när jag kom: ”HUR GÖR FOLK?! Hur kan jag komma sist av alla VARJE GÅNG?!”

Vad skulle hon säga? Jag förstår att det inte var mycket annat att göra än så här: ¯\_(ツ)_/¯

Jag frågade inte för att jag faktiskt undrar hur folk gör, det vet jag. De jobbar helt enkelt deltid (eller flera timmar varje kväll), hela bunten. Varenda en. Vad jag egentligen menade med min fråga var: ”SNÄLLA, SÄG ATT JAG INTE ÄR VÄRLDENS SÄMSTA FÖRÄLDER!!!”

Snälla, påminn om att min mormors – och även min mammas – generation slogs för det här. Att kvinnor ska få jobba heltid. För förskolans existens över huvud taget. Och att även om många pappor tar ut deltid för att kunna hämta barnen på dagis klockan tre så säger statistiken annat. Kvinnorna är fortfarande kvar i hemmen.

Snälla, påminn om hur bra mitt barn faktiskt har det med er på dagarna. Han får lek, vänner och utveckling. Fråga mig vad det är vi föräldrar är så rädda för.

Snälla, säg att du förstår att jag också vill spendera så mycket tid jag bara kan med mitt barn, men berätta också att det är okej att jag även vill ha en karriär. Och att jag inte borde skämmas för att uppskatta det jobb som kvinnor innan mig har gjort för att jag ska kunna ha möjligheten att både vara en grym mamma och ha ett jobb jag trivs med. Säg att det kanske är just det som gör mig till en ännu bättre mamma.

Snälla, berätta om forskningen som visar på att det är inte den sammanlagda tiden tillsammans med våra barn som är det viktiga. Utan vad vi gör med den tiden vi har. Berätta att kvalitetstiden, som att läsa tillsammans när vi kommit hem är mycket viktigare än att hämta på föris tidigt.

Och du, förskolepedagog; du är världens bästa. När jag är på jobbet är du med och formar mitt barns uppväxt. Lär honom rätt och fel och livsnödvändigheter som vart näsan sitter och hur man bygger högsta tornet. Jag litar på dig, och kommer fortsätta göra det åtta hela arbetstimmar om dagen.

Ta mig till alla artiklar på Varannan vecka!

Följ Hannahs blogg här!