Klara har barn med en gift man: ”Hans andra familj är alltid viktigare”

De brukar träffas i Klaras lägenhet i centrala Göteborg. Hon, Nicklas och deras gemensamma son Theo, 7 månader. Här får de vara en familj – två timmar i veckan. För Nicklas har en fru och två barn som inte vet att Klara och Theo existerar.

ANNONS
ANNONS

Officiellt är Theo resultatet av en lyckad insemination i Danmark. Men den rätta historien började för drygt två år sedan. Klara var gift sedan åtta år tillbaka, hade jobb och längtade efter barn. Hon beskriver hur barnet blev ett sorts kontraktsbrott. Barnet som aldrig kom, och hur hon och hennes man alltmer hade slutat att tala om det. Hon hade kämpat länge och kände sig ensam med sin sorg, tills dagen då hon träffade Nicklas.

– Vi jobbade på samma stora företag, fast på olika våningar. Jag hade aldrig lagt märke till honom förrän två avdelningar slogs ihop. Plötsligt sprang vi på varandra varje dag. Jag tyckte att han var så trevlig, och han såg mig. För första gången på så många år var jag sedd. Jag visste att Nicklas var gift och hade två barn, och att satsa på en gift man, speciellt när
man själv är gift… Det kändes bara så otänkbart.

Lämnade sin man

Det började med komplimanger. Nicklas och Klara stannade ofta kvar efter jobbet och pratade. Under sex månader blev de nära vänner, tills Nicklas en dag kysste henne.

– Jag backade direkt och sa att jag inte klarade av det. Jag minns det så tydligt, hur jag frågade om inte allt det här gav honom dåligt samvete. Han svarade nej, och sa att han ville ha mig på riktigt. Jag förklarade att jag aldrig skulle gå in i någonting om han inte menade allvar, men han sa att han hade seriösa känslor och tänkte lämna sin fru. Vi bestämde oss helt enkelt, och några dagar efter det hade vi inlett en relation. Idag vet jag att det löftet bara handlade om sex.

Klara berättade allt för sin man och de separerade kort därefter. Hon inledde ett förhållande med Nicklas som pågick i ett halvår innan Klara blev gravid.

– Jag hade börjat inse att han inte skulle lämna sin familj. Jag förstod spelreglerna och att det inte skulle bli vi två. Men jag var så lycklig över barnet. Jag hade under så många år trott att jag inte skulle kunna bli gravid. För mig fanns det aldrig en tanke på att ta bort barnet, men för Nicklas kom det som en chock. Jag kan inte riktigt förstå det. Jag menar, någonstans måste han ha tänkt tanken att det kunde hända.

Har berättat för ett fåtal

Nicklas föreslog att Klara skulle göra en abort. Han sa att situationen var ohållbar och att ett barn skulle förstöra allt för honom och hans familj. Men han insåg att Klara hade bestämt sig och accepterade sakta att ett barn var på väg. De fortsatte att träffas och i takt med att Klaras mage växte ökade också behovet av en rimlig version att berätta för omgivningen.

– Officiellt är förklaringen att jag har åkt till Danmark för att inseminera mig. Vissa frågar mer, och då berättar jag om hur min man och jag försökte. Att det aldrig blev några barn. Den delen är åtminstone sann. Det är en väldigt liten grupp människor som vet. Min familj, några väninnor och en kollega jag litar på.

ANNONS
ANNONS

Graviditeten fortlöpte och Nicklas var delaktig så mycket han kunde. Balansgången blev hårfin och all kontakt skedde i största hemlighet. Han kontaktade Klara, ibland med ett samtal eller ett sms, och han hjälpte till när det var som svårast.

– Graviditeten var okej rent fysiskt. Men det fanns så många nätter då jag var förtvivlad. Vad hade jag gett mig in på? Skulle jag fixa det här på egen hand? Vid ett tillfälle i slutet av graviditeten så kraschade ryggen. Bara en sådan sak som att få hjälp med att handla… Det fanns aldrig något stöd för sådana vardagliga saker. Eller som i början av graviditeten, då jag hade problem med blödningar. Jag hade inte hört av Nicklas på flera veckor och jag visste att jag inte kunde ringa. Ibland bröt jag ihop. Att alltid komma i andra hand. Att veta att hans andra familj alltid är viktigare. Det är fruktansvärt!

Hade med en vän på förlossningen

– Jag har känt mig arg så många gånger men jag har aldrig haft behovet av att sätta dit honom. Vem skulle vinna på det? Oavsett hur han gör så slås en familj i spillror, och jag vill inte tvinga honom till att vara min familj. Vad blir det för make? Eller pappa för den delen. Jag har förlitat mig desto mer på min egen familj, även om de bor långt borta. Sedan har jag mina närmsta vänner förstås. Jag tror att jag tjatade hål i huvudet på dem med mina tankar och min oro. Men jag ville inte att vår vänskap skulle handla om det, så till slut stängde jag bara av.

Pappan till Klaras barn har en annan familj

iStock

Personerna på bilden har inget med texten att göra. Foto: iStock

Förlossningen blev en tuff upplevelse. Nicklas fanns inte vid Klaras sida och efter att ha gått två veckor över tiden befann hon sig på sjukhuset för att bli igångsatt. Klara minns hur hon tänkte på Nicklas och hur hon önskade att han hade funnits där.

– Om Nicklas hade erbjudit sig så hade jag blivit glad. Men jag visste att det inte var ett alternativ. Han hade aldrig vågat dyka upp där tillsammans med mig. Istället var det en väninna som följde med mig. Hon erbjöd sig tidigt, och var med mig på några av träffarna på föräldrautbildningen. Det blev stödet som jag saknade. När det var dags att föda hade jag inte sovit på flera dygn. Jag hade gått över tiden och när vattnet gick fick jag vänta ett par dagar före igångsättning. Jag var så orolig och förlossningen tog över tjugo timmar. Jag var helt slut! Dessutom hade Theo en infektion i kroppen och fick läggas in ett par dagar innan vi äntligen fick åka hem.

”Jag kände mig som världens sämsta förälder”

Klara minns tiden efter förlossningen som lycklig. Äntligen hade hon blivit mamma till en liten son. Men vardagen blev allt annat än enkel, och som ensamstående sattes Klaras tålamod ofta på prov.

– Det är så mycket tuffare än vad man tror. Allas bild av barn är en leende bebis på Instagram. Det är tufft att skaffa barn när man är två, och för mig som ensamstående mamma blev det ännu tuffare. Man är inte alltid på topp och för mig fanns det aldrig någon annan att luta sig mot. Nicklas ringde så ofta han kunde. Ibland hjälpte han mig att handla. Men att komma över och ta Theo en timme – det fungerade inte så. Det fanns så många tillfällen då jag kände mig som världens sämsta förälder. Så är det fortfarande. Man blir irriterad och sedan kommer det dåliga samvetet. Det här är ju inte Theos fel.

Trots att förhållandet är en hemlighet är Klara fast besluten att låta Theo veta sanningen i framtiden. Hon säger att hon aldrig skulle kunna ljuga för sin son.

ANNONS
ANNONS

– Tänk om han växer upp och avskyr mig för att jag inte har varit ärlig. Innan Theo föddes så frågade jag Nicklas om han tyckte att vi en dag skulle berätta sanningen. Det tyckte han. Men hur förklarar man för ett barn att hans pappa har en annan familj? Att vi inte kan ringa honom eller gå till parken och leka tillsammans. För mig hade det varit enklast att klippa helt. Men om jag tar det beslutet så bestämmer jag också att Theo inte får lära känna sin pappa. Har jag rätt att göra så?

”Människor är otroligt dömande”

”Den andra kvinnan” väcker känslor, ofta ilska. Klara tror att anledningen till att omgivningen ofta reagerar så hårt mot kvinnor som hon, i grunden handlar om en rädsla för att själva bli utsatta för otrohet. En rädsla för att vara den andra kvinnan och ilskan mot kvinnorna som begår brottet.

– Otrohet är väldigt vanligt. När jag själv levde i en relation så brukade jag läsa tidningar och tänka ”Herregud, att så många som lever i en relation har varit otrogna”. Jag tror definitivt att ämnet har blivit mer belyst nu i takt med alla otrohetssajter. Människor är otroligt dömande. Samtidigt, med tanke på statistiken, så borde många av dem själva ha varit i situationer med otrohet. Dessutom ska man inte vara så snabb att döma utan att veta hela sanningen.

Klara berättar att det händer att hon tänker på Nicklas fru. Men inte så ofta. Hon tänker att det är ett beslut som hon och Nicklas har tagit tillsammans och att det är Nicklas som har skyldigheter gentemot sin fru. Istället handlar skulden om Nicklas barn. Hur skulle de känna om de visste att deras pappa har en annan familj?

– Det är så otroligt känsligt. Jag lever med rädslan varje dag att någon ska berätta eller räkna ut sanningen. Jag tänker på vad folk skulle säga och hur de skulle döma mig och min son.

Håller Nicklas hemlig

Efter mammaledigheten planerar Klara att gå tillbaka till samma företag. Företaget där hon och Nicklas träffades och där de båda fortfarande arbetar. Från att ha träffats ett par timmar i veckan kommer hon åter att konfronteras med Nicklas dagligen. Klara känner ingen oro. Hon säger att hon och Nicklas har hittat ett sätt som funkar, mitt i turbulensen. Istället undrar Klara hur många som egentligen anar något, och vilka konsekvenser det skulle få om alla visste.

– Jag har inte vågat berätta för min familj att jag fortfarande träffar Nicklas. Jag vet vad de skulle tycka om det. Vad alla skulle tycka. Men de har rätt. Hur ska jag någonsin kunna gå vidare med en man som inte vill vara med mig och min son fullt ut? När jag valde att behålla Theo så visste jag att jag skulle bli ensam. Men jag vill ju träffa någon, vara älskad och ha en riktig familj. För Nicklas och jag kommer aldrig att bli det.

Av: Therese Lukic

Klara, Nicklas och Theo heter egentligen något annat.

NUVARANDE Klara har barn med en gift man: ”Hans andra familj är alltid viktigare”
NÄSTA 3 kändismammor som fått hjälp genom surrogat, IVF och äggdonation