Ensam mamma söker-Johanna: ”Det är omöjligt att dejta med barn”

En ny säsong av "Ensam mamma söker" har just dragit igång. mama fick ett snack med en av deltagarna, Johanna Ridde, och pratade förlossning, föräldraskap och hur det är att vara ensamstående mamma.

Vi ses på nya hotellet Downtown Camper mitt i centrala Stockholm och i en vagn i rummet intill ligger Gabriel, 1, och sover. Ända sedan mitten av graviditeten har Johanna Ridde, 29, vetat att hon skulle bli ensamstående.

– Gabriels pappa och jag var on och off, och så var han inte planerad, så vi tog beslutet att vi skulle behålla honom och att vi då skulle ge förhållandet en ärlig chans. Men det funkade inte. Vi har varit väldigt bra vänner hela tiden och han har varit ett bra stöd, men jag har ju varit själv, berättar Johanna för mama.

Nu är hon aktuell i dejtingsåpan ”Ensam mamma söker” på TV3, där hon söker kärleken på nytt.

Varför sökte du till programmet?
– För att det var omöjligt att dejta. Det är klart att jag satt på Tinder, men när det väl kommer till att ses på en kaffe så tar man ju inte med sig barnet, så jag kände att det här formatet var perfekt. Min bästa kompis har varit med och passat Gabriel hela sommaren, så han har kunnat vara med under inspelningen. Det har varit en drömläge att han har kunnat vara med hela tiden och så har jag kunnat fokusera på att dejta och lära känna folk.

Ensamma mamma söker 2017 från inspelningen med Johanna

TV3

Johanna under inspelningen av ”Ensam mamma söker”.

Vad hade du för förhoppningar inför programmet?
– Att jag skulle ha lite kul och träffa nya människor. Och någonstans få lite bekräftelse också, jag var lite törstig efter det. Det är lätt hänt när man är småbarnsförälder att man bara går in i det. Jag klippte håret kort, glömde bort hur man sminkar sig, och jag kände inte igen mig själv. Jag hade lagt undan kläder som jag skulle ta fram när jag var mig själv igen, och var ”Johanna med ett barn”, men det känns som åratal sedan. Det är ingenting jag tar på mig idag.

Graviditeten med Gabriel var okomplicerad, sånär som på lite krämpor och halsbränna mot slutet. Däremot blev förlossningen en tuff upplevelse för Johanna.

– Jag var en sådan här tjej som inte tänkte alls på förlossningen. Jag tänkte att det är klart att han kommer vara ute på 4-5 timmar. Att det skulle gå som smort, men det gjorde det inte. Jag läste mina journaler härom dagen och såg att det var väldigt utdraget. Från första värken till att han var ute med akut kejsarsnitt tog det tre dygn.

Johanna hann bli hemskickad två gånger innan hon till sist fick en plats, efter att vattnet gått.

– Jag fick epidural ganska tidigt, jag hade så ont. Nu har jag ju ingenting annat att jämföra med, men jag ville bara försvinna så de försökte hjälpa mig på alla vis. Det gick långsamt, men jag fick värkstimulerande dropp och till sist var jag öppen tio centimeter men då tog det stopp. Min livmoder orkade inte mer, så jag fick inga krystvärkar. Jag fick fasta också, så jag fick varken dricka eller äta under den här tiden, det var sjukt jobbigt.

– Gabriel mådde bra hela tiden så jag fick försöka vaginalt om jag ville. När de nämnde kejsarsnitt kom det över mig, jag hade inte ens tänkt på att det kunde bli snitt som jag inte hade valt. Jag minns att jag låg och skrek rakt ut ”Jag kan inte föda barn, jag kan ingenting”. Sedan kom det en läkare som undersökte mig och sa att hon ville göra ett ultraljud. Då var det som hon misstänkte, att han var en så kallad ”stjärntittare”, som låg med huvudet uppåt. Hon berättade att det inte skulle gå att föda vaginalt, han satt fast. Efter det gick allt väldigt snabbt, de förklarade allt som skulle ske under kejsarsnittet och så sa de att ”snart har du ditt barn!”.

Det piper från rummet intill – Gabriel har just vaknat men tystnar så fort Johanna hämtar honom. Hon sätter ned sonen på golvet och han börjar med stapplande steg utforska omgivningen, samtidigt som Johanna berättar vidare om kejsarsnittet.

– Inne i operationssalen var det läskigt, för det här skynket hängde snett, så jag låg och tänkte att om någon går förbi kommer det att trilla ner och jag kommer se allting! Och så låg jag och tittade i de här glansiga lamporna i taket och såg att det var rött. Det var äckligt, men sedan gick allt snabbt och han kom ut, det var så magiskt. Han vägde exakt lika mycket som jag gjorde när jag föddes – 4085 gram, så han var stor! Jag fick se hans ansikte och sedan gick de iväg med honom. Då somnade jag, för jag hade ju inte sovit på flera dygn.

Bli ett digitalt ess! Anmäl dig till Digital academy!

Digital academy på Bonnier Magazines & Brands

Gabriel är på väg för att riva ned ljusstakar, krukor och vackra prydnadsföremål från de låga hyllorna. Johanna är snabbt framme för att förhindra en olycka, innan hon berättar vidare:

– Efter det var det två timmar då jag fick titta på honom, men inte kunde hålla honom.

Epiduralen hade nämligen tagit snett och Johanna hade blivit bedövad från halsen och ner.

– Jag vet inte om det är praxis, men jag fick bara påfyllt epidural före kejsarsnittet, eftersom de redan hade satt det på mig, och den tog väl lite ojämnt. Jag kände inte min högerarm, vilket jag tyckte var väldigt obehagligt… Det tog det lång tid att komma tillbaka efter kejsarsnittet men jag blev väldigt uppfångad. De frågade på BVC hur det kändes och om jag upplevde att jag blev bestulen min förlossning, men det tror jag kommer tillbaka nästa gång.

Vill du alltså att det blir en nästa gång?
– Ja, gud, jaja! Jag måste ha fler barn. Men jag kommer nog inte gå in i det lika naivt, utan kommer nog vara lite mer orolig under graviditeten. Men det känns ändå skönt att veta att en av orsakerna till att det inte gick var att han låg åt fel håll.

Johanna från Ensam mamma söker 2017 med Gabriel

Johanna har varit ensamstående med Gabriel från start.

Hur var första tiden som mamma?
– Som alla nyblivna föräldrar hade jag ingen aning om vad jag höll på med. Jag grät väldigt mycket och hade svårt att ta mig runt de första två veckorna efter kejsarsnittet. Nu i efterhand kan jag inte förstå hur jag gjorde det. Jag ville verkligen amma men det tog lång tid innan mjölken rann till och jag var nära på att ge upp, men när den väl gjorde det var det så mysigt, så var tredje timme satte jag mig upp i sängen, tog en amningskudde runt mig och satt och ammade. I efterhand förstår jag inte hur jag klarade det – det tog  fyra månader innan jag hörde talas om liggamning!

Hur delar du och Gabriels pappa upp vårdnaden?
– Jag har ensam vårdnad om Gabriel. Jag har hört att pappor har svårare att få fram det här som mamman känner redan när barnet ligger i magen, och han var väl inte så inställd på det här med föräldraskap. Det kom inte så självklart för honom och han kände kanske att jag var väldigt bra på det. Det är bara mina tankar, inget jag fått bekräftat, men nu när Gabriel är mer en person och hans pappa känner att han får kontakt med honom, så är han världens bästa pappa. Han är där hundra procent. De ses varannan helg obligatoriskt och så kommer han någon gång då och då efter jobbet. Vi bor nära varandra.

Hur är det att ha barn med någon man inte har levt ihop med?
– Jag respekterar ju hans åsikt, men jag brukar få som jag vill, tänkte jag säga, haha! Jag tror att i de stora sakerna kommer han hålla med mig. Han kommer låta mig sköta uppfostringsbiten.

I och med ”Ensam mamma söker” har du ju kanske hittat en bonuspappa till Gabriel. Hur ser du på att introducera en ny man i hans liv?
– Mina föräldrar skilde sig när jag var nio, så jag är själv uppvuxen med min mamma och fick en bonuspappa när jag var 11-12.  Jag har haft inställningen att biologiska föräldrar är de du behöver mest bekräftelse från, men ju fler som kommer in i Gabriels liv och tar ansvar för honom, desto bättre.

Har du röstat på Årets Inspiratörsmama ännu?

NUVARANDE Ensam mamma söker-Johanna: ”Det är omöjligt att dejta med barn”
NÄSTA Nettes dotter har en sällsynt diagnos: ”Framtiden är oviss”