Camilla Läckberg om sina skilsmässor: ”Jag har aldrig haft dåligt samvete”

Camilla Läckberg har flera gånger fått höra att hon skilt sig för lättvindigt. Här ger författaren svar på tal.

För att bemöta den syn som emellanåt dyker upp om mig som någon slags oansvarig förälder som kastar mig från äktenskap till äktenskap vill jag här ge min version:

Mina stora barns pappa och jag var tillsammans i tolv år. Och Charlies pappa och jag var tillsammans i sex år. Det är två förhållanden under 18 års tid. Det är inte jättemycket. Och även om de förhållandena inte höll hela livet ångrar jag inget trots att det med facit i hand inte höll. Man vet inte hur livet blir på förhand. Man måste våga satsa. Det finns inga garantier.

Nu är vi alla på bra ställen i livet, och vem som beslutade vad har inte längre någon betydelse

I båda fallen var skilsmässorna till hundra procent mitt beslut. Och motparten ville inte skiljas alls. Vilket är lättare på ett sätt för den som väljer, men svårare på ett sätt. Det är ett tungt ansvar att bära och ligger mycket vånda och mycket tid och fundering bakom. Och jag vet att det inte är bilden som gavs utåt, men det var viktigt då att ge den bilden för att inte såra någons känslor.

Nu är vi allihop på bra, stabila ställen i livet, mycket vatten har runnit under broarna, och vem som beslutade vad har inte längre någon betydelse för någon av oss. Annat än för resonemanget nu kring skilsmässa.

Jag ser många som kämpar år ut och år in. Som sliter på varann, sliter på familjen, våndas och mår dåligt

För är det ett lätt beslut? Något man fattar lätt? Folk slänger sig ibland med termen ”Folk skiljer sig för lätt nu för tiden”.  Jag anser inte att det stämmer. Jag ser så många som kämpar, år ut och år in. Som sliter på varann, sliter på familjen, våndas och mår dåligt. Som försöker prata, försöker kommunicera, försöker kompromissa, går i terapi, pratar med vänner, pratar med familj, grälar tyst på kvällen så att barnen inte ska höra, eller ännu värre – grälar högljutt inför stumma, förtvivlade barnansikten. Jag tycker många kör det allt för långt i botten istället för att kunna skiljas som vänner.

Så det är därför jag aldrig för en sekund ifrågasatt mina beslut att skilja mig. Jag har aldrig haft dåligt samvete för det. Jag vet att jag försökte allt, jag vet att jag fattade ett väl övervägt beslut, jag vet att jag fattade det beslut som behövdes för familjen även om andra parten inte såg det just där och då.

Jag fattade beslutet innan relationerna körts i botten och saker sagts som aldrig går att ta tillbaka

Jag vet också att jag fattade det beslut som i långa loppet var bäst för barnen. Jag vände på varje sten, försökte varje möjlighet, övervägde varje alternativ att fortsätta hålla ihop – innan jag fattade beslutet. Och jag fattade beslutet innan de relationerna körts i botten och saker sagts som aldrig går att ta tillbaks. Och det är jag stolt över.

Det är en av anledningarna till att de tre stora barnen idag har förmånen att ha föräldrar som kan samarbeta och samtala som vuxna människor. Vi kan umgås och till och med ha trevligt på sammankomster som rör barnen och de har aldrig hört ett enda ord från någon av sina föräldrar om den andra föräldern. DET är en gåva värd att ge sina barn.

Två lyckliga hem är bättre än ett olyckligt

Så det är detta jag kommer att säga om mina skilsmässor. Det är så långt min inbjudan till er i den frågan sträcker sig. Naturligtvis är det allra bästa alternativet för barn, att ha två föräldrar som älskar varandra och håller ihop i en lycklig familj hela livet. Men som god tvåa kommer skilda föräldrar som samsas och kärleksfullt delar omsorgen om sina gemensamma barn – och har en bra tillvaro på var sitt håll.

Två lyckliga hem är bättre än ett olyckligt. På den punkten kommer jag aldrig att tveka. Och jag vet att jag fattade rätt beslut.

Läs mer av Camilla Läckberg på bloggen!

Ta mig till Varannan vecka!