mamas stora sexundersökning 2013: 45 % har tappat sexlusten

Äntligen egentid! Dags för … eh, vuxenmys? Eller går att göra-listan före? Högst troligt om du tillhör de 45 % av mama-läsarna som tappat sexlusten. Men det finns sätt att tända gnistan igen!

mamas stora sexundersökning 2013

58 % har sex högst 2 gånger i månaden medan 40 % får till det 1-2 gånger i veckan.

26 % har fantiserat om att vara otrogna. 9 % har också varit det.

9 % skulle gärna ha sex varje dag. Men de flesta, 65 %, är nöjda med frekvensen 1-2 gånger i veckan – alltså nöjda precis som de har det!

65 % hade mer sex innan de fick barn. Japp, det finns ett klart samband med de 39 % som är mindre sugna på sex nu, än förr, och de 6% som helt tappat lusten.

64 % ligger mellan en kvart och en halvtimme per gång. 16 % gör det ännu snabbare. Och ni 2 % som har sex mer än en timme – hur gör ni?

24 % ville ha sex jämt som gravida.

18 % fantiserar om andra än sin partner. Alexander Skarsgård och Orlando Bloom finns på önskelistan.

Vi träffas, blir kära, hela den romantiska filmen rullas upp. Vi pratar, pratar, pratar och stirrar varandra i ögonen och lär känna och hånglar och har sex så att det tjongar i väggarna. Sedan går åren. Ett barn, kanske två. Kanske tre? Sängen svämmar över av folk, lakanen luktar bröstmjölk och en timmes halv-okej sömn verkar plötsligt värd mer än fyra timmar rent sex (eller, vad fasen – en kvart kanske?).

Gnistan eller glöden eller vad man nu vill kalla det, varierar så klart under ett förhållande. I perioder är den stark, i perioder mindre stark. Kanske obefintlig. Men den är ett nödvändigt kitt för att hålla ihop oss, för att det ska kännas som att det finns en poäng med att vi är ihop överhuvudtaget.
– Vi hade inte sex på säkert ett år efter första barnet, det blev nog ännu mindre med andra, men vi behöll ändå närheten. Vi pratade hela tiden öppet om det, och om allt annat, och vi fortsatte sova nära och pussas mycket, säger Ana, som fortfarande är ihop med sin tjej efter två barn ganska tätt.

Jessica gjorde slut med pappan till sitt barn efter tre år av ”gnabb och tjat om blöjor”, utan vare sig sex eller närhet.
– För mig börjar intimiteten i hjärnan. Vi borde ha försökt med parterapi i stället för att bara försöka ligga. Gnabbet ligger emellan som en våt jävla filt annars. Vi hade behövt connecta ordentligt igen, på ett psykiskt plan. Det föder det fysiska för mig, inte tvärtom.

I sin bok ”Att älska varandra i längden och på bredden, om att hålla ihop länge”, skriver Gunilla Bergensten om att det bästa förspelet hon vet är när hennes man blir klasspappa, att det handlar om att hjälpas åt. ”Det är kanske därför vi slutar ha sex med varandra – för att vi inte hjälps åt med förspelet.”

Kanske var det det som hände hemma hos Martin Melin och Camilla Läckberg som gick skilda vägar häromsistens och hälsade via sin presskontakt att ”kärleken har övergått till vänskap och det är någonting som har vuxit fram under en längre tid”. Men finns det något sätt att hålla gnistan vid liv och slippa ”skiljas som vänner”? Som en del som lägger sexet på schema, ”varje torsdag, vare sig vi vill eller inte (bara sjukdom är giltigt förfall)”, eller de som delar upp hemmaansvaret efter varannan vecka-principen, som om de vore skilda.

mama har pratat med en psykolog och med några morsor som lyckats behålla gnistan i sina relationer, först Anna Bennich, som är legitimerad psykolog med stor erfarenhet av att jobba med par.

Innebär det alltid en relationskris att få barn?
– Nej, absolut inte, men omställningen är enorm. Det är för det flesta det häftigaste och härligaste man kan vara med om, och det kan stärka relationen jättemycket: ”Vi har gjort det här, vi har ett barn tillsammans.” Det är ju en fantastisk gemenskap. Men det är på många sätt svårt också. Vi får mindre sömn, oroar oss, och om vi är trötta kanske det är svårare att visa varandra hänsyn. Mannen kan känna sig otillräcklig de gånger det bara är bröstet som funkar för att trösta bebisen. Kvinnan kan känna att hon tvingas ta mer ansvar. Det blir lätt en obalans. Forskning visar att vi generellt är mer jämställda innan barnen kommer.

Hur kan man stämma i bäcken för att inte förlora gnistan?

– Goda råd kan skapa stress hos par, ”nu måste vi komma igång!”. Man har fått barn, det måste få ta tid i början. Mindre fokus på oss som par är helt naturligt under en omställningsperiod och innebär inte att vi glidit isär eller att vi inte längre vill ha sex från och med nu. En del par jag möter oroar sig för det … Det måste få vara okej att inte vilja. Sex under småbarnsåren är mer komplicerat, så är det ju. Men samtidigt är sex en viktig del i många människors liv. Och det handlar egentligen om mer än själva sexet, att känna lust är ju inte bara sex utan intimitet, att fortsätta prata med varandra, att vilja höra ihop och att vilja ta i varandra. Det kan man behöva tänka på. Och om gnistan har försvunnit lite grann, så är det ovanligt att den kommer tillbaka av sig själv med tiden! Det kräver energi och medvetet arbete.

Hur då?
– Man kan till att börja med att sätta sig ner och prata om saken. Viktigt är att inte ta upp de här sakerna när man redan är osams utan när man har det bra. Vad har vi missat, kan man fråga sig? Vilka är våra vanliga fallgropar eller konflikter och hur kan vi försöka undvika dem? Vad skulle kunna vara en energispruta? Planera sedan in lustfyllda aktiviteter tillsammans, jag brukar kalla det ”parstärkande”. Det kan vara att fixa barnvakt och ta in på hotell och ha sex på vita lakan, resa någonstans eller bara stanna hemma i soffan med popcorn och film. Varannan månad hittar du på vad vi ska göra, varannan månad gör jag det. Det är bådas ansvar!

Finns det något snabbråd?
– Utöver att prata med varandra, också öka intimiteten. Att ta i varandra. Det kan faktiskt hjälpa ganska mycket och bryta negativa spiraler. Jag brukar ibland be paren som går i terapi hos mig att ge varandra en kvarts massage på ryggen eller bara ligga nära i soffan en stund på kvällen. En del par blir stressade över förväntningar på sex, men man kan i de lägena ha sexförbud. Inte helt ovanligt att par bryter mot det förbudet, även om det inte är målet så klart. Men det minskar stressen och förväntningarna och då kan man i stället ägna sig åt att känna efter om man vill.

Vad kan man mer tänka på?
– Tja, ibland är det tråkigt. Livet. Man sneglar på den andra som somnat på soffan med öppen mun och lite dregel på hakan. Och på tv:n är Brad Pitt skitsnygg och tar sin kvinna mot en vägg. Men Brad Pitt finns inte på riktigt. Han är också skittråkig när han somnat på soffan. Det kan vara bra att tänka på mitt i vardagstristessen. Det blir tvättstuga av alla relationer, förr eller senare. Och det kanske är okej.

Men om inget hjälper då?

– Gnistan kommer inte alltid tillbaka. Men innan man går skilda vägar tycker jag att man ska testa att gå i parterapi. Det hjälper väldigt, väldigt många.

Hur får ni till det?

”Egentid tillsammans är sjukt viktigt”

Hanna, 37, strateg på digital byrå, gift med Lars, barnen Frank, 6, och Anita, 3:
”Vi har varit ihop i tio år och kan ju varandra. Vi vet vad vi bråkar om och vad som får den andra att ruttna. I stället för att försöka förändra varandra så undviker vi konflikterna. Vi gör en veckomatsedel varje söndag så att ingen ska behöva trolla ihop något under akut blodsockerfall, medan den andra tjurar över att det blir samma gamla mat jämt. Vi betalar räkningar tillsammans, och snackar om vad pengarna ska gå till en kväll i månaden. Och så brukar vi ta med varandra på sköna grejer utan barnen. En weekend, en hotellnatt, eller kanske bara bio och middag mitt i veckan. Egentid tillsammans är sjukt viktigt, men det är lätt att den trillar bort när livet rullar på.”

”Högklackskänslan är härlig”

Terese, 37, personalhandläggare, gift med Joakim, barnen Edith, 9, och Axel, 7:
”Det är så lätt att tro sig veta vad den andra känner och tycker, men det är viktigt att prata. Efter en period med vaknätter kanske det inte alls är en spahelg som hägrar. Man kanske bara vill sova hemma i sin egen säng medan barnen är hos sina mor- eller farföräldrar. Även om känslan av att ta på sig högklackat, ta en drink och få prata i hela meningar är härlig … Jag tror inte på millimeterrättvisa där man ska ha exakt lika många kvällar ‘ledigt’ eller lika många sovmornar. Den som har en jobbig tid på jobbet kanske behöver mer tid för återhämtning. Generositet betalar sig!”

”Min man skickar romantiska meddelanden”

Annelie, 36, lärare, gift med Mårten, barnen Marius, 6, Melker, 4, och Malte, 1,5:
”Vi har fått bita ihop i djungeln av sömnbrist, sjukdomar och ansträngd ekonomi. Våra tre pojkar är underbara, men det är svårt att få tid för varandra. Vi kan inte ha barnvakt ofta, men ser till att komma i väg någon helg då och då bara vi. Men mest handlar det om de små sakerna i vardagen, en mysig middag med tända ljus när barnen redan ätit och sitter nöjda framför tv:n. Vi är noga med att barnen somnar klockan åtta så att vi får tid ensamma. Och vi anstränger oss för att vara öppna och prata. Min man är bra på att skicka romantiska meddelanden, det gör också mycket för gnistan.”