App-pappan Emil Ovemar har ett mål när han utvecklar en ny app till sitt succéföretag Toca boca: Den ska vara magisk. Men utan sin pappaledighet hade det aldrig fungerat.

ANNONS
ANNONS

Emil Ovemar

Ålder: 35.

Familj: Frun Frida, 39, civilingenjör, och barnen Abbe, 8, och Annie, 5.

Bor: Femma på Södermalm i Stockholm.

Gör: Kreativ chef på IT-bolaget Toca boca.

5 saker som utmärker bra appar enligt Emil

1. Stödjer utforskande i stället för att instruera. För mycket regler och instruktioner begränsar, jag uppskattar appar som ger möjligheter att leka och skapa på barnets egna sätt.

2. Uppmuntrar kreativitet eller fantasi i stället för att bara vara en jakt efter nästa mål. Mycket frustration kan uppstå när det blir för svårt eller vid misslyckande. Det finns bra barn-appar som inte är spel.

3. Ger möjligheter att leka och spela tillsammans. Behöver inte vara multi-player. Många appar är intressanta att uppleva tillsammans även om en styr.

4. Fortsätter utanför appen. Intressanta upplevelser från appar eller spel kan väcka nya tankar, intressen eller bli diskussionsämnen tillsammans med barnen.

5. Har ett djup som man kan växa med. Bra appar har en enkel dimension som de yngre uppskattar, men även ett djup som man kan ta till sig allteftersom man växer upp. Det djupet gör det mer intressant för mig som förälder att engagera mig och föra samtal med barnen om vad de spelar. Ger också möjlighet för småsyskon att lära sig av sina äldre syskon på ett fint sätt.

Det ser ut som ett lekrum för småbarn, men det är i själva verket ett kontor för ett hypat IT-bolag. Här är högt i tak, på flera sätt. I rummen vid entrén finns det Toca boca-märken, mjukisdjur och leksaker lite överallt. Är man tre år och tänd på Ipad-spel från Toca boca är det här sannolikt så nära himlen man kan komma.

ANNONS
ANNONS

Strax före klockan nio kommer företagets kreative chef Emil Ovemar, 35, in efter att ha lämnat sina barn på förskolan. Han har skjortan utanpå jeansen och tennisskor – en inte helt ovanlig stil för en framgångsrik IT-kille som småfuskat lite i musikbranschen. Emil växte upp i Sundsvall och pluggade systemvetenskap i Umeå. Sedan flyttade han till Stockholm och gjorde karriär på olika webbyråer – bland kunderna fanns företag som Ica och H&M. När han för tre år sedan jobbade på Bonniers utvecklingsavdelning som ”användarupplevelseexpert” föll bitarna på plats. Emil insåg snabbt att de nya touchskärmarna var perfekta för att skapa digitala leksaker för barn.

Just det är viktigt. Toca boca handlar inte om att barnen måste lära sig något specifikt. Det är inte heller hetsiga spel med starka tävlingsinslag. Varumärket bygger i stället på lek, fantasi och kreativitet.
– Vi kände att det saknades en produkt, där vi skulle kunna bli det ledande leksaksföretaget. Med den nya skärmen behövdes inga instruktioner, då skulle vår produkt även funka internationellt. Det verkade logiskt att försöka ta den positionen, förklarar Emil Ovemar.

Man kan nog säga att han är på god väg att lyckas. På bara tre år har Toca boca gått från ingenting till att ha skapat 17 barnappar som gör succé världen över. Några dagar efter intervjun ska Emil till San Francisco i USA för att berätta om företagets nya produkter för Apple.

Emil bjuder på kaffe och visar runt på kontorets lekavdelning. Det är oftast hans egna och de andra anställdas barn som är försökskaniner när en ny app ska tas fram. Tillvägagångssättet är faktiskt betydligt mindre digitalt än vad man kan misstänka. Det var spelutvecklaren och barnkulturexperten Chris Lindgren som kom på metoden: hon klippte helt enkelt ut några tekoppar och fat i papper och lade dem ovanpå skärmen på en Ipad.
– Sedan sa hon: ”Nu fikar vi!” Då började barnen leka, hällde upp kaffe och te. Någon spillde och då lekte de att de torkade upp. Jag vet inte om vi vuxna hade kommit på det.

ANNONS
ANNONS

Emil Ovemar kallar händelsen ”ett magiskt ögonblick”.
– Man ser i ögonen på barnen när de skrattar eller kommer på något som de tycker är kul. Det är de sakerna vi letar efter som speldesigner, det är det som kan ge oss ”magiska produkter”, som ligger nära barns fantasilekar.

Han misstänker att han nog inte hade klarat av att skapa Toca boca om han inte hade varit pappaledig med sina barn.
– Just när man är pappaledig kan man nog känna sig lite trött och korkad. Man kan få lite taskigt ordförråd, så var det för mig. Men man lär sig hur barn tänker och fungerar om man får den tiden tillsammans.

Hur var graviditeterna och förlossningarna?

– Graviditeterna minns jag som mysiga och som något som förde oss samman. Vi hade försökt få barn ett tag, så när det funkade var det väldigt härligt. Att Frida var kvällstrött under perioder var en bra ursäkt att bara vara hemma inför det som skulle ske. Förlossningarna var svåra att föreställa sig i förväg, men Frida var en sådan stjärna så det var mest att hänga på och försöka vara någon stabil att luta sig mot. En förlossning är ju en otrolig grej som man alltid minns, men det är ju att bli pappa som är det riktigt häftiga.

Hur länge var du pappaledig?
– Sju månader med Abbe och åtta månader med Annie. Alla mina kompisar fick barn lite senare så det var lite ensamt första omgången – gå på öppna förskolan och prata snö med folk som är tio år äldre. Det som var bra var att man helt enkelt fick göra sin vardag kul med sina barn i stället. Man kom varandra väldigt nära, något som kommer att hänga kvar hela livet känns det som.

ANNONS
ANNONS

Min 3-åriga dotter gillar att köra ert tåg. Hur kom ni på den appen?
– Vi utforskade fordon och valde tåg. Vi ville göra ett 3D-spel som var en upplevelse som tog fasta på det speciella med tåg: det går bara att köra framåt. Så man kan köra i olika hastigheter, dricka kaffe och lasta på saker. Det är en rätt smal app för lite yngre barn. Vissa appar funkar faktiskt även på äldre ungar, som frisörsalongen. Det blir en mysig avkoppling innan man ska sova.

 Hur ser en arbetsdag ut?
– Det handlar om veckoflöden. På måndag utvärderar vi vad våra barn under helgen tyckt om det vi jobbade med förra veckan. Sedan bestämmer vi vad vi ska fortsätta att utveckla i de olika teamen. På fredagarna samlas vi i soffan där borta och visar vad vi gjort och ger varandra feedback. Sedan testar vi på barnen under helgen. Så rullar det på …

Emil Ovemar poängterar att man oftast testar produkterna på sina egna eller vänners barn. Problemet är möjligen att de anställdas barn blivit lite för duktiga.
– Jo … mina barn är redan trötta på spelen när de släpps. Det är alltid nyttigt för oss att träffa barn som vi inte har en relation till sedan tidigare. Det är lätt att luras att tro att alla ungar tänker likadant.

Vad gör du och barnen annars, när ni inte hittar på nya appar?
– Vi leker väldigt mycket tillsammans, jag och barnen. Jag tycker ju genuint om fantasilekar och att leka med mina barn, men har förstått att många vuxna inte tycker att det är så kul. Vi brukar spela spel och leka
rollekar. Ofta är det en hel värld som vi går in i tillsammans alla tre under en period, och så lever vi i den tills vi tröttnar och hittar på något nytt. Jag inser att det snart är kompisar som tar över, så jag njuter så länge de tycker det är kul att vara med mig.

Hur har det påverkat dig som pappa att göra spel?
– I vår familj har spelandet gett en massa positiva effekter. Spelen är projekt som man har tillsammans. När vi spelar så pratar vi om andra saker också. Man får koll på läget.

Då kan man lika gärna lägga pussel?
– Absolut! Det går lika bra. Det handlar om att man som förälder ska vara engagerad i vad ens barn tycker om. För många blir det då kanske spel numera. Sedan tror jag att barn spelar mycket i faser och gör helt andra grejer i faser. Jag hör en del föräldrar prata om det här som ett problem. Det upplever inte jag alls.

Hur menar du?

– Det är som om man alltid önskar att barnen ska göra något annat än vad de faktiskt gör. Jag tycker att man ska omfamna och engagera sig i vad barnen de facto gör i stället för att hela tiden vilja att de gjorde något
annat. Det är klokare att acceptera läget och försöka att ha kul tillsammans.

Men många nyblivna föräldrar är livrädda för att göra fel. Om barnläkaren Hugo Lagercrantz säger att småbarn inte ska se på tv – då lyder man.

– Det där är intressant! Min viktigaste poäng i den debatten är: Det finns inget som heter ”skärmtid”! Skärmen är ointressant. Givetvis handlar det om vad man fyller den med. Det finns några riktigt bra barnkultursaker för Ipad, och en del är rent skräp.
– Sedan finns det givetvis en rent fysisk dimension av att småbarn inte ska sitta för nära och fokusera på skärmar. Det är inte bra för ögonen. Är det nu två år som är den rekommenderade åldern för när man ska börja använda skärmar, så visst. Vi uppmanar ingen att låta barn under två år använda våra spel.

Två år låter sent. Du tog lite höjd där?

– Jag gjorde inte det valet med mina barn. Men de var inte så intresserade av tv i den åldern, det var andra grejer som gällde. När de var tre och fem år köpte jag en Ipod touch som jag fyllde med bra grejer som jag hade laddat hem. Sedan fick de fri tillgång till den, bara de lovade att lägga tillbaka den när de lekt färdigt.

Emil tror att den fria tillgången avdramatiserade dataskärmen. Det blev en leksak bland andra leksaker, och han tillägger:
– Jag tror inte att Hugo Lagercrantz har upplevt de positiva saker som användande av digitala touchskärmar kan ha i en familj.

Menar du att hans råd är obsoleta i vår tid?

– En del föräldrar vet inte riktigt vad man kan göra med den nya tekniken, de är mest skrämda av hela grejen. För dem kan hans råd vara bra, så man får en tydlig struktur i vad som gäller. Men om man har lite kunskap om vad man kan göra går det att bryta mot reglerna. Men jag förstår att det här är lätt för mig att säga, som jobbar med spel och appar dagligen. Att se vad som är bra grejer och vad som är annonser … Det kan säkert vara svårt om du inte är van.

Du poängterar att det inte finns någon ”läroplan” i Toca boca. Dödar alltid läroplanen leken?
– Nej, så behöver det inte vara. Men skolan gör ett jobb, fritids ett annat jobb och livet i familjen har en tredje uppgift. Det handlar om att utvecklas och må bra. Kreativitet och fantasi tenderar att gå ner rätt mycket när man börjar skolan. Vår ”läroplan” handlar om att bevara lekfullheten och kreativiteten så länge som möjligt. Kreativitet och fantasi är svårt att betygsätta i skolan. Men jag är helt övertygad om att det är viktiga färdigheter på framtidens arbetsmarknad.

Har du något tips för att få balans i livet när båda föräldrarna jobbar mycket?

– Om du har möjlighet: flytta en timme av arbetsdagen till kvällen. Det är extremt stor skillnad på att komma hem fem eller sju på kvällen. Jag har en bild av att det ofta är männen som kommer hem sist också. Om man är närvarande med barnen på kvällen ger det mycket, alla mår så mycket bättre av det. Sedan kan man sätta sig och jobba en timme mellan åtta och nio ibland.

NUVARANDE Toca Boca-chefen Emil Ovemar: ”Det finns inget som heter skärmtid”
NÄSTA Loppislycka och färgeufori