Poddaren Nemo Hedén: "Nova är det första bra och värdefulla jag skapat"
För två år sedan levde Nemo Hedén, 29, i ett kaos av alkohol och droger. För mama berättar han om att få en andra chans, om sin succépodd ”Nemo möter en vän”, och om nyfödda Nova – dottern som förändrat hans liv.
Det är lunchrusning utanför Scandic Haymarket i Stockholm. Den ivriga torghandeln på andra sidan glaset får en svartvit ljudkuliss av hotellets filmiska 20-tals-jazz. En våg av intryck, precis som Nemo Hedén, 29.
Han var kungen av Tylösand som lämnade sitt förflutna bakom sig och i dag driver en av Sveriges mest lyssnade podcasts ”Nemo möter en vän”, är nykter och drogfri sedan två år tillbaka och föreläser för ungdomar runt hela Sverige.
Ett nytt liv, en ny chans. Men historiens viktigaste vändpunkt ägde rum för knappt tre veckor sedan (tre månader när du läser detta), på Södersjukhusets förlossning.
– Alla som har fått barn kan nog känna igen sig i de där första minuterna av chock. Förvirringen när ett litet skört barn placeras i ens famn: ”Här är er dotter”. Jag minns den första instinktiva känslan av rädsla – hur bär man? Hur gör man? Det var en chock som började lägga sig efter 30 minuter när kärleken och glädjen tog över. Jag minns det så väl, hur jag höll henne i min famn och plötsligt kände en sådan enorm samhörighet med det här lilla knytet.
Hur förändrades livet före och efter Nova?
– Det var som att jag helt glömde bort livet före henne. Vad var ens viktigt innan hon kom? Vad betydde någonting då och vad levde jag för liv före Nova? Livet innan kändes futtigt, samtidigt som det var som om hon alltid hade funnits hos oss. Plötsligt stod det klart för mig – mitt mål i livet är att denna lilla tjej ska få den bästa tänkbara uppväxten. Jag har aldrig känt något liknande. Jag är så enormt kär i henne.
Separerade under graviditeten
Hur var det att uppleva en förlossning?
– Det var det läskigaste och samtidigt mäktigaste jag har varit med om. Så mycket känslor, ihop med sömnbristen och den totala maktlösheten. Det var en bisarr upplevelse, men också det vackraste och starkaste någonsin.
Du och Novas mamma Frida separerade under graviditeten. Hur hanterar man pappaglädjen parallellt med det?
– Vi dejtade egentligen bara under sommaren 2016, sedan flyttade hon till Västerås för att studera. Så en dag hade jag elva missade samtal på min telefon – alla från Frida. Jag ringde upp och det första hon sa var ”Jag är gravid”. I min familj är barn något fint, en gåva som man inte bara tar bort. Samtidigt – vi var inte ens ihop. Vad skulle vi göra?
Vad blev nästa steg?
– Det var ett ultraljud bokat och vi bestämde oss för att gå dit tillsammans. Där satt vi och tittade på det lilla hjärtat som pickade på skärmen. Det gick inte, hur skulle vi kunna ta bort det här barnet? Och vi ville ju båda ha barn, så vi bestämde oss för att köra! Vi flyttade ihop för Novas skull. Men ganska snabbt insåg vi sanningen: Vi var inget kärlekspar, i stället skulle vi göra det här som vänner.
Dottern är enda fokuset
Du skrev ett inlägg på Instagram där du berättade om separationen och att du hoppades på att inte behöva kommentera den vidare. Blev det så?
– Det här var ett ömsesidigt och odramatiskt beslut, ändå skrev kvällstidningarna om det och jag fick massor av arga mejl där folk undrade hur jag kunde lämna en höggravid tjej. I dag bor vi tillsammans och vi är noga med att vara fina mot varandra och att visa respekt inför Nova.
– Om jag och Frida hittar tillbaka till varandra i framtiden så är det en bonus, men vårt primära fokus är Nova. Vi tänker inte försöka tvinga fram något, det funkar aldrig och vi kommer alltid att vara förenade i att vi vill Novas bästa. Folk har väldigt mycket åsikter om vad som definierar en bra familj. För oss är det enda viktiga att alla mår bra och att Nova får den uppväxt hon förtjänar…
[adSpace placement="manual"]
Du växte själv upp som ett av sex syskon i ett hem där det tidigt förekom både droger och alkohol?
– Min uppväxt präglades av en total röra där en ledsen mamma tog hand om sex barn i princip ensam, medan pappa var full eller sov. Pappa hade samma problem som jag senare fick med alkohol och droger. Men det var först senare i livet som jag insåg alla sanningar om min uppväxt.
FÅ BALANS I LIVET: Gå kursen Yoga och wellness som livsstil i höst
Vilka sanningar var det?
– Exempelvis att ingen någonsin sa till mig att jag var värdefull, att de älskade mig eller att jag dög som den jag var. Ända från fyraårsåldern har jag känt ett enormt tomrum inom mig. Jag blev aldrig sedd och fick aldrig den kärlek som ett barn behöver och förtjänar. Så jag fyllde den tomheten med annat: I skolan handlade det om att få alla att skratta åt mina skämt, och senare övergick det till alkohol, sex och droger.
Växte upp med alkohol
Vad händer med sådana minnen när man själv står inför att bli förälder?
– Oftast är det i samband med att jag föreläser eller gör en intervju som minnena kommer tillbaka. Det är en terapi att få berätta. För mig har det varit viktigt att bryta dåliga mönster, att ge Nova den trygga uppväxt som jag själv inte fick, i stället för att föra vidare det här röriga arvet.
– I dag är mina föräldrar fantastiska och pappa har varit helt nykter och drogfri i nio år nu. Jag känner ingen ilska mot mina föräldrar, för de gjorde så gott de kunde.
Du har själv varit nykter och drogfri i två år. Minns du ögonblicket då du bestämde dig?
– Jag fick möjligheten att åka på en gratis behandling och jag tog den chansen. Men det finns inget avgörande ögonblick. I stället var det avgörande för mig att ha saker i mitt liv som gynnades av att jag var nykter och drogfri. Min podcast lossnade på riktigt när folk såg att jag hade ryckt upp mig, vilket också gjorde mycket med gästlistan.
– Jag har alltid haft det där bruset, en energi och ett behov av att kanalisera. Förmodligen har jag en diagnos, rimligtvis adhd, men jag är ointresserad av att kolla upp det. Det viktigaste nu är att jag lägger min energi på bra saker.
Är med i ett 12-stegsprogram
Många misslyckas med att bli nyktra och drogfria. Hur lyckades du?
– Jag tror att jag på riktigt var beredd att ge livet en andra chans. Många vill samtidigt ha en fot kvar i den andra världen, det där livet och den kulturen finns ju alltid ett stenkast bort, där ute på gatan. De människor som har försvunnit ur mitt liv är de som jag enbart delade missbruket med. Och vad är det för vänner?
Finns det människor från ditt förflutna som har fått lära känna dig på nytt?
– Ja, jag är med i en 12-stegsgemenskap, där man jobbar med sig själv. Steg åtta och nio handlar om att söka upp människor för att be om förlåtelse. Problemet är att många människor inte vill ha med en att göra. Jag säger: ”Hej, jag är med i ett 12-stegsprogram och vill be om ursäkt”, och de svarar ”Fuck you, du kan dra”.
Hur känns det?
– Jag kan förstå det. Men jag har tid att vänta, när de är redo att godta min ursäkt så kommer jag att vara där för att erbjuda den. Jag har orsakat kaos för så många, men det märkliga med beroendesjukdomar är att inga konsekvenser räknas – man bara borstar av sig dem och kör på. Det är ett helveteshjul som snurrar okontrollerat tills något händer på riktigt.
Förlorade en vän i en olycka
En sådan ”riktig” händelse i Nemos liv var en tragisk olycka som började som en vanlig festkväll i oktober 2007. Nio vänner promenerar mot Saltsjöbanan, på väg ut i Stockholmsnatten. Vid station Östervik ligger perrongen öde när vännerna bestämmer sig för att gena över spåret. En efter en klättrar de upp för den sträva perrongen. Alla utom Johan. Skylten visar på tio minuter till nästa ankommande tåg och vännerna skrattar medan Johan dansar längs spåret, när ett ljus skymtar långt där borta bland träden.
[adSpace placement="auto"]
Det som börjar som skämtsamma uppmaningar övergår snabbt till panikartade skrik när vännerna försöker lyfta den tunga kroppen av en berusad människa som inte inser faran för sitt eget liv. Vad som sedan händer ligger delvis begravt i glömska, men Nemo minns känslan av att hålla Johans hand när tåget träffar honom med full kraft.
– Jag fick se på när hans hand försvann ur min och hur kroppen slungades ut i skogen. Jag sprang dit och skrek rakt ut ”Lever du?!”. En tyst, jämrande ljudutstötning hördes. Jag tänkte att det var bra, att han levde. I dag vet jag att det var ljudet av den sista luften som lämnar en kropp…
Vad gjorde den händelsen med dig?
– Vi ifrågasatte alla för första gången på riktigt det liv vi levde och det vi utsatte oss själva för. Men inte ens en så tragisk händelse blev någon vändpunkt, även om minnet av Johan kommer att följa mig livet ut.
"Alla män skulle må bra av att bli pappa till en dotter"
Men så hände något som fick allvarliga lagliga konsekvenser. En tjej som du hade sex med visade sig vara 14, vilket ledde till en dom.
– Jag ångrar den händelsen något oerhört. Jag har grämt mig så mycket och känt en sådan maktlöshet, för jag kan inte ändra den historien. I stället har jag valt att vara väldigt öppen. Det hände i början av 2010. Det var en fest där de flesta var i 20-årsåldern, men den här tjejen visade sig senare vara några veckor från sin 15-årsdag. När hennes pappa fick veta så valde han att anmäla.
– Domen kom efter ”Kungarna av Tylösand” och förstörde så klart mitt liv för lång tid framöver. Det spelade ingen roll att det hade skett i samtycke, för jag var dömd för alltid. Jag hamnade i ett enormt mörker. Varför skulle jag ens försöka ordna upp mitt liv? Det skulle aldrig komma en ny chans för mig. Den insikten drog mig längre och längre ned i missbruket.
I dag när du är pappa till en liten tjej. Kan du då se den här händelsen ur ett annat perspektiv?
– Jag har redan tidigare tänkt mycket på hur det skulle vara att få en dotter. Både med tanke på mitt förflutna, och när det kommer till att förstå villkoren och strukturerna som präglar tjejers tillvaro. Det är så klart inte okej att det ska behövas en dotter för att förstå det. Men jag tror att alla män skulle må bra av att bli pappa till en dotter.
Måste vara nykter för dottern
Din podcast präglas av ärliga nedslag i livet. Hade det varit möjligt att ha de samtalen utan ditt förflutna?
– Jag tror framför allt att man tackar ja till min podd för att jag inte är journalist. Sedan är jag också väldigt ärlig och transparent angående min historia – den närheten är en förutsättning. Det blir ett mänskligt samtal där det är tillåtet att säga vad som helst, men jag är också noga med att bjuda in personer som jag är genuint intresserad av.
RES BORT MED TJEJKOMPISARNA I HÖST: Följ med mama och Frida Fahrman till Mallorca i oktober
Går din historia att vända till något positivt i ett föräldraskap?
– Jag har åtminstone en väldigt tydlig mall av allt jag inte vill vara som förälder. I dag är jag noga med att sköta min själsliga hygien och att följa min 12-stegsgemenskap. Är jag inte nykter och drogfri så rasar allt annat och då kan jag inte vara en bra förälder till Nova.
– Jag har blivit noga med att reflektera över tillvaron. När jag har haft en dålig dag sätter jag mig ofta ner och punktar upp tio saker som jag är tacksam för. Nova är en av dem.
Blev Nova det 13:e och sista viktiga steget?
– När jag först fick veta att jag skulle bli pappa så tänkte jag som med allt annat ”en kul grej”. Nu minns jag inte livet före henne. Uppoffringarna som skrämde mig känns inte längre som uppoffringar. Ibland vill jag nypa mig själv i armen. För första gången får jag känna att jag har skapat något bra och värdefullt i livet.
Av: Therese Lukic
Foto: Hannah Hedin
Artikeln är publicerad i mama nr 7 2017, som finns i butik nu eller i appen mama PLUS.
