Maxida Märak: ”Jag faller aldrig – jag måste vara stark för min dotter”

Hon är ensamvargen som går mot strömmen. Björnhonan som slåss för sin unge. Hon är rapparen, jojkaren och skådisen som pendlar 200 mil för dottern NikeSunna, 4,5. Dottern som gjort Maxida Märak både sårbar och fullkomligt livsfarlig.

Söndag 03.30: Maxida Märak, 28, vaknar i lägenheten i Johanneshov, Stockholm, tar bussen ut till Arlanda tillsammans med dottern NikeSunna, 4,5, flyger till Norrbotten, bussas vidare från flygplatsen till Jokkmokk, för att lämna NikeSunna hos hennes pappa.

Sedan reser hon tillbaka samma väg. Ensam.

– Det är alltid jobbigt, men jag måste acceptera att livet är så. Går jag och gråter hela dagarna så påverkas ju även NikeSunna, och hon får aldrig känna skuld. Jag går igenom en väldigt tuff vårdnadstvist och det är knäckande, men min uppgift är att vara starkare än mitt barn. Så jag faller inte. Aldrig, säger Maxida.

Varannan vecka-livet är vardag

Måndag 14.00: Dagen efter hämta/lämna-rutinen på 163 mil tur och retur (fågelvägen. När Maxida måste ta tåg och buss är det över 200 mil och resan kan ta två dagar när förbindelserna inte klaffar), sitter hon på ett kafé ett stenkast från sin lägenhet, fylld av NikeSunnas kläder och prylar, och dricker en stor kopp bryggkaffe. I går, efter resan genom Sverige, jobbade hon till långt in på natten.

– Självklart är det tufft, men jag har blivit så van vid det nu – det är vardag. Det är bara att gilla läget och hoppas på att det kommer att se annorlunda ut i framtiden. NikeSunna är mitt allt och jag vill vara med henne JÄMT. När hon föddes blev jag chockad över att det finns så mycket kärlek, och att jag får känna den.

Samiska artisten Maxida Märak om moderskapet

Sandra Myhrberg

Artisten, producenten och skådespelaren Maxida Märak.

– Jag är medveten om att jag lever ett väldigt annorlunda liv än de flesta andra efter separationen. Eller kanske finns det fullt av själsfränder där ute? De får gärna dyka upp i sådana fall, med sina 4,5-åringar!

Stod inte ut i Jokkmokk

Många lärde känna Maxida genom dokumentärserien ”Sápmi sisters” som gick i SVT 2015 och följde henne och hennes syskon Timimie (som då hette Mimie). Och nu är Maxida överallt: Med ny skiva, ny bok, i vintras på Grammis- och Guldbaggegalan, i ”Kändishopparna” och ”Midnattssol” i SVT, och som debattör på politism.se.

Då, på ”Sápmi sisters”-tiden bodde hon i Jokkmokk med sin dåvarande sambo, som är renskötare, och lilla NikeSunna. Tittarna mötte en livlig och nyfiken tvååring som hängde med mamma på föreställningar runt om i Norrbotten. Som verkade finnas med henne ständigt. I dag ligger nästan ett helt land mellan dem. Vad hände?

– Det som hände var att jag inte stod ut i Jokkmokk längre. Varken med mitt liv eller min relation. Så jag separerade från min sambo och flyttade till Stockholm. Från början bodde NikeSunna hos mig, men nu har vi gemensam vårdnad. Det var så klart ett svårt beslut att fatta, men det var SÅ skönt. Jag kände mig väldigt ensam i Jokkmokk, och frågade mig för vems skull jag skulle härda ut. Om jag som mamma mår psykiskt dåligt är det inte bra för mitt barn heller.

Maxida Märak strider för samernas rättigheter

– Jag var aldrig riktigt med i mamma-klicken, passade inte in. När jag var föräldraledig bestämde jag mig för att börja producera min egen musik och jag kände att jag blev hårt dömd för att jag ville satsa på karriären. Som om man automatiskt inte tycker om barn då. Jag älskar min dotter mer än allt, och det är hon som har fått mig att se att allt är möjligt. Att jag kan göra vad som helst.

Maxida har gjort sig känd som aktivist för sitt folk, samernas, rättigheter. Hon har varit en frontfigur i kampen mot det planerade gruvbygget i Jokkmokk, som skulle förstöra stora renbetesmarker. Blivit utsatt för hatkampanjer på nätet. Blivit kallad terrorist. Sådana ställningstaganden sätter spår i ett litet samhälle.

Maxida Märak är aktuell med ny EP

Sandra Myhrberg

Maxida Märak är aktuell med nya EP:n ”5” som släpptes den 10 maj och som en av författarna till antologin ”Brev till min dotter”.

– Glesbygdsmentaliteten är tuff, du måste klara av att smälta in, sätta dina personliga åsikter åt sidan. Och sådan är inte jag. Kvinnovåld, rasism, våldtäkter – jag fixar inte att gå på fest när jag vet att en av dem som kommer har våldtagit en av de andra gästerna. Då stannar jag hellre hemma, och då blir det ensamt.

”Kvinnor som går emot strömmen blir straffade”

– Att inte ens de som håller med dig vågar säga det, det är kämpigt. Mina politiska aktioner gjorde mig ensam, eftersom det blev farligt att vara min vän.

Det låter outhärdligt.

– Ja, och det är inte en bra miljö för ett barn. Jag vet att det pratas om mig i Jokkmokk, och det undgår inte NikeSunna. Jag vill skapa en trygg miljö för henne, en zon fylld av kärlek, där de där konflikterna inte existerar. Samtidigt älskar jag fortfarande Jokkmokk någonstans…

– Jag är ett levande bevis på hur utsatta och straffade kvinnor blir när de går emot strömmen, speciellt i små samhällen. Att veta hur många kvinnor som är med om liknande saker – det gör riktigt ont.

Orden och känslorna rinner ur Maxida, nästan utan pauser. Hon pratar öppet och med värme, tvekar inte att berätta om det jobbiga och låta dig komma henne inpå livet. Samtidigt tycks det som att hon bär en stenhård rustning som skyddar henne från yttre hot och påtryckningar. Hon stänger av känslomässigt för att vara stark för sin dotter.

Att bli mamma gav ny energi

I boken ”Brev till min dotter” beskriver hon den svindlande känslan bara föräldraskapet kan ge: ”När du kom blev jag plötsligt sårbar men samtidigt fullkomligt livsfarlig”. Det var den insikten som tog henne ur återvändsgränden hon hamnat i.

– Jag är så tacksam att jag kunde skifta fokus och förstå att det går att bryta upp, att jag inte skrivit på ett kontrakt på att det var så här mitt liv skulle se ut. Att få barn öppnade verkligen en dörr för mig, det var en push framåt. Jag fick ett sådant fokus, en ”I can do it all”-känsla.

– När jag var gravid varnade alla mig för hur jobbigt det skulle bli, men jag tyckte att hela första året var amazing. Jag sov, jag kunde ta med henne när jag tränade… Det var verkligen en rosa babybubbla. Och det har bara fortsatt, jag och NikeSunna är verkligen ett oslagbart team.

Vad tyckte olyckskorparna om det?

– Folk har så mycket åsikter när man är mamma. När NikeSunna själv valde att sluta med amningen efter ett halvår sa de ”Ett barn väljer aldrig bort bröstet av sig själv”. Men jag tyckte att det var fett att hon ville ha riktig mat i stället.

Maxida Märak med dottern NikeSunna

Sandra Myhrberg

Maxida och NikeSunna är ett superteam.

Var det INGENTING som var besvärligt?

– Jo, när hon lärde sig gå redan när hon var tio månader, det var sjukt jobbigt. Vi var på sommarviste med renarna och bodde i en liten stuga på 30 kvadrat, med vedeldad kamin. Det hällregnade hela tiden, så vi fick sitta inomhus och jag fick ständigt jaga henne för att hon inte skulle skada sig. I fem veckor.

”Barnmorskan hade glömt slå igång lustgasen”

Hur var förlossningen då?

– Hon kom en vecka för tidigt och jag tränade mitt sista pass samma dag som vattnet gick. Jag hade somnat i soffan och vaknade av att någonting klickade inne i typ äggstockarna. Det var vattnet som gick – samma sekund som de tände OS-elden på tv. Jag fick övertala barnmorskan i telefonen att det absolut inte bara var en ”flytning”. De ville förhindra oss att åka in, men eftersom BB ligger en timme från Jokkmokk propsade vi på att få komma.

– I bilen började värkarna komma, snart var det bara tre minuter mellan dem. Men sedan fortsatte värkarbetet i 27 timmar. Jag fick lustgas i sex timmar, men kände att den inte bet på mig och bestämde mig för epidural. Det var först då barnmorskan såg att de ”glömt” slå i gång lustgasen.

Du måste ha varit utmattad!

– Jag var fruktansvärt trött, men när NikeSunna bestämde sig för att komma var jag ändå så sjukt taggad. Under hela den här pinan upprepade jag hur lycklig jag var. Sedan kom hon. Liten, 2,9 kilo, med mycket hår, och världens finaste.

”Vi är som Loranga och Masarin”

Det låter som om det var väldigt mycket du och NikeSunna under den första tiden?

– Ja, vi var ensamma på BB, vi var ensamma när vi kom hem, jag hade henne med mig när jag åkte på turné med teatern jag jobbade för. Vi hängde 24/7. Hennes pappa är renskötare och det är mer än ett heltidsarbete, så det var inget konstigt eller ojämställt med det. Men rätt snart började jag att tänka på min och NikeSunnas framtid, i stället för att planera inför nästa barn, som många av mina vänner gjorde.

Du gick din egen väg igen?

– Ja, jag och NikeSunna har kört vårt eget rejs hela vägen. Nu när hon är större känner jag att vi är lite som Loranga och Masarin (i Barbro Lindgrens klassiska barnböcker, reds anm). Jag tror på tydliga gränser, men inte på stränga regler och straff. Och hon får ha på sig vad hon vill.

Till exempel?

– Vill NikeSunna se ut som en Barbie en dag får hon det, en annan dag är hon en storm trooper, eller vill ha bling bling och sneakers som jag. Nu låter det som att vi sitter och sminkar varandra – det gör vi INTE. Det kommer varken att bli löshår eller mobil de närmsta åren. Och bikinitopp får hon inte ha!

Maxida är imponerad av dottern

Men ni delar intresset för kläder?

– Ja, vi shoppar tillsammans och ibland matchar vi varandra från topp till tå. Jag tror vi sticker ut ganska mycket, kanske är det för att det ofta bara är hon och jag som vi blivit så tajta.

Är hon lik dig i övrigt också?

– Ja, jag ser mycket av mig själv i henne. Och NikeSunna är så cool, ett riktigt turnébarn, jättesocial och extremt osjälvisk. Jag är så imponerad av henne, det säger jag till henne varje dag. Vi har faktiskt aldrig haft ett storbråk, hon har aldrig lagt sig ner på golvet och skrikit… Jag kan nästan tycka att det är jobbigt att berätta det för andra föräldrar.

– Självklart är hon grinig ibland, men alla kan väl ha dåliga dagar? Jag kramar henne kanske ännu mer när hon är grinig. Så var det för mig också när jag var liten, det fanns ett överflöd av kärlek.

Dottern tar del av renskötarlivet

Du växte också upp i både Jokkmokk och Stockholm?

– Ja, min mamma var ensamstående länge och flyttade till Stockholm med mig. Jag växte upp omgiven av starka kvinnor – mamma, mormor, fem gudmödrar…

Kan du sakna renskötarlivet?

– Absolut, jag har ett behov av båda världarna. Men allt har sin tid, och jag är jätteglad att NikeSunna får förmånen att ta del av renskötarlivet också, jag tror att det kommer att göra henne till en bra människa.

Artisten Maxida Märak kommer från Jokkmokk

Sandra Myhrberg

Träning är viktig terapi för artisten Maxida Märak.

Trots att du säger att glesbygden kan vara vidrig?

– Det finns mycket som är bra också, NikeSunna kommer att se och förstå båda världarnas plus och minus.

Maxida och NikeSunna rör sig mellan storstad och fjäll, de shoppar guldjackor och feta sneakers ena dagen och hänger hos morfar norr om polcirkeln nästa.

”Moderskapet är en så viktig uppgift”

NikeSunna, som fått sitt namn efter segerns gudinna Nike, och lulesamiskans ord för sol (mäktig kombo!), har också intagit en central plats i mamma Maxidas musik. Som i ”NikeSunnas jojk” och låten ”Rebell” där Maxida hyllar dotterns egensinnighet och uppmanar henne: ”Åh baby, flyger över våra fjäll, kastar alla regler, lev som en rebell.”.

#motherhood är en av de vanligaste hashtaggarna på din Insta. Det verkar vara avgörande för din identitet?

– Ja, moderskapet är en så himla viktig uppgift. Att skydda barnen, leda dem rätt i livet. För mig är det viktigt att ALLTID utgå från barnets bästa. Även om jag inte gillar allt och alla i NikeSunnas omgivning är det min uppgift att stärka henne och se till att hon blir trygg och lugn.

Hur gör du det?

– Jag försöker se till mig själv, tänka på hur jag pratar om andra, vad jag tittar på på tv. Det gäller att ge henne rätt värderingar. Och att balansera det materiella. Jag kommer själv från en arbetarklassfamilj och vet pengars värde. Samtidigt som jag vill ge henne ALLT känns det viktigt att inte skämma bort henne för mycket.

Du fick barn tidigt, var det planerat?

– Tidigt med Stockholmsmått mätt, ja. I Jokkmokk var jag nästan gammal som 23-åring! Det var inte superplanerat, mer ”vi ser vad som händer”. Jag mår väldigt dåligt av p-piller, så det var skönt att slippa det. Jag kan verkligen känna att nu får de fan skaffa något för kuken! Så att männen får ta preventiv-ansvaret i stället.

”Kanske skaffar jag nästa barn på egen hand”

– Och jag är glad att jag skaffade barn innan min karriär hade tagit fart. Jag har många kolleger som går och väntar på rätt tillfälle – det kommer aldrig! Jag hade säkert gått och väntat jag också.

Och det finns ju tid för fler barn …

– Ha ha, det är inget jag planerar för nu, på ett sätt är det fint att det är vi två, jag och min unge. Någonstans har jag alltid trott att jag ska bli en ensamstående mamma, precis som min mamma var när jag var liten. När hon blev gravid med min lillasyster – vars pappa inte heller fanns med i bilden – var det vi två, jag och mamma, som väntade ett barn tillsammans. Det var så härligt.

– Och vet du – jag brukar tänka att om jag ska ha fler barn kanske jag ska skaffa dem på egen hand. Då kan vi dra till Hawaii och producera en skiva om vi vill, utan att någon annan ska ha åsikter om det! Jag och mina ungar.

Vad har förändrats mest hos dig sedan du blev mamma?

– Jag har mycket större tålamod med andra människor. När man får barn sätter man sig själv åt sidan, och det har hjälpt mig: inom politiken, inför provokationer och konstiga frågor. Jag har lärt mig att bita mig i tungan och vänta för att få till förändringar på sikt.

”Ondast gör det när vänner hugger en i ryggen”

– Jag har också blivit bättre på att klippa bort negativ energi, det är NikeSunna som är viktig nu. Och jag har slutat snacka skit – jag har blivit en bättre människa av att få barn.

Du viker aldrig ner dig, och det har gjort att du fått ta mycket hat. Rasistiskt hat, kvinnohat, politiskt hat… Vad gör ondast?

– Ondast gör det när folk man trodde var ens vänner går med i hatarklicken. Hugger en i ryggen.

Hur hanterar du det?

– Jag fokuserar på det positiva, det som går att fixa. Genom att möta ondska har jag upptäckt att det bästa motgiftet är att välja att själv vara en god människa, och att inte bli bitter. Och så låter jag bli att läsa allt som skrivs om mig, det gör mig varken klokare eller rikare att veta.

– Och att träna hjälper, säger Maxida, som sitter i fullt gymgear – knallröda tights, loose sweatshirt – efter en mil på träningscykel, och varvar kaffet med proteindryck. Den starka kroppen ger intrycket av en ytterligare förstärkning till den där mentala rustningen.

Maxida har haft panikångest

Ja, det går ju ingen förbi att du är fit!

– Jag älskar att träna, det ger mig struktur och hjälper mig att hantera stress. Endorfin-kickarna får mig att må bättre psykiskt, det är kemiskt. Jag är en ångestmänniska, har fått panikångestattacker ända sedan jag var barn och min lillebror blev svårt sjuk. Utan träning fungerar jag inte, jag behöver den för att ta mig igenom svackorna.

Är det din enda terapi?

– Jag har faktiskt äntligen styrt upp att börja träffa en psykolog, så det kommer jag att börja med snart. Och tidigare har jag gått till Kvinnojouren.

Maxida Märak och NikeSunna på omslaget av mama nr 5.

Sandra Myhrberg

Maxida Märak och NikeSunna på omslaget av mama nr 5.

Den där känslan av att allt är möjligt, lever den kvar?

– Ja, min musik och karriär har lyft mig och drivit mig vidare. Jag lever för mitt yrke, men är väldigt ödmjuk inför att alla inte har det privilegiet. Det är härligt att inte känna några begränsningar.

Det är du, Sofia Jannok, Jon-Henrik Källgren, Kitok… och nyligen kom ”Sameblod”, den första långfilmen på sydsamiska. Den samiska kulturen tycks ha blivit synligare?

– Ja, jag tror det är en generationsfråga. Mina morföräldrar var den nomadiserande generationen, medan min mamma tillhör den tysta generationen, som inte fick lära sig samiska eller prata om sitt ursprung. Nu är det vår tur – revanschgenerationen, som lyckats föra ut vår kultur som populärkultur. Om tio år, när NikeSunna är tonåring, kommer det att ha hänt jättemycket.

”Blir NikeSunna nazist låser jag in henne!”

Vad drömmer du om för NikeSunnas del?

– Att hon får växa upp och känna att hon alltid är prio ett. Jag hoppas att hon ska älska sig själv, våga gå emot strömmen och vara självständig. Hon är på god väg, det är sällan du träffar en så självständig 4,5-åring, som samtidigt har så mycket respekt för andra. Jag vill att hon ska få älska vem hon vill och tycka vad hon vill. Fast blir hon nazist låser jag in henne i garderoben, ha ha.

– Jag talar hela tiden om för henne att hon är bäst. Jag blir provocerad av debatten om hur vi ska och inte ska tala om för barn att de är bra, fina och duktiga. NikeSunna är bäst för mig. Alltid. Och det ska hon få höra, min coola unge.

Foto: Sandra Myhrberg/The new agency
Styling: Meghan Scott
Hår och makeup: Catherine Lehtonen/Söderberg agentur
Fotoassistent: Annica Zion

Artikeln är publicerad i mama nr 5 2017, som finns i butik den 15 maj. Den går även att läsa i vår app mama PLUS!

appen mama PLUS

NUVARANDE Maxida Märak: ”Jag faller aldrig – jag måste vara stark för min dotter”
NÄSTA 25 oväntade och fantastiska saker med att vara gravid