Nästa år blir Hollywoodfrun Isabel Adrian, 35, fru ”på riktigt” när hon gifter sig med Swedish House Mafia-stjärnan Steve Angello. Frispråkigheten har gett henne fiender, men ärligheten är viktigast. ”Jag kommer aldrig att dölja vem jag är för mina barn”, säger Isabel Adrian.

ANNONS
ANNONS

isabel Adrian

Ålder: Nyss fyllda 35.

Familj:
Döttrarna Monday-Lily, 2, och Winter Rose, 5 månader, chihuahuan Missy och fästmannen Steve Angello (Josefsson Fragogiannis), som fyller 30 i november och är dj, producent, skivbolags­ägare och en tredjedel av dj-trion Swedish House Mafia, som förra året enligt Forbes drog in nästan 100 miljoner kronor.

Bakgrund: Har bland annat modellat, varit med i dokusåpan ”Robinson” (2004) och bossat för nattklubben Sturecompagniet i Stockholm (2007).

Gör:
Driver designföretaget Love by Isabel Adrian som inkluderar kläder, smycken, solglasögon­accessoarer och hårförlängning.

Bor:
Villa i Los Angeles, USA, och lägenhet i Schweiz.

Favoritklädmärke för barn:
How to kiss a frog (”Steve köper bara prinsessklänningar, men det funkar inte, Monday vill inte ha på sig det!”).

Aktuell: I nya säsongen av ”Svenska Hollywoodfruar” som visas i TV3.

Isabels känsla för långklänning

Inget kommer emellan Isabel och hennes långklänningar, vilket förstås är fint och flott. Hon syns nästan undantagslöst i en och designar egna, vackert draperade – vill hon aldrig flasha sina snygga ben?

”Jag vill inte vara som alla andra. Om jag åker till Miami, då har alla tjejer kort klänning. Även om jag har snygg kropp – alla tjejerna har snygga kroppar. Du sticker inte ut direkt om du har kort klänning. Jag älskar att vara lite annorlunda och göra precis tvärtom och jag ÄLSKAR känslan av att ha långklänning på mig.”

Det är en nybliven tvåbarnsmamma på storstadsvift. Isabel Adrian, 35, från Mölnlycke bor på lyxhotell med balkong över Stockholms exklusivaste shoppingkluster och ska senare i dag gå till första utprovningen av sin brudklänning. Nästa år, i april, gifter sig det Isabel Adrian med döttrarnas far, discjockeysuperstjärnan Steve Angello, 30, från Swedish House Mafia – han friade vid bb-sängen efter den dramatiska förlossningen av Winter Rose, fem månader – och det är hyllade designern Fadi el Khoury, känd för sin sagolika couture för NK:s Rosenrummet, som ska skapa stassen. Familjen, inkluderat äldsta flickan Monday-Lily, 2, lämnade Isabel på Ibiza, i stället har hon sällskap av sin assistent Gregory Davalos, en försigkommen ung amerikan som också sitter med under intervjun och halar fram ”interview release agreement” samt är behjälplig med både svar och annat praktiskt. Isabel Adrian har nämligen inte åkt till city för att lata sig, utan pustar för närvarande ut efter en förortsturné för att lansera sitt nya löshår, ett samarbete med märket Poze hair, med besök på salonger i bland andra Kista och Täby gallerior.
– Det var jättekul, men folk vågar inte komma fram, sammanfattar Isabel Adrian sina blyga forna landsmän och beställer en till Cola light.

ANNONS
ANNONS

Förutom löshåren producerar hennes företag, Love by Isabel Adrian, glammig kläddesign, smycken och solglasögonaccessoarer och så är hon förstås känd från dokusåpan ”Svenska Hollywoodfruar”. Just nu sänds ännu en omgång i TV3, där mer eller mindre fnoskiga fruntimmer (Isabel Adrian får sägas höra till de senare) drabbar samman i nuvarande hemstaden Los Angeles.

Visserligen väckte det stor uppmärksamhet när Isabel tog med en skräck­slaget gråtande och skrikande då ettårig Monday-Lily och gjorde hål i öronen på henne framför kamerorna, men trots det verkar det som att LA inte helt lyckats ta Mölnlycke ur denna lady. En ganska vettig tjej i de utstuderade galningarnas huvudstad.

Det måste vara jobbigt att bli filmad hela tiden när man är höggravid?

– Ja, det var lite påfrestande, men samtidigt har jag ju valt det själv. Jag har alltid varit som jag varit och folk har inte gillat mig och hatat mig, så jag gör detta program för att jag vill visa hur jag egentligen är. Jag tror det kommer fram mer och mer.

Hur är du egentligen?
– Jag är en helt normal person. Det enda är att jag säger vad jag tycker och tänker, det spelar ingen roll vem det är. Och det kan kanske uppfattas som negativt.

Spelar det ingen roll om du sårar någon?
– Jo, absolut, jag skulle aldrig vilja såra någon, men jag skulle hellre vilja att någon berättade för mig om de tycker att något är fel. Att vara öppen är bättre än att gå bakom ryggen på folk.

Men är det verkligen folk som hatar dig?

– Jag vet inte, men jag kände förr att det var mycket negativt, speciellt när jag hade blivit tillsammans med Steve.

ANNONS
ANNONS

Då var han inte direkt megakänd?
– Nä, han var känd utomlands, men inte i Sverige. Men du vet, lite sådär ”golddigger”, jag har hört mycket, mycket saker om mig. Jag har alltid känt att folk har en viss uppfattning om hur jag är. Att jag bara skiter i allting och bara säger vad som helst, men självklart tänker jag på andra, jag är en ganska känslig människa också. Men jag tycker att ärlighet
är en väldigt bra kvalitet.

Isabel och Steve har varit ihop i sex år, men hon lät höra talas om sig utan honom redan 2004 i en annan dokusåpa, den mest klassiska av dem alla, ”Robinson”. Då som en alldeles naturligt supersöt tjej med öppen blick.

Åren efteråt har i hög grad handlat om Isabels skönhetsoperationer, lika mycket för att ingen insåg nödvändigheten av dem som västgötskans ogenerade öppenhet om exempelvis sin numera väldigt fylliga mun (”Jag har alltid gillat större läppar”) och väl tilltagna byst: ”Jag har lagt in 350 cc (motsvarar 3,5 deciliter, reds. anm.) i varje och för mig gjorde det väldigt ont under två veckors tid. Jag valde geléimplantat under bröstmuskeln och la in dem via armhålan. I dag har jag inga ärr alls och det ser superbra ut!” skrev hon entusiastiskt på sin blogg i januari 2008, och tillade: ”Och sist, ja jag kommer kunna amma.” Men det visade sig, när Monday-Lily fötts och de anlände till huset de hyrde av P. Diddy i Hollywood Hills, att amma gick inte alls.
– Jag försökte och försökte, försökte, försökte, och det kom nästan ingenting. Det gjorde så jäkla ont, säger Isabel och sippar på sin läsk.

ANNONS
ANNONS

– Monday-Lily hade kolik. Det var noll sömn i sex månader. Plus att jag började filma Hollywoodfruar och hon bara skrek nätterna igenom. Jag och Steve var uppe varje natt, men så hittade jag en nanny som kom klockan nio på morgonen, då sov jag två timmar och sedan gick jag upp.

Försökte ni få henne sluta skrika eller bara uthärda allt?
– Efter två veckor ringde jag min doktor. ”Hon bara skriker, vad ska jag göra?” Då rekommenderade hon en kvinna som jobbat på Cedars-Sinai (exklusiva sjukhuset där döttrarna fötts) i 20 år och hon kom hem till mig två nätter. Hon har jobbat med kolikbarn, så hon visade hur jag skulle göra. Hon sa: ”Om du inte har tillräckligt med mjölk är det klart att hon skriker, för hon är jättehungrig, så i stället för att du ska sitta och kämpa så ge henne ersättning.” Och i stället för vanligt vatten använde vi kamomillte.

I ersättningen?
– Ja, kamomillte lugnar ju jättemycket.

Äckligt!
– Alltså, det smakade som skit. Men Monday-Lily visste ju inte det! Hon var bara hungrig. Sedan visade sköterskan hur man skulle hålla. I USA har de något som heter swaddling (linda på svenska). I stället för att bebisen bara ska ligga och skrika så tar man en filt och typ, inte slår in, men så att de känner sig trygga, för de är trygga i magen. De är vana att vara väldigt hoptryckta, i magen är det inte väldigt mycket plats. Så om jag bara håller henne och swaddlar henne, som det heter, känner hon sig trygg, och det hjälpte.

Hur var förlossningen med Monday-Lily?

– I USA får du bestämma själv om du vill ta kejsarsnitt, men jag bestämde mig för att jag ville föda vanligt. Då läggs du in en vecka före beräknat förlossningsdatum och de sätter igång dig och så blir du övervakad.

En planerad vaginal födsel? Är det inte bättre att vänta tills det sätter igång?
– Men alltså, om du inte vet när du ska föda, så plötsligt bara, ”oj, nu måste jag åka in”. Här kan de ha kontroll, det kan hända mycket grejer. Jag tyckte det var fantastiskt, i stället för att gå och vänta i tre veckor och må dåligt.

Jag trodde det gjorde mer ont att bli igångsatt?

– Nej, man kommer till sjukhuset och de tar prover och sedan sätter de ett dropp för att sätta igång värkarna, jag fick epidural på en gång. Sedan stoppar de in ett slags ballong eller någonting…

…oj, intervjuade en annan kvinna som sa att det var det värsta hon varit med om, det gjorde så galet ont?
– Ja, men det är klart, här i Sverige får du ingen bedövning, jag var redan bedövad. Så sätter de in en liten ballong som sakta blåser upp och sedan så sprängs den då, när man är öppen fyra centimeter. Visst, hade jag inte haft någon smärtlindring hade det säkert gjort skitont. Men samtidigt kan jag säga, att det var ännu värre med Winter när vattnet plötsligt gick och jag bara hade så ont. Jag öppnade mig sju centimeter på två timmar.

Åh, fy, stackars dig.
– Ja, det var faktiskt … det var det värsta jag har gjort. Men med Monday-Lily hade jag inga smärtor, det gjorde inte ont över
huvud taget.

Jag som trodde att alla glamourösa Hollywoodmammor gjorde snitt!
– När jag var yngre tyckte jag att ”jag kommer aldrig palla föda barn, det kommer göra så ont, jag ska ta kejsarsnitt”. Så pratade jag med min doktor i USA. Hon sa: ”För det första så återhämtar du dig mycket lättare, du får inga ärr och du kan lyfta din bebis om du inte tar kejsarsnitt.” Och jag sa: ”Men jag klarar inte av smärta.” Men hon lovade mig att jag inte skulle ha ont. Och det var sant. Och jag återhämtade mig snabbare, jag fick inga ärr, kunde börja träna.

Så blev du raskt gravid en andra gång, var Winter Rose planerad?

– Hon bara blev. Först var jag nog lite chockad. ”Wow, ska vi verkligen ha en till?” Så mycket som vi reser och jag hade precis kommit tillbaka till mig själv och försökte vara en bra mamma och ändå jobba och
så blev jag gravid igen. Men så tänkte jag: ”Det är skitkul, det är klart att hon ska ha ett syskon.” Det var bara att jag inte hade tänkt att det skulle hända så snabbt!

Vad sa Steve?

– Han blev jätteglad, han vill ha typ sju, åtta ungar (skratt). Men det var en väldigt jobbig graviditet för mig. Redan från början. Det började med att jag gick till doktorn, i USA går man väldigt tätt, varannan vecka. Så tyckte doktorn att jag gick upp mycket i vikt väldigt fort. Hon gjorde ett ultraljud och upptäckte att jag hade alldeles för mycket fostervatten. Det tryckte på väldigt mycket. Då blev jag jätteorolig, såklart. Sedan när det gått 28 veckor fick jag plötsligt sammandragningar och var tvungen att åka till sjukhuset. Jag fattade ingenting av vad som hände.

Blödde du?
– Nä, ingenting, jag fick bara sammandragningar och så var det så mycket fostervatten som tryckte på. Jag fick börja äta medicin varje dag och så bara efter några veckor igen var jag tvungen att åka in på grund av att jag mådde väldigt dåligt.

Hjälpte medicinen?

– Ja, då slutade sammandragningarna. Fast jag kände mig väldigt stor och doktorn sa att jag måste vila. Så tog de massa tester och sa: ”Du har graviditetsdiabetes.” Då växer bebisen mycket mer och blir större och då blev det också ett problem. Inte nog med att jag skulle ligga ned hela tiden, de ville att jag skulle komma in till sjukhuset. Det blev bara jättestressigt.

Hon kom tre veckor …
– … för tidigt, precis. I USA får man ta medicin fram till vecka 36, sedan får man sluta.

Och då direkt gick vattnet?

– Ja. För medicinen stoppade hela processen. Jag satt på toa och kissade och så plötsligt sparkade det till. Jag fattade inte att det var mitt vatten som gick, för jag var så van att ha ont varje dag. Först tänkte jag: ”Nej, jag orkar inte åka till sjukhuset en gång till och så är det inget.” Men sedan tog det ungefär fem minuter och så hade jag så ont att jag bara: ”Okej … det här är riktiga värkar. Jag måste åka in.”

Isabel Adrian och dottern Monday-Lily, 2.


Då var Steves mamma med dig?

– Mm. Hon kom några veckor, vilket var fantastiskt. Steve var tvungen att åka på en turné och han var orolig. När jag satt i taxin på väg hade jag jätteont, men jag kände att det var skönt, det här är på riktigt, nu kommer hon. Och sedan kom jag in på sjukhuset och efter fyra timmar födde jag henne.

Gregory berättade att Steve hade polis­eskort redo om något skulle hända när han var borta. Och det hände något!
– När vi fick reda på att jag var gravid gjorde Steve sitt spelschema. ”Okej, du ska föda i maj, då tar jag ledigt, jag gör sista spelningen i april.” Det blir jättebra tyckte vi. Men sedan började jag må dåligt, då fick han panik. ”Shit, jag som har bokat upp mig.” Men jag sa: ”Det är klart du måste åka och göra dina grejer. Det här är ju inte ditt fel.” Ingen kunde veta att det här skulle hända och han har så mycket fans, då ska inte jag vara självisk. Hade han varit en person som jobbar nio till fem, då hade det varit en annan sak.

– Själv sa han: ”Jag skiter i det här, jag avbokar allting.” Men då sa jag till honom: ”Tänk på alla de människor som köpt biljett för att komma och titta på dig, vad besvikna de kommer att bli. Jag är här, det är klart du ska åka.” Men han var alltid redo att komma hem om det var något, och helikoptern var redo när han spelade runt i Los Angeles.

Men han var i Kanada när det hände?

– Precis. Han bara: ”Ska jag åka och spela?” Jag sa: ”Det är lugnt, hon kommer inte att komma.” Javisst, fyra timmar senare
sitter han i en jet på väg till Kanada och vattnet går. Han vände direkt. Han pratade i telefon med sin mamma. ”Kommer jag hinna? Kommer jag hinna?” Så kom han kanske efter sex, sju timmar.

Nu har ni flyttat från P. Diddys hus och köpt ett eget i Los Angeles?
– Ja, det är ganska skandinaviskt. Förut bodde vi på fyra våningar, nu är det en våning med några trappsteg, och så finns det en trappa ned där vi har gästrum och utomhus är det pool och gräsmatta. Det är barnvänligt, jättefint, och sedan har Steve sin studio ovanför vårt garage. Det känns inte som att jag bor i LA när jag är hemma, det känns som att jag bor i Sverige.

Du är halvspanjorska och Steve är grek …
– … halvgrek.

Och era barn blir då?

– En kvarts spansk, en kvarts grek och halvsvenska.

Och amerikaner!

– Ja.

Pratar Monday-Lily svenska?
– Ja, jag och Steve pratar svenska med henne och engelska fattar hon. Sedan, eftersom min pappa är spanjor så fixade jag en spansk nanny och hon pratar bara spanska.

Är Los Angeles ett bra ställe för barn att växa upp i?
– Jag vet inte. Monday-Lily kan ju bada i poolen varje dag, men min största rädsla är att hon ska bli en Hollywoodunge som bara, ”jag är 16, nu vill jag ha en bil”.

Säger ni nej då?
– Ja, absolut. Det är klart att det är svårt att neka ett barn, men då ska hon veta vad ansvaret är. Vi har pratat jättemycket om det. Hur ska vi kunna neka våra barn, när vi själva har massa bilar och grejer? Och alla hennes kompisar har det. Men då får de ha bra betyg och kämpa och veta vad värdet av pengar är. För JAG har kämpat och deras pappa har kämpat. Jag vill inte bara ge mina barn en massa saker, utan de ska förtjäna det. Jag har aldrig varit rik, Steve har aldrig varit jätterik. Okej, nu har vi pengar, men mina värderingar är att man ska kämpa hårt. Och det kommer jag ju någonstans försöka visa henne.

Så du jobbar själv också, även fast du inte behöver?
– Ja, jag vill inte att mina barn ska tänka: ”Pappa, han är jättekänd och har gjort en massa grejer, mamma – ja, men hon är jättebra på att göra köttbullar.” Om jag jobbar hårt visar jag barnen att då kommer belöningen också.

Man höjer sin självrespekt.

– Jag skulle inte kunna inte jobba, när jag har en kille som jobbar så hårt. Jag vill också bidra.

Ni är ett bra team?

– Han är så himla driftig och kreativ, han inspirerar mig. I stället för att vara bitter för att någon tycker ”Isabel, hon sitter bara hemma och gör ingenting”, säger han: ”Skit i det, läs inte bloggar med avundsjukt skitsnack, utan fokusera på något bra i stället. För dig själv eller för oss eller familjen.”

Vad har hänt med er relation sedan ni fick barn?
– Vi är närmare. När man bara är pojkvän och flickvän är man normalt sett kanske svartsjuk, ”varför ska du resa iväg?” och så, men sådant har blivit mycket lättare för mig. Jag tror att vi har blivit snällare mot varandra. Just att vi är lyckliga nu. Jag tror vi blivit tryggare med varandra för att vi har en familj.

Steve är fem år yngre än du, märks det?

– Nej, verkligen inte. Han är så vuxen. När jag träffade honom trodde jag att han var äldre än jag. Han har blivit jättelugn. Han vill inte göra någonting annat än att vara hemma och chilla, fast han jobbar såklart jättemycket. Men jag och Steve har aldrig haft ett normalt förhållande, alltså. Han jobbar på nattklubbar, så när vi fick familj, då blev det lugnet för oss. Andra människor kanske har nio till fem-jobb, kommer hem, och så blir det jobbigt med barnen och sedan vill de bara gå ut på fredag kväll.

Visst är Monday-Lily väldigt lik Steve?

– Alltså, de är kopior av varandra! Hon beter sig som han, de går på samma sätt och precis som Steve kan hon koppla bort grejer. Även om de hör att jag pratar med dem, kan de stänga av. Om jag och Steve skulle separera kommer jag ändå aldrig komma ifrån honom, för då kan jag bara titta på Monday och det är typ samma person.

Ska du även ta hål i öronen på Winter Rose?

– Japp.

När ska detta ske?
– Snart.

Det här med dina skönhetsoperationer, om man har två små döttrar, hur gör man så att de får bra kroppssjälvförtroende och duger som de är?
– Ungar är jäkligt smarta. I stället för att försöka dölja någonting, som till exempel att många föräldrar röker men inte låtsas om det – de springer iväg runt hörnet, fast ungarna vet ändå – så har jag alltid varit öppen med vad jag har gjort. Ska jag, som en miljon and­ra, säga ”nej, jag har inte gjort mina bröst”, fast alla egentligen vet det redan? Om min dotter skulle vilja göra något: Ja, men gör det då, så länge du mår bra själv. Men försök inte dölja någonting. Jag kommer aldrig att dölja vem jag är för mina barn

NUVARANDE Isabel Adrian: ”Vi har blivit snällare mot varandra”
NÄSTA Malin Wollin: ”Rättning i ledet mös jag”