Ebba von Sydow: ”Jag kommer att sakna magen”

Gravid stressar hon runt som aldrig förr, men inför förlossningen känner sig programledaren Ebba von Sydow, 30, helt cool: "Det är inte så mycket jag kan göra, väl? Mer än att gå dit!"

ANNONS
ANNONS

Fakta om Ebba von Sydow

Ålder: 30.

Yrke: Journalist, skribent, programledare.

Familj: Maken Johan Kleberg, 36, operativ tv-chef på Canal +.

Bor: Våning på Östermalm i Stockholm.

Bakgrund: Gjorde som 22-åring om Expressens bilaga Fredag till succé och blev därefter, 24 år gammal, chefredaktör för Vecko-Revyn. Var tidig med att blogga och fick ett stort, engagerat följe. Förra året sände Ebba ”Det kungliga bröllopet” i SVT.

Aktuell: Programledare i trivselmagasinet ”Go’kväll” (SVT) och med boken ”Kungligt snygg – mäktiga modedrottningar och stilsäkra prinsessor” (Bonnier fakta).

Under kapuschong och som ut­skjuten ur en kanon kommer en ljuslockig blixt dundrande mot kvarterets lokala Ica-butik (lika exklusiv som dess kundkrets) – Ebba von Sydow, 30, är på ännu en tidsoptimist­-mission och en och annan höggraviditet hindrar henne inte från att kuta som en kapp­löpningshäst den ishala gatan fram, faktum är att vissa som inte ens är på smällen har svårt att hänga med. Ebba, i åttonde månaden, har just avslutat en telefonkonferens med redaktionen för tv:s ”Go’kväll”, som hon är programledare för och som sänds från Umeå. Ebba ringde från hemmet på stockholmska Östermalm, la på, kastade sig ut efter den livs­viktiga färskpressade citrus­juicen och flög rakt in i reportern. Nu trängs vi i den minimala hissen (men en citychic Bugaboo går in, Ebba och maken Johan Kleberg, 36, har mätt) som perfekt barnvagnspraktiskt leder direkt upp i lägenheten. Ebba tittar på klockan, mycket nöjd: Hon hann tillbaka i tid! Precis som hon räknat ut!

I hallen står en bedårande brudbukett i blekrosa färger, det var bara i förrgår som Ebba och Stockholmssonen Kleberg slog till och snabbgifte sig i den von Sydowska hem­staden Göteborg, men Ebba har redan rusat
vidare och återfinns nu i köket, raskt slamrande med vackert porslin och teet på bryggning.

ANNONS
ANNONS

Hon tar täten ut i vardagsrummet – sådär, frukosten klar! Ebba brer marmelad på smörgåsen, hamrar på iPhonen och kastar regelbundna blickar mot datorn bredvid. Redaktören för Ebbas senaste bok, ”Kungligt snygg”, mejlar. Ett bildproblem har uppstått. Inte bra! Så måste vi hålla koll på klockan också, om inte alltför lång tid ska Ebba störta i väg igen för ett pass med sin personlige tränare.

Fattar inte riktigt det här, hur orkar du?
– Nä, men jag vet inte. Jag har ingenting att jämföra med i och för sig.

Hur har du mått under graviditeten?
– Jag var trött i början, men jag hade tur, för det var precis på sommaren, så då var jag på landet och ledig, det var jag väldigt tacksam för. Då hade det varit jobbigt att hålla ett högt tempo, för då var jag verkligen jättetrött.

Hur märkte du att du var gravid?
– Det blev väl ganska uppenbart! Helt enkelt! Att nu är det en bebis på gång här. För så här brukar jag inte känna mig.

Hur var det då?
– Då kändes det lite chockartat. Men väldigt, väldigt roligt. Jag har inte kräkts och inte mått speciellt illa, egentligen har det inte känts någon större skillnad, förutom att jag har en stor kula på magen och är lite tjockare än vanligt. Annars har jag faktiskt mått jättebra. Nästan så att man inte vågar säga det för det är så många som har det jobbigt på olika sätt.

Tror du det är en inställningsfråga?
– Nä, det är det ju inte heller. Det är inte en inställningsfråga om man får foglossning eller inte.

ANNONS
ANNONS

Har din mammas och systers (tidigare mama.nu-bloggaren Amy von Sydow) graviditeter varit lika lätta?
– Ja, men min syster fick sin första tjej alldeles för tidigt, i vecka 28, så det har varit en oro såklart och jag har väl i och för sig haft koll på blodtrycket lite extra. Det har sett jättebra ut, så man blir lika glad varje gång.

Gråter du inte ens när du ser gulliga hundvalpar och måste stänga av om det är läskiga krig på tv? Eller blir du vansinnigt arg på Johan?
– Med risk för att låta som en isprinsessa så har jag faktiskt inte gråtit eller känt mig speciellt påverkad av några känslostormar eller hormoner. Min kille säger i och för sig att jag har blivit arg på lite fåniga saker senaste tiden, men jag inser det själv ganska snabbt och fem minuter senare kan jag skratta åt det. Jag har kort stubin, absolut, och ännu kortare nu.

Inte martyr?
– Jo, jag är ganska långsint också (skratt).

Har du inte blivit överväldigad av graviditeten på något sätt?
– Nä, jag har inte det. Jag kan nästan tycka att det var lite jobbigt på telefonmötet nu, när alla ska prata om när min mammaledighet börjar och när jag ska sluta jobba.

Varför är det så?
– Därför att jag tycker att det är så kul! Jag vill inte inte vara med (skratt).

Det här med barnet har inte sjunkit in riktigt?
– Kanske inte riktigt! För att jag har haft så mycket projekt på gång. Jag har inte hunnit sitta hemma i soffan och bara tänka på detta så mycket, utan det är hela tiden andra saker. Men vem vet, det kanske kommer att skölja över mig totalt. Jag har en plan för hur jag vill att det ska se ut resten av året, hur jag hoppas att det blir i höst, men det kan mycket väl vändas uppochned. Totalt. Jag har ingen aning.

ANNONS
ANNONS

En del avskyr att vara mammalediga?

– Men jag tycker det är lyxigt. Tusan, jag har i princip inte varit bortkopplad från mitt jobb sedan jag var 18–19 år. Men jag har bett mina kompisar säga till mig om jag vill starta en sajt om mammaklädesmärken, som alla verkar göra. Och tvärtemot vad många tror har jag ett extremt behov av att slappa.

Det är väl toppbra, så mycket som du håller i gång annars.
– Men min mamma kan ringa mig en lördagsmorgon och fråga: ”Vad ska du göra i dag?”, ”Nämen, nu tänkte jag bara skrota runt lite här hemma på förmiddagen”, ”Ska du ändå inte ta tag i och gå och lämna in de där glasen?”

Haha, ja, man har anat att sådan energisk mamma, sådan energisk dotter…
– Jag har nog en extremt effektiv mamma som skugga över mig. Då får jag dåligt samvete och blir lite stressad. Tidigare kunde jag få dåligt samvete, det har jag jobbat bort nu, men jag kunde få dåligt samvete över att vakna sent på helgerna, sova bort en helgmorgon, solig lördagsfrukost och sådär (skratt).

Du är bara 30 år!
– Du menar, det är lite ett medelålders drag?

Ja. Då vaknar man tidigt och kan inte somna om.
– Men det har jag börjat göra nu! Det kanske är största skillnaden med graviditeten för mig, att jag inte kan sova.

Övning inför bebisframtiden.
– Men det tycker jag är väldigt intressant, det kanske du vet: alla säger att det är så biologiskt och att allt i kroppen sker av en orsak. Man vaknar tidigare för att kroppen ska vänja sig. Man vaknar mitt i natten, klarvaken, för att man ska vänja sig vid det – men varför är man då sugen på godis, glass och kakor hela tiden?

Jag vet inte!
– Är det inte konstigt? Det är det enda jag inte kan förstå med min kropp just nu. Den borde bara vara sugen på fräscha kyckling­­sallader och grönsaker och…

Du kanske är trött och behöver en sockerkick. Eller så är det bara en tankegrej: ”Jag är gravid – alltså förtjänar jag en kaka.”
– Men rent logiskt borde kroppen vara sådär, ”Åh, min bebis behöver vitaminer”…

Vad har du för cravings?
– Bara syrliga grejer, sådan här citrusjuice – SJUKT gott.

Man brukar behöva mer C-vitamin.
– Mm, då kanske det är lite logiskt. Jag läste en oerhört stressande artikel som min pappa skickade till mig, från (ansedda tidningen) Time, om att ”De nio första månaderna styr resten av ditt liv”.

Jaha. Tack.
– De gick igenom alla månader. Ny forskning visar att det är så oerhört mycket viktigare än vad vi någonsin har kunnat föreställa oss. Med allt från övervikt, hälsa, intelligens, stressnivå – allting som mamman gör under nio månaderna av graviditet styr sedan resten av barnets liv. Det var väldigt intressant och samtidigt blev jag ännu mer… för folk säger till mig att jag inte ska stressa under min graviditet. Min mamma ringer mig nästan varje dag och säger åt mig att inte glömma lägga upp fötterna i 20 minuter. Men då blir jag ännu mer stressad över att jag stressar (skratt). Förstår du?

Det är ändå mest positiv stress, för visst gör du karriär, men du kanske ännu mer drivs av ett slags passionerat nörderi?
– Jo, jag tycker att detta är så grymt kul, det låter som en klyscha, men jag tänker ofta att det är fantastiskt att jag får betalt för att göra det. Det började med att jag kopierade upp mina egna tidningar på mammas jobb om nätterna och det känns som att – hade jag pluggat färdigt på juristlinjen och jobbat som jurist, så hade jag ändå kopierat tidningar på nätterna, för jag tycker att det är så roligt!

Du vågar spela tennis också?
– Ja, haha, jag har väldigt bra rotation nu, tennistränaren sa ”Vilken KRAFT du har i din forehand”, för jag slutar inte, kroppen bara fortsätter runt, woom!

Är du inte nojig att få en boll i magen?
– Näe, det är jag inte, det har jag aldrig fått. Jag tycker det är så kul, det är därför jag fortsätter. Sedan har jag betalat hela terminsavgiften, för tusan, så jag kan inte bara hoppa av, det är dyrt ju!

Det är bra att man rör på sig!

– Jamen, jag tror att det är jättebra. Jag tränar med en personlig tränare två gånger i veckan, för att jag känner att det är så viktigt för mig att hålla mig stark i detta. Jag är rädd för att tappa mina muskler.

Hur ska en bra pappa vara?
– Jag tror att min kille kommer att bli världens bästa pappa. Min man! Förlåt. Min make (skratt). Jag har själv en väldigt bra pappa, som var väldigt sjyst och närvarande. Det är viktigt att han är jämställd.

Är Johan omhändertagande?
– Ja, det är han, han är väldigt omhänder­tagande, så jag känner mig ganska bortskämd. Det är härligt. Lagar middag och så. Härliga grejer.

Johan är även operativ chef på Canal +, kommer han att vara pappaledig?
– Vi har pratat om det. Men det är klart att det är svårt att få ihop. Det inser jag nu. Det är skitsvårt. Jag vet inte riktigt hur vi ska få ihop hösten när han ska jobba och jag ska jobba med ”Go’kväll”. Då är jag i Umeå minst två dagar i veckan och de dagarna är ganska styrda, men utöver det är det hyfsat fritt, så jag hoppas att det går.

Varför är du och Johan ett bra par?
– Åh, vi har så himla kul. Så är det bara, vi har så roligt och han har blivit som en – jag har två bästa tjejkompisar och han har blivit som ytterligare en bästa kompis. Även till mina tjejkompisar. Och så är han, tycker jag, den snyggaste kille jag någonsin träffat. Han är lång och stilig och rolig och smart… Vi har gått igenom glädje och sorg och tuffa tider och roliga tider och klarat ganska mycket, så jag tror att detta ska gå bra. Han är min klippa verkligen. Vi kan också bolla jobb väldigt mycket, vi pratar mycket om alla sidor av livet hemma. Jag kan diskutera allt med honom. Han är också väldigt modeintresserad! (Johan Kleberg har utnämnts till ”Årets bäst klädda affärsman” av tidningen Café).

Ni har varit ihop fyra år, men bestämde att ni skulle gifta er för bara ett par veckor sedan, blev du friad till?
– Nej, jag blev inte friad till alls, faktiskt. Jag tror mer att vi snackade om det någon gång och så kände vi att, ”Det kanske är kul”. Och sedan jag jobbade med ”Det kungliga bröllopet” (i SVT om kronprinsessan Victorias giftermål) har jag verkligen fått nog av stora bröllop. Men samtidigt kände jag med bebis i magen – vilket gjorde mig lite förvånad över mig själv – att det ändå skulle vara lite kul att gifta sig. Och höra ihop lite mer som familj när bebisen kommer.

Du sa för flera år sedan att du har bra hand med barn?
– Ja, jag tror det! Min moster var lågstadielärare, jag praoade hos henne och tyckte det var väldigt roligt. Jag tycker det är kul att passa barn. Min mamma är läkare och hade barnavårdscentral när vi växte upp. Jag tyckte om att vara där med henne. Så jag har en bra coach i mamma! Hon har alltid varit den som har hjälpt kompisars barn att sova och med sjukdomar och problem. Hon har hållit i tusentals bebisar.

Vad förespråkar din mamma för sömn­metoder för bebisar?
– Oj, oj. Det beror på bebis. Men hon har något för alla. På somrarna på (sommarstället) Marstrand kommer alla mammorna med panik i blicken med olika krämpor och sovproblem, så kommer mamma och lägger någon magisk hand, så liksom bara funkar det.

Hur ger man ett barn självförtroende och självkänsla?
– Jag vet inte om det går att sammanfatta i några meningar egentligen, men för min egen del har det handlat om att växa upp med en stor trygghet, på något sätt. Att jag alltid har något att falla tillbaka på. Trygg i mig själv, och när jag inte är det, så finns det en trygg sfär runt mig, som fångar upp mig. Och det önskar jag mitt eget barn också. Utan att bli curlande, förhoppningsvis.

Du skrev på din blogg att du inte kan identifiera dig med ordet ”mamma”?
– Ja, det känns fortfarande väldigt kons­tigt.

Känner du dig gammal?
– Nä, jag känner mig väldigt glad och nöjd med livet, faktiskt. Jag har ingen ångest över att fylla 30 eller att få barn. Jag är väldigt nöjd med var jag befinner mig just nu. Det är nog mer ordet. Ingen av mina av närmaste kompisar är mammor än. Och min bild av mammor på Östermalm som drar runt och fikar och pratar om tråkiga saker… så jag får väl slåss lite mot den, helt enkelt. Min kompis Emilia de Poret, sångerskan, är gravid och bor alldeles här i närheten. Vi har storslagna planer på att bli de smarta, coola, roliga mammorna, som pratar om spännande saker (skratt).

Det tror du inte att de andra mammorna på Östermalm tycker att de är?
– Jo, jo, absolut. Jag är född och uppväxt i Göteborg, där det är på ett helt annat sätt och betydligt mer avslappnat. Det är klart att det känns lite tudelat. Jag hade inte föreställt mig att jag skulle starta familj på Östermalm i Stockholm, utan det kändes alltid givet för mig att jag skulle komma tillbaka till Göteborg. Nu kanske jag inte kommer att göra det.

På bloggen skrev du om plåtningen här för mamaGravidbibel, att du var obekväm och kände dig ”som en gravid Miss Piggy-glamour-Barbie. Eller något slags tuggummirosa marsipanbakelse”?
– Mm. Men ni ska inte bli olyckliga över det. Samtidigt måste jag säga hur jag känner. Det blev jättebra. Det är verkligen inte hela världen.

Ibland när man är gravid blir man galen när alla säger att man är så fin, fast man själv grinar när man tittar sig i spegeln.
– Men jag trivs väldigt bra med det, så jag känner inte att jag grinar när jag tittar mig i spegeln. Jag tror snarare att jag kommer att sakna magen. Efteråt. Jag är så sentimental och nostalgisk och saknar grejer så mycket.

Är du rädd för förlossningen?
– Näe!

Förväntansfull?
– Ja. Ganska. Jag känner mig rätt cool inför förlossningen. Det är inte så mycket jag kan göra, väl? Mer än att gå dit.

Epidural?
– Jag vet inte riktigt. Jag känner att jag går dit och så får jag lita på att folk kan det bättre än jag och att det blir bra. Å ena sidan kanske man borde läsa på massor, för att ha kontroll på hela processen. Men jag känner lite grann att det kanske är bättre att bara flyta med och inse att det inte är så mycket jag kan göra. Jag har inte riktigt tid att lägga energi på att jaga upp mig över det, tror jag (skratt).

Amning?
– Där blir man ju rädd av alla skräckhistorier om hur jobbigt det kan vara, men jag hoppas att jag kommer att kunna göra det.

Du ska inte blogga från bb?
– Jag ska inte blogga från bb.

Men du är lite bloggberoende?
– Ja, och jag funderar mycket på hur jag ska göra med bebi och blogg, för på bloggen är ändå mycket personligt – och hur jag ska hantera det. Jag vet inte riktigt! Min syster har ju bloggat så kul om sina små tjejer, men det är lite en annan grej, eftersom hon inte är en offentlig person på samma sätt. Det är jättesvårt. Det blir lite ett vägval.

Ofta blir man så mallig över sitt barn att det är svårt att låta bli.
– Men det är ju lite det! Så kommer jag säkert också att bli. Eftersom jag kommer att få Sveriges absolut gulligaste bebis (skratt). Så vill man såklart att alla ska se hur söt den är. Men jag kan också verkligen känna att det är ett val man inte kan göra åt barnet, med tanke på att jag själv funderar mycket över sociala medier och den information vi lägger ut där och hur den lagras. Hur den kommer att tas emot om tio, tjugo, trettio år. Jag vill inte sitta där med en tonåring som är skitförbannad på sin usla mamma för att hon la ut töntiga bilder…

Han eller hon kommer nog att vara förbannad på dig ändå. Du behöver inte oroa dig.
– Jo (skratt), men du vet vad jag menar! Det skulle inte kännas kul. Man kanske kan gå en medelväg och visa lite bilder på gulliga bebiskläder och några bilder på bebisen.

Varför har ni inte tagit reda på könet?
– När detta var aktuellt för oss läste jag faktiskt i en morgontidning att det främsta skälet att föräldrar vill ta reda på kön är – för att de ska köpa saker. Tapeter till barnkammaren, prylar, alla praktiska grejer, och då tyckte jag att det lät alldeles hemskt. Att man måste kontrollera och planera allt det så mycket, och då kändes det helt rätt för mig att inte kolla det. Jag tycker också det gör att jag ser mer fram mot förlossningen.

Ja, jag har aldrig förstått varför man vill förstöra överraskningen.
– Nej, det känns viktigt för mig också. Men sedan har jag all respekt för graviditeten, eftersom min syster fick sin lilla så tidigt och det var väldigt dramatiskt under en tid där. Jag fick nog en annan syn på det då. Fick mig liksom en tankeställare. Att det inte bara är att göra. I dag är det också mer öppet att tala om missfall, vilket jag tycker är väldigt bra. Man har vänner som har råkat ut för det, så det känns inte alls som att allt är givet.

Har du drabbats av missfall?
– Nej. Men jag har en stor respekt för det och känner att jag inte är den som vill börja prata namn och tapeter. För tidigt. Samma som när folk frågar hur många barn jag vill ha. Vilket jag tycker folk frågar väldigt ofta. Och jag har ju inget än. Jag är jätteglad om jag får en bebis som är frisk och glad. Sedan får man se.

Fotnot: Publicerad i mama Gravidbibel nr 1, 2011. Ebba von Sydow har sedan intervjun gjordes blivit mamma till en liten Marianne.

NUVARANDE Ebba von Sydow: ”Jag kommer att sakna magen”
NÄSTA Orvar Säfström: ”Lär er hur spelvärlden funkar, föräldrar!”