Våga gnälla och klaga!

Jag blir så trött och lite upprörd också faktiskt, när jag läser ”Att ha barn är ju fantastiskt” och ”Äntligen någon som känner som vi” om hur underbart det är att ha barn.. Jaha för så känner ju inte vi som klagar ibland..

Jag tar för givet att ni inte gått igenom månader och år av sömnlösa nätter, perioder med sjuka barn, ledsna barn, matvägrande barn, barn som är känsliga och som inte bara går att dra med på allt man skulle vilja osv osv.

Och herregud, det enda som hjälper när man kämpar med trötthet, oro och trytande tålamod är ju just att få lätta på trycket, att få gnälla,klaga och prata om det som är jobbigt

Jag tackar mina vänner som påpekade hur jobbigt det kunde vara att ha småbarn därför att när jag själv satt där med gråten i halsen så visste jag att det kunde vara så här ibland och att det går över.

Men sådana som ni, även om det inte är så ni menar, kan få oss andra att känna skuld för att det känns jobbigt, att man inte är så glad som man borde. Vi ”gnällspikar” tycker faktiskt också att våra barn är det underbaraste som finns, vi skulle inte ha en dag ogjord ( jo kanske några), vi njuter också av framsteg och alla underbara stunder men vi vågar också stå för att allt inte är så fantastiskt varje dag. Sånt är livet. Så försök vara lite ödmjuka och förstå att det faktiskt kommer jobbiga perioder och att det hjälper att få prata om det utan att bli betraktad som någon som inte ”fattat hur underbart det är att ha barn”!!

Kram från en glad gnällspik