Svar till glad gnällspik i mama nr 13

Hej mama och glad gnällspik.

Jag var precis som du tills för tre år sen. Det var så synd om mig. Jag var sååå trött. Fattade inte att man kunde jobba, ha barn och dessutom ha ett liv. Jag var irriterad på allt, grus efter gummistövlar, tvätthögar, ungar som kom mitt i natten och trängdes så att sömnen blev störd, bvc var en samling puckon. Sen fick jag och min sambo en käftsmäll som heter duga. Vi fick vårt fjärde barn i november 2004. En helt underbar son som hade en allvarlig hjärtmissbildning. Han lades i repirator och opererades när han var fyra dygn gammal. Man hinner tänka över sitt liv och vad som är viktigt många gånger när man sitter vid en respirator och när man vet att det är inte säkert att det går bra. Det är mycket möjligt att han faktiskt dör. Plötsligt blir allt man tidigare gnällt över så fjuttigt. Jag är gärna helt bortdomnad av trötthet, jag tar alla sjukdomar, feber och snor och magsjukor. Inget spelar nån roll, bara min son får vara hos mig och inte i graven.
Nu klarade han sin operation. Jag har en pojke som inte äter så bra, som ofta är sjuk, som är rätt vild och helt underbar. Det jag har lärt mig av detta är att det är inte alltid det bästa att gnälla. Jag har lärt mig att inte ta saker och ting för givet. Har man en positiv inställning så går det mycket lättare. Svenska föräldrar i dag klagar och gnäller över allting, dålig föräldraförsäkring, dålig sjukvård, dåligt dagis, dåligt dåligt dåligt. Tack till er alla som var en del i att min son lever.Tack till bvc och distriktsläkare och barnläkare för stöd och hjälp. Bara för att ens barn föds friskt så kan det ändå drabbas av svår sjukdom. Och jag lovar att man skäms över sitt tidigar gnäll då. Så försök du också att vara lite ödmjuk och inse att trötthet och matvägran inte är hela världen. Om det är ditt största problem så var tacksam. Det är många föräldrar i Sverige som skulle vilja byta med dig. Hälsningar Lisen