Perfekt?

Har insett att alla mer eller mindre har kriser i sina förhållanden,en del är öppna med det och andra är slutna. Trots detta så skall allt vara så himmla perfekt, varför? Vi är trots allt bara människor och alla med fel och brister, det är dax att vi vaknar upp och inser att allt inte behöver vara som en idyll, sluta jämför dig med grannen, bästa vännen eller hon på tv:n. Var bara dig själv, detta har tagit mig lång tid att komma överfund med men nu när det blivit mer påtagligt så mår jag mycket bättre.

Vem är det man skall bevisa något för och i så fall vad får du för det, inget snarare dåligt samvete.Inte konstigt att det finns så mycket problem! Jag är en ung mamma som tagit mig ur ett såkallat mindre perfekt förhållande och insett att jag kan ge min son precis allt vad han behöver själv som lycklig än i en tvåsamhet som olycklig, mitt liv är inte vad många skulle kalla perfekt men vem har det egentligen?

För mig är det perfekt, vad innebär det för dig?

NUVARANDE Perfekt?
NÄSTA Glödlampssortering