Mitt mirakel Viktor!

Jag skrev till Mama för ungefär 1½ år sedan och fick mitt brev publicerat. Jag berättade då att jag var en kvinna som inte kunde få barn på egen väg utan gick igenom en mängd hormonbehandlingar och provrörsbefruktningar och min förtvivlan över dessa jobbiga behandlingar och besvikelsen över att inte kunna få ett barn som ”alla andra”.  Jag lovade att höra av mig om hur det gick, därför skriver jag nu det här brevet!

Den 1 Juli i år födde jag en helt fantastiskt liten son, 2680g liten kom han upp på min mage och det var det mest fantastiska ögonblicket i hela min mans och mitt liv. Efter i 4 år har gått igenom de mest olidliga behandlingarna, fått min kropp att bli helt genomslut – på gränsen till utbränd – så var det till slut vår tur. Ett litet embryo som legat i frysen på Sahlgrenska i 6 månader tinades upp, sattes in och en höstdag 2006 fick vi äntligen vårt efterlängtade plus på stickan.

Nu ligger han här bredvid mig, tittar leende upp på sin kyckling, gris och lamm på babygymmet. Fäktar med armarna förtvivlat för att få fatt i dem och jollrar långa härliga ramsor till dem. Tittar lite då o då upp mot mig för att kolla om jag är kvar, för att sedan fortsätta att leka. Han är en mycket efterlängtad liten kille och en riktig segrare i våra ögon – därför har vi valt att döpa honom till Viktor!

-Sommartjejen-