Mer shabby chic!

Hej Mama!

Jag blev riktigt glad när jag tjuvläste förra numret av Mama (eller – jag läser den nog lika mycket som min fru). Äntligen en reaktion på de senaste årens inredningsvansinne! Numera tycks det vara en ryggmärgsreflex hos folk att totalt blåsa ut sin nya bostad så fort man klivit över tröskeln. Alla
vill sätta sin egen prägel – och allt ser sedan likadant ut. Till vilken nytta? Så tack, tack, tack för den artikeln!

Desto mer besviken blev jag då på senaste numret: Singelmammans sköna lya i Vasastan… jaså, hon föll direkt för 3 meters takhöjd? Konstigt att inte alla väljer det när det är så fint. Eller kanske somliga singelmammor inte kan köpa en liten nätt lya för fyra miljoner? Alltså: OM man råkar ha 400 000 spänn att betala kontantinsatsen med har man sedan ändå en månadskostnad på 12-15 000  kronor. Det klarar ju inte ens två normalinkomsttagare! Snälla ni, man KAN vara lycklig och ha ett bra liv i en tvåa i förorten (jag vet, jag har prövat). Ni spär ju bara på hetsen som gör folk olyckliga helt i onödan bara för att de till slut tror att det är sekelskiftesvåningar med svartlutade golv, blomsterarrangemang och Gaggenau-kök som är det normala, och att de själva är sorgliga förlorare som bara har en vanlig lägenhet.

Ok, det var det. Ser fram emot artikeln om downshifting i nästa nummer.

Vänliga hälsningar,

Martin