Mamma – inte alltid en dans på rosor

Läste signaturen ”En glad gnällspik” i nr 13/2007 och tänkte: Tack o lov att någon tänker liksom jag! Jag har flera gånger, då jag läst den här tidningen, funderat på det är något fel på mig, är jag en dålig mamma? Dessa tankar kommer p.g.a. att jag har inte sovit mer än 3h i ett sträck på 8 månader (2 gravidmånader o nu då killen är 6 månader), och för att jag inte förstår varför man alltid måste vara så jäääkla glad, uppåt o allmänt über-glad för att man är nybliven morsa?! Visst är jag glad, visst älskar jag min son o visst älskar jag att vara morsa, men varför tittar folk snett på en då man säger att guuuud så allt är bläh, då det känns bläh…? Och tyvärr måste jag säga, att ibland suger det i maggropen då jag läser era artiklar o reportage om ”hur härligt det är att vara mamma” och ”skulle inte byta bort en endaste dag”. Jag har dagar jag galant skulle kunna byta bort! Alla måste väl nångång ha urusla dagar, då man önskar att man aldrig stigit upp??

Vi har kämpat med killens sovande, eller ska vi säga icke-sovande, ända sen dag 1. Han bara inte sover. När han väl somnar, vaknar han i medeltal 10ggr/h de första 6h, först framåt morgonnatten kan han sova (i bästa fall) 2½ i ett sträck. Kom sen o säg att ”är det inte underbart att vara mor?” åt en som utsätter sig själv för fara varje gång man sätter sig bakom ratten, för att man helt enkelt inte registerar övrig trafik.

Sen har han skrikit i nästan 4 månader. Jag var mer eller mindre instängd innanför hemmets fyra väggar. Jag kunde inte ens åka för att köpa en liter mjölk, för killen skrek i högan sky. Kunde inte ha honom i vagnen o gå ut o gå, för att han vantrivdes. Bärsele, jo pyttsan. Tvätta klädar, äta, laga mat, skrota tanken, för att du inte hinner. Duscha? Jo, när karln ha kommit hem från 14h-arbetsdagen. För lillkillens dagssömn är precis lika dålig som nattsömnen. Så alla goda råd om att ”sov på dagen när barnet sover” är som glåpord för mig.

Har flera gånger varit tvungen att ta små fajter med mig själv när killen tagit sina 30 minuters tupplurar; duscha vs. laga mat vs. äta vs. ligga på soffan o hämta andan en stund… Nu har han tack o lov börjat sova bättre på dagen i varje fall. Så vi ser ljuset i tunnelns slut!

Visst är det underbart att vara mor. Men inte går jag omkring och prisar moderskapet, o förutsätter att alla ska tänka på samma sätt som jag. Mina polare som har s.k. lätta barn o barnlösa polare, undrar varför jag har så många dåliga dagar; ”njut av dagarna som du har just nu med lillkillen!”. Please! Sov själv dåligt i 8 månader, känn dig upphängd och nersläppt, o kom sen o säg att ”njut medan du kan”. Sen undrar jag en sak, vad är det som är så hemskt att jag inte kan njuta av min son då han är ett år gammal? Kan man bara njuta av den här tiden?

Skulle det vara en idé om ni skulle nångång ha ett reportage om mammor som har svårt att anpassa sig till mammarollen, om mammor till krävande barn, om mammor som känner sig instängda i hemmet för att deras barn inte trivs någon annanstans. Ett reportage där allting inte är så tusans rosenrött o härligt o ljuvligt.

”Zombien”