Efterlyses: mer landsortsreportage

Hej!
Mitt namn är Karin Ceder, 36 år. Jag är prenumerant på mama sedan vi fick vårt första barn 2005, Ernst. 2006 fick vi barn nr.2, Folke. Jag fullkommligt hoppar av glädje då mama dimper ner i brevlådan. Det är verkligen en högtidsstund när man får glida ner i soffan eller i sängen och
ostört läsa den!

Tycker den är bra på alla vis, men om jag får komma med en kommentar så saknar jag och mina kära mamavänner lite av lantortskänsla i den. Självklart så görs den i Stockholm och ni som gör den bor säkert runtomkring Stockholmsområdet. Så det är inte konstigt alls, det är skönt att försvinna dit i tanken ibland men ändå.

Jag är, som ni nu säkert har fattat, boende på landet. Närmare bestämt i Borghamn utanför Vadstena, på östgötaslätten. Är gift med en svinbonde (Martin) som föder upp grisar (för att skryta lite blev han 2005 året, årets svenska grisproducent och i år årets företagare i Vadstena), han jobbar jämt och då menar jag jämt. Bygger dessutom ett nytt svinstall och en ny verkstad och maskin- och lagringshall (den gamla ladugården blåste ner i stormen Per). Har tyvärr inte möjlighet att vara pappaledig, vilket en del tycker är förskräckligt men våra barn träffar sin pappa till frukost, lunch, fika och han finns inte långt hemifrån så våra barn träffar honom en del ändå. Dock har han inte ansvaret
helt ensam för dem men det är bara så och det fungerar alldeles utmärkt. Men alla familjer måste ju göra vad som fungerar bäst för dem.

Nog talat om honom. Själv är jag inte allls uppfödd på landet, bodde i Göteborg och hade inga planer på att flytta därifrån, men för att göra en lång historia kort så blev vi ihopparade av gemensamma bekanta. Och på den vägen är det. Jag är utbildad Hälsovetare och före graviditeterna var jag
projektledare och drev ett hälsoprojekt i småland. Trivs alldeles utmärkt  här på landet men kan sakna närheten till saker och ting exempelvis träning, sushiresturanger, bio och teatrar. Men desto större glädje när man får möjlighet till detta.

Nog babblat! Tack för en härlig tidning (min verklighetsflykt… ). Ser fram emot lite landsortsreportage.

Må väl, nu vaknade Folke bäst att gå.
Vänliga hälsningar
Karin Ceder