Nina Hampusson: Jag fick läggas in med dropp för att jag kräktes hela tiden

mama-medarbetaren Nina Hampusson berättar om hur det är att drabbas av Hyperemesis gravidarum, det vill säga gravt gravidillamående, under graviditeten.

Hyperemesis gravidarum – det låter väldigt fint, men det betyder att du kräks. Jättemycket. Vi får lägga in dig med dropp.

Jag var gravid i vecka sju och det var inga tveksamheter när läkaren levererade domen. Jag hade börjat må asdåligt redan innan jag visste att jag var gravid, och ett par dagar efter att jag plussade började jag kräkas. Och kräkas och kräkas – överallt och hela tiden. Jag blev liksom åksjuk av min egen kropp.

LÄS MER: Lisa gjorde konst av illamåendet: ”Jag tog med ett ritblock till toan”

Jag lades in för att vätskas upp och även få medicin mot illamåendet intravenöst. Efter en vecka var jag på banan igen. Eller ja, jag fortsatte ju att kräkas, men inte konstant.

Ändå hade jag inte den värsta typen av HG, som kan innebära en fara för bebisen

Resten av graviditeten var en ständig balansgång: Jobba, äta lite, lägga mig vid 18 i förhoppning att slippa få upp maten igen. Försöka gå upp i stället för ned i vikt, att inte svimma på tunnelbanan… Och en ständig jakt på lösningar: Äta ingefära, dricka örtte, bära åksjukearmband, akupunktur, zonterapi…

Om något funkade? BARF – skulle inte tro det!

Ändå hade jag inte den värsta typen av HG, den där den blivande mamman tvingas åka in och ut på sjukhuset hela graviditeten, tappar håret, får näringsbrist och ännu allvarligare symptom. Som kanske innebär en fara för bebisen.

Med bebis nummer två var det samma visa, fast jobbigare, eftersom jag nu hade en treåring att ta hand om

Förlossningen var verkligen en målgång, en slutpunkt. Redan dagen efter började jag, bokstavligt talat, att beta av listan på allt jag längtat efter att äta. Det blev rekordmånga semlor den säsongen.

Alla barnmorskor jag träffade under graviditeten sa tröstande: ”Det behöver inte alls bli likadant om du får fler barn”. Gissa vad – de hade fel! För med bebis nummer två var det precis samma visa, fast jobbigare, eftersom jag nu hade en treåring att ta hand om också.

Min MVC-läkare, som var en ängel i människoskepnad, sa: ”Tyvärr forskas det inte så mycket på HG, det är ingen prestige i det”. Det är därför vi som har HG får så motstridiga och spretiga råd inom mödravården. Därför som HG ofta misstas för ”vanligt” gravidillamående. Därför en läkare kan föreslå att det kanske är psykologiska orsaker som ligger bakom dina kräkningar. För ingen vet riktigt vad HG beror på. Det finns teorier, främst om hormonell obalans, men inga kalla fakta.

Vi får nöja oss med landstingets behändiga spypåsar

Min änglalika MVC-läkare hade också haft HG, och samtidigt genomfört operationer. Operationer! För sådant gör gravida kvinnor. Biter ihop, jobbar på, går ut och kräks lite under operationen eller budgetförhandlingen…

Borde något vara prestigefyllt så borde det väl vara att underlätta för miljoner att må bättre medan de utför det VIKTIGASTE jobbet för vår arts fortlevnad – att baka ett barn.

Men i stället får vi nöja oss med landstingets behändiga spypåsar. Hulk.