Manne Forssberg: ”Det är inte finare att föda naturligt och utan smärtlindring”

Att lindra förlossningsskräck med naturlighetsargument är ungefär lika rationellt som att dunka huvudet i väggen för att bota huvudvärk. Naturen är nämligen grym. Räddningen är att förfina vården och att ställa krav, skriver Manne Forssberg.

Annonsen laddas.

Det roligaste med att ha akvariefiskarten platy är att den ynglar av sig hela tiden. Platyhonan bär på befruktade ägg och i samma ögonblick som hon släpper dem försvinner ägghöljet och akvariet fylls av pyttesmå yngel. Det är som en förlossning. Ofta tär det hårt på honorna. De dör, skrumpnar ihop, får problem att simma eller tappar gnistan.

Häromnatten skedde en riktig dunderförlossning. Jag hade placerat en spränggravid hona i ett mindre akvarium så att hon skulle få föda ifred och när jag vaknade på morgonen simmade där ett femtiotal genomskinliga och alldeles bedårande små yngel. Jag var så stolt över den nyblivna mamman. Hon såg liksom fullkomligt oberörd ut. Återhämtningen hade gått blixtsnabbt och hon var redan sitt vanliga pigga, spänstiga jag och simmade snabbt och snärtigt. Jag var stolt öven den älskade fiskens förlossningsfärdigheter.

När jag påtalade hur duktig fisken var för min fru fick hon något svart i blicken. Jag förstod omedelbart varför. När vi väntade vårt första barn och var fullkomligt skräckslagna inför förlossningen försökte barnmorskan på MVC trösta oss genom att berätta hur naturligt det är att föda barn. Hon sa att både vargar och valhonor föder barn, att kvinnor har fött i alla tider och att kroppen vet exakt vad den ska göra. Då blev vi ännu mer rädda.

Att lindra förlossningsskräck med naturlighetsargument är ungefär lika rationellt som att dunka huvudet i väggen för att bota huvudvärk. Naturen är nämligen grym. Vargmammor, valhonor och deras avkomma dör eller skadas ofta under förlossningen. Platyhonor också. Och människor. I Tchad dör en av femton kvinnor under graviditeten och förlossningen. I hela världen drabbas kvinnor av förlossningsskador.

Att mina två döttrar föddes friska har ingenting med naturlighet eller nedärvd kvinnomagi att göra. De föddes friska för att vi hade tillgång till modern förlossningsvård. Utan den hade jag förmodligen varken haft fru eller barn. Så komplicerade var förlossningarna. Båda slutade med akutsnitt.

Därför blir jag oerhört provocerad av naturlighetsdyrkan. Och att det finns en förlossningarnas hierarki. Finast är att föda utan smärtlindring och återhämta sig snabbt. Epidural och akutsnitt är inte lika fint. Längst ner i hierarkin finns de planerade snitten.

Det är som om vi fortfarande förhåller oss till vad Gud sa när han kastade ut Eva från paradiset: ”Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn” Länge var det hädelse att använda smärtlindring. 1591 brändes skotskan Eufame Maclayne på bål för att hon hade försökt lindra plågorna genom att äta örter när hon födde sina tvillingar.

Att förlita sig till naturlighet är att acceptera att kvinnor har orimligt ont under förlossningen. Sverige har världens kanske bästa förlossningsvård och bara 0,05 promille av kvinnorna dör under förlossningen. Men nästan varannan kvinna som fött vaginalt får någon form av skada. Många får livslånga men. Och det är inte naturligheten som är räddningen. Räddningen är att förfina vården och att ställa krav.

Om vi hade satt all tilltro till den magiska naturligheten hade kvinnor fortfarande antingen dött under förlossningen eller fött under orimligt smärtsamma former.

Det är inte finare att föda naturligt och man är inte duktigare om man har en komplikationsfri förlossning och återhämtning – bara mer lyckosam. Det finaste som finns i förlossningssammanhang är om barnet kommer ut till så små mänskliga kostnader som möjligt oavsett om det är snitt eller vaginalt, med eller utan smärtlindring.

Till min platyhona: Jag är otroligt glad över att din förlossning gick så bra. Mina tankar är hos dina medsystrar som inte var lika lyckosamma.