mama debatt med Cissi Wallin: Pappor måste göra en kollektiv shape-up!

Det finns en lösning på problemet med alla utbrunna mammor, menar mamas debattör Cissi Wallin. Alla världens pappor måste steppa upp, nu!

F

ör några år sedan försökte ett kreativt gäng med manusförfattarna Sara Haag och Liv Strömquist i spetsen pitcha en serie till SVT. Den köptes aldrig in, men nu har några gyllene minuter av ”Winning” släppts på Youtube.

I pilotavsnittet vänds det på könsmaktssteken och berättelsen handlar om den unge bloggaren (han bloggar för den fiktiva tidningen papa) Calle, som skaffat barn med den betydligt äldre stjärnskådisen Annelie – en kvinnlig version av någon i stil med Mikael Persbrandt.

Anneli är mest ute på jobb och på krogen där hon snortar kokain och är otrogen med unga killar på löpande band. Den hälften så gamla Calle är hemma med parets två barn. Väntar och hoppas, försöker hålla ihop familjen och fasaden. Allt medan Annelie mest tänker på sitt ego och härjar vidare.

”Pappor överlag bryr sig inte tillräckligt om barn och föräldraskap för att kommentera”

Skaparna av serien säger bland annat så här i beskrivningen: ”Det verkar till och med som att Annelies position i samhället blir starkare ju mer grisigt hon beter sig.”. Och hennes moderskap ifrågasätts knappt. Hennes frånvaro från barnen och det dagliga vardagsharvandet på hemmaplan kritiseras minimalt. Hon är ju ett geni! Ett konstnärsgeni som har fullt upp med sitt.

Som män i hennes position oftast har, och som hela samhällsapparaten bara köpt rakt av. Pappan som själv är som ett ansvarslöst barn – ett barn som kvinnor och mammor ska ”rädda” genom att fortsätta curla tills curlingborsten nästan går av på mitten.

Lek med tanken att jag hade hetat Linus och skrivit i tidningen papa. Vad hade förväntats av mig då? Hur hade du granskat och dömt mig? Hade du ens läst, om du varit pappa i stället för mamma? Hade jag blivit ens hälften så syrligt kommenterad på papas Facebooksida när jag skrivit en bloggpost eller krönika om hur viktigt det känns med egentid? Hade jag fått hatmejl om vilken usel förälder jag verkar vara, som låtit min unge börja på förskolan ”alldeles för tidigt”? Hade massor av andra pappor haft åsikter om allt från brandsäkerheten i mitt hem till hur jag väljer att klä min tvååring? Nej. För pappor överlag bryr sig inte tillräckligt om barn och föräldraskap för sådant.

”Att vara pappa innebär fortfarande att i stort sett inte ha en enda förväntning på sig”

Låter det hårt? Sanningen är sällan en smekning. Det är ingen slump att det inte ens finns en tidning och en sajt som heter papa. Ingen slump att antalet pappabloggare är en bråkdel av antalet mammor som skriver och delar öppet om vardagen med barn.

Hur många pappor hänger på nätforum à la Familjeliv och debatterar bästa potträningsmetoden och huruvida samsovning är the shit? En procent?

Och är det bra? Ska vi kvinnor och mammor ha den nonchalansen som föredöme? Nä – hellre överengagerad än knappt engagerad alls.

Att vara pappa innebär fortfarande att i stort sett inte ha en enda förväntning på sig. Och att vara mamma innebär tydligen fortfarande en samhällelig förväntan på att också bli förälder åt den vuxne man som gjort en på smällen. För att hans ego väger tyngre?

Newsflash! Jag och måånga mammor med mig har också krävande egon, men vi lär oss tygla och rannsaka dem. Vi tillåts inte vara infantila jättebebisar.

”Vi har inte råd med fler år med mammor som försöker täcka upp för jättebebisar till pappor”

Tiotusenkronorsfrågan är: När börjar vi ställa samma krav på världens alla pappor som på mammorna? När börjar vi på riktigt få nog av att vara familjens ständiga projektledare, som är den som tänker på sådana saker som att barnen behöver en ny overall ”i år igen!”?

Vi behöver onekligen fortsätta vända på steken, stanna upp och ifrågasätta hur det blev så här och vad det kan bero på. Inte bara gilla läget, kapitulera inför faktumet att mammor granskas och döms 3 000 procent hårdare.

Vi har inte råd med fler år och decennier med utbrunna mammor som försöker täcka upp och överkompensera för jättebebisar till pappor. Det kan inte ligga på oss.

Alla världens pappor måste göra en kollektiv shape-up. Och vi ska inte behöva hålla dem under armarna och gorma peppande ramsor under tiden.

Krönikan är publicerad i mama nr 1 2018, som finns att köpa i butik nu!

Dags för en paus? Boka in dig på en tränings- och sparesa med mama och Lofsan i vår!

Spahelg över Mors dag med Lofsan

NUVARANDE mama debatt med Cissi Wallin: Pappor måste göra en kollektiv shape-up!
NÄSTA 7 problem föräldrar kan relatera till veckorna före jul (varje år!)