mama debatt med Cissi Wallin: Heja föris – men sluta basha mammorna!

Från och med mama nr 1 skriver vår bloggare Cissi Wallin en debattartikel i varje nummer. Den första handlar om de orimliga kraven som ställs på förskolepersonalen.

Annonsen laddas.

Min son Helmer (även kallad ”Hempan”) fyller två år i februari. Han började på föris i våras, drygt 14 månader gammal. Och han älskade det från i stort sett första stund. Faktum är att vår livskvalité som familj har ökat drastiskt sedan dess. Inte för att vi inte gillar att hänga med vår son, utan för att han så tidigt och tydligt visade behov av annan stimulans än den två redan ganska slitna päron kunde erbjuda.

På Hempans föris har de olika pedagogiskt väl uttänkta temaveckor. De jobbar aktivt för att skapa bra ”laganda”, lär ungarna att vara toleranta och schysta kompisar. Han kommer hem och har lärt sig nya ord och sånger. Han skiner upp som en sol varje morgon när man rullar in vagnen genom grindarna. Det är så här förskolan ska vara, något mer än förvaring av personer variant mindre.

Cissi Wallin skriver debattartikel om förskolan
”Nu drar vi till föris mamma!”

Vi har haft tur. För det ser inte riktigt ut så överallt. Överfulla grupper, utarbetad personal och stor brist på förskolepedagoger. Landets förskolepersonal har fått nog och har dragit igång ”Förskoleuppropet” som är precis vad det låter som – ett upprop för att få ansvariga politiker att lyssna och inse alla orimligheter. Men också för att vi föräldrar faktiskt ska förstå omfattningen av bristerna inom vår ”fina omsorg för barnen”.

Till exempel visar en rapport från Försäkringskassan från 2012 att det nästan är 80(!) procent vanligare med sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa bland förskolepersonal och fritidspedagoger, jämfört med övriga yrkesgrupper. Jag repeterar: 80 procent vanligare. Har du hört det förut? Inte? Att det inte är alarmerade är ju alarmerande nog i sig, kan man tycka.

Det tummas återkommande på kvalité och säkerhet. Herregud, ungar kan ju ”glömmas” på utflykten!

Många som jobbar inom förskolan har fått nog av låga löner men höga, ibland orimliga, krav. Just den kombon är väl för övrigt inget någon ser som en lockande karriär-usp. Därför vill allt färre plugga till pedagoger och lärare.

Men vad vill då ”Förskoleuppropet” mer konkret? Bland annat vill de se max tolv barn i småbarnsgrupperna (ja tack). I dag är det inte sällan 15–16 ungar på var och en av dessa avdelningar. De vill också ha mer personal, som helt enkelt ser efter dessa vildingar som inte direkt är några sävliga sengångare, utan snarare duracellkaniner med ständiga självmordstendenser (Halleluja!).

Det som krävs borde givetvis vara helt självklart. Men det är det inte. Det tummas i stället återkommande på såväl kvalité som säkerhet. Herregud, ungar kan ju ”glömmas” på utflykter eftersom personalen redan har fullt upp och lite till med tusen arbetsuppgifter. Jag fattar helhjärtat att folk inom barnomsorgen går på både sparlåga och med ständigt stresspåslag i bröstet.

Annonsen laddas.

Och här är det viktigt att vi kvinnor, mammor och förskolepersonal (de allra flesta är ju just det, kvinnor), håller ihop och sparkar uppåt, och INTE på varandra. Jag har nämligen sett och hört flera förskolejobbare som lägger skulden på oss småbarnspäron. Och då framför allt på oss mammor. Genom att till exempel härja runt i mitt eller min mama-kompis Carin Da Silvas bloggkommentarsfält, eller på mamas Facebook-sida och anklaga oss för att göra deras arbetssituation sämre.

Det heter att man inte hade varit så utarbetade om inte så många ”lata” mammor hade sina treåringar på föris, medan de är hemma med en nyföding. Det heter att man kanske inte ens ska ha småttingar under två år på förskolan. ”Sådana små behöver sin mamma”, har jag fått höra många gånger.

Pappor går alltid fria av någon MÄRKLIG anledning

Det här tycker jag är väldigt sorgligt. Jag fattar att situationen på många håll i landet, på just den förskola som Maggan eller Linda jobbar på, kan vara akut. Jag fattar att man som frustrerad och slutkörd lätt kan bli okonstruktiv och bitter. Men mamma-shamingen från en del förskollärares håll måste upphöra! Den borde ju enbart riktas mot våra folkvalda politiker. Som uppenbarligen inte själva har barn på förskolan, eller åtminstone uppenbarligen aldrig bemödat sig att snacka med personalen så där på riktigt.

Jag ger mitt fulla stöd till ”Förskoleuppropet” och liknande initiativ. Skriver under på varenda punkt. Men i systerskapets namn måste småbarnsmammornas ”skuld” (pappor går för övrigt alltid fria av någon MÄRKLIG anledning…) lämnas utanför debatten om en värdig och trygg barnomsorg. I samma anda måste vi som vill ha en bättre förskola för våra barn även vi rikta oss direkt till politiker och beslutsfattare, inte bara gnälla på föräldramötena.

Vi vill såklart alla att Sverige ska ha världens bästa förskola. Som såklart ska räcka till alla familjer som behöver och vill ha sina småkottar där. Varför ska ett välfärdssystem, kanske världens på pappret bästa, sluta vara ett välfärdssystem? Högre skatt för alla som tjänar mer än genomsnittet? Kör i vind! Mer pengar på rätt ställe, mer resurser och verklighetsförankring hos skolpolitiker!

Vad är det som är så svårt att få ihop? När händer något drastiskt?

Höj grundlönen med tio lax och släng in en extra pedagog per barngrupp så kan vi börja snacka förskoleförbättring på allvar, om du frågar mig. Till dess instämmer jag i klagokören – den som säger att kvinnodominerade yrkesgrupper måste få ökad status på så många plan. Annars riskerar vi en hyfsat oskön samhällskollaps.

Det här är Förskoleupproret

Förskoleupproret startades av två förskolepedagoger och jobbar för att skapa bättre förutsättningar i förskolan för både barn och pedagoger. På kravlistan står bland annat max tolv barn i småbarnsgrupp och 15 barn i storbarnsgrupp, bättre rutiner för att ta in vikarier och minskat antal kringuppgifter för förskolepersonalen. Initiativet har över 9 000 medlemmar på Facebook.

Håller du med Cissi eller ej – debattera med god ton på mamas Facebook.

Läs mer av Cissi Wallin på hennes mama-blogg!