mama debatt: Bokstavsmamma – du är inte ensam!

mamas bloggare Cissi Wallin om hur det är att vara mamma och ha adhd.

Hej jag heter Cissi och jag är en bokstavsmamma. För nästan tio år sedan fick jag nämligen en adhd-diagnos. Det var ingen chock direkt, snarare en befrielse. Bitarna i mitt livs ständigt röriga pussel föll på plats. Men jag minns så väl hur fruktansvärt kränkande specialistläkaren inom psykiatrin uttryckte sig när vi gick igenom min utredning. Hon sa rakt ut att jag nog skulle ha svårt att bilda familj. Att ”sådana som jag” kan ha svårt att hitta rätt i mammarollen och ta hand om ett barn. Så att jag under många år tvivlade på om jag hade det i mig att bli mamma är kanske inte så konstigt.

Men så blev jag lite oplanerat gravid för tre år sedan. Lyckoruset blandades med paniken. Men min Linus lugnade mig. Sa rätt saker. ”Du kommer bli en fantastisk mamma, älskling”.

Vi är inte sällan lite som vuxna barn och känner oss malplacerade med andra, till synes rediga, morsor

Vi är många, vi bokstavsmammor. Som trots våra diagnoser och samhällets kunskapsbristande fördomar har vågat ta steget och bilda familj. Som älskar våra barn lika gränslöst som andra. Men som också kämpar i det tysta. För vi är en än så länge ganska osynliggjord grupp. Mammor med annorlunda hjärnor. Mammor som har svårare att hålla ordning. Mammor som tappar tålamodet snabbare. Mammor som är extra stresskänsliga…

Vi går ju emot den snäva idealbilden av en god moder. Vi är inte sällan lite som vuxna barn, och känner oss malplacerade med andra, till synes rediga, morsor som aldrig verkar tycka att småbarnstillvaron är kämpig. Och så har vi kunskapsbristen hos omgivningen! Trots att experter räknar med att upp emot åtta procent av den vuxna befolkningen har någon form av neuropsykiatrisk diagnos så är folks allmänna kunskap bristfällig. Trots att vi alla garanterat känner minst en person med adhd, add eller autism.

Men hur är det då att leva med adhd? Hur skiljer sig en bokstavsmammas vardag från så kallat normalstördas? För några år sedan intervjuade mama en ung mamma med just adhd. Bland annat kan man läsa detta om hennes vardag:

”Föreställ dig att du i dag bestämt dig för att plocka upp leksaker som ligger slängda på golvet. Du börjar med att ta upp en liten plastbil och ska lägga den i leksakslådan, men på vägen dit ser du plötsligt en tidning på soffbordet. Du upptäcker något intressant på tidningens omslag och tänker att det måste du genast läsa. Om du ska läsa tidningen vore det ju gott med en kopp te så du fyller vattenkokaren och tar fram en tepåse. När vattnet kokar upptäcker du att du borde torka av köksbordet. Du tar en trasa och börjar torka av bordet. När teet är klart tar du tidningen för att gå och sätta dig i soffan, men på vägen mot soffan ser du att det är en himla röra i bokhyllan. Du sätter koppen på hyllan och börjar sortera bland böckerna. Leksakerna har du redan glömt bort.”

FLER SKARPA INLÄGG HITTAR DU PÅ CISSIS BLOGG

Och just så, just i de meningarna, har du även mitt vardagssmåbarnsliv i ett nötskal. Ständiga svårigheter att fokusera och prioritera rätt. En hjärna på torktumlarläge. Sedan Helmer föddes måste jag skriva listor för allt, förbereda och planera på ett sätt som för andra kan framstå som rent komiskt. Och visst måste man kunna skratta åt även livets mindre fluffiga sidor. Hade jag inte haft min svarta humor hade jag knappt pallat att andas. Men vi måste också kunna se, acceptera och ta olika mammors spelkort på allvar.

Vi bokstavsmammor har också många styrkor, bara man får chansen att blomstra på sitt vis

Mina kort är ständigt osorterade och min hjärna funkar liksom inte som genomsnittet. Som normen. Och att passa in, ansluta sig till normen är tydligen oerhört viktigt även i mammaskapet. Pallar man inte att gå till öppna förskolan (jag blir näst intill fysiskt illamående av alla intryck) så ska man – givetvis oombett – få höra att det ”bara är att gilla läget och vänja sig”.

I adhd-mamma-gruppen jag är med i på Facebook var det nyligen någon som beskrev det som att vara bollen som omgivningen enträget försöker pressa ner i ett fyrkantigt hål. Det ger skavsår. Det tär. Bryter ner. Skapar utanförskap. Vi kämpar ju alla mer eller mindre med moderskapet. Addera att dessutom, som lök på laxjäveln, behöva känna dig som ett enda stort fel.

Så. Jag vill vända mig både till dig fellow bokstavmamma OCH dig som just insett att du kan för lite om saken.

Bokstavsmamma – du är inte ensam! Även om det verkligen kan kännas så! Leta vänner på nätet, och våga blotta dig utan filter. Många gånger har jag suttit med tårarna ner i tangenterna och fått fantastiska tips och virtuella kramar i Facebookgruppen ”Mammor med adhd”.

Ni andra – bilda er! På till exempel riksförbundet Attentions sajt finns massa lättillgänglig info om just bokstavshjärnor. Fråga hellre än att anta! Dumma frågor är inte fel, men ödmjuka dumma frågor är ännu bättre. Vi bokstavsmammor har också många styrkor, bara man får chansen att blomstra på sitt vis. Vattnar ni oss rätt så slår vi ut. Och för att avsluta lite ”Ernst:igt” – tillsammans kan vi vara en grymt härlig trädgård. Alla sorters mammor på olika grenar. Redo att sträcka ut händer åt varandra både när solen gassar och regnet kommer.

Fakta

2,5% – så stor andel av alla vuxna beräknas ha adhd. Motsvarande siffra för skolbarn är 5% men skillnaden beror till stor del på att många vuxna aldrig får en diagnos och i stället lär sig hantera sina svårigheter med tiden.

Hur märker du att du har adhd?

Adhd yttrar sig på olika sätt hos olika individer och under olika tidpunkter i livet, men några av de vanliga kärnsymtomen är:

  • Uppmärksamhetsproblem – kan visa sig genom till exempel koncentrationssvårigheter, slarvighet, glömskhet och lättstördhet. Många blir lätt uttråkade och har svårt att slutföra saker som de inte är väldigt intresserade av.
  • Impulsivitet. Kan visa sig genom starka och svårkontrollerade känsloreaktioner och dålig förmåga att lyssna på andra.
  • Överaktivitet. Handlar egentligen om svårigheter med att reglera aktivitetsnivån efter det man gör, så att den antingen är för låg eller för hög. Överaktiviteten hos barn är ofta fysisk, hos vuxna visar den sig bland annat genom påtaglig rastlöshet och sömnproblem.

BEHÖVER FAMILJEN MER SÖMN? Testa mamas onlinekurs ”Sova hela natten – ge ditt barn bättre sömn utan sömnmetoder”

Kurs i barns sömn sova hela natten