”Hur ska man våga skaffa barn när världen är ur led?”

Mimmi Lexander, Social media manager på Bonnier Tidskrifter, om känslorna efter tragedin i Trollhättan.

I början av sommaren var det Lisa Holm – tankarna yrde i huvudet och de allra flesta av oss somnade med en stor klump i magen och en lamslagen känsla av att ondskan finns så nära. En tonåring som inte blev mer än tonåring. Ett mord som precis bekräftats hade ett sexuellt motiv.

Igår var det Trollhättan. Fruktansvärda, vidriga, händelse. Mitt bland barn. I skolan. Flera unga som inte fick chansen att börja sina vuxna liv.

Som om det inte vore nog: polisen bekräftar att det rör sig om ett hatbrott.

Och så resten då. För det handlar inte bara om vansinnesdåd, utan även om ett Europa som blir allt mer främlingsfientligt. Ett Sverige som blir allt mer rasistiskt. En tid när hat och ilska aldrig varit så nära.

Det är så mycket runt omkring oss som är fel.

Det är inte längre på film och inte någonting vi bara fruktar. Det är mitt ibland oss. Det är näthat, hot och avskyvärda värderingar. Det är rasism, homofobi och vidrig kvinnosyn. Det är våldtäkter och mord och terrorattentat.

Jag funderar mycket på det här även i vanliga fall, men för varje fruktansvärd sak som händer gnager det lite djupare. Vill man sätta ett barn till den här världen? Hur ska man kunna skydda den där lille oskyldiga? Hur ska man lyckas att tidigt få in så mycket bra värderingar och kärlek att hen aldrig hamnar snett? Hur ska man lyckas förmedla att det enda som hjälper i alla de här fallen är att inte ge vika, att ondskan inte ska få vinna, att man måste fortsätta tro på att alla vettiga människor kan fixa det tillsammans? Hur ska man räcka till?

Idag snurrar tankarna ännu fortare. Det är sånt här som gör att jag blir så otroligt rädd för att skaffa barn.

För hur, hur i helvete, ska man våga när världen är helt ur led?