Helena, 35: ”Jag ska inte kasta sten i glashus när jag har bajs i fickan”

Bloggaren Helena Elm, 35, beskriver humoristiskt en sommardag med barnen – och igenkänningen är total!

En solig dag i somras på väg hem från ännu ett gudsförgätet strandbesök med en treåring som rymt åt ena hållet och en bebis som krupit åt andra hållet på jakt efter mer sand att stoppa i munnen, bestämmer min man och jag oss för att låta fiskpinnarna ligga kvar i frysen och istället unna oss en familjemiddag på golfkrogen på vägen hem.

Kvällssolen lyser genom uteserveringens parasoller, och vi har precis hunnit få in maten när treåringen förkunnar: ”Jag måste bajsa! NU!”

GÖR NÅGOT ROLIGT HELA FAMILJEN: Spring ToppLoppet den 16 september!

Eftersom hon haft vissa leveransproblem på den fronten under dagen blir det därför bråttom. På vägen till toaletten hinner jag både snava på IKEA:s bebisstol Antilop (hur många gånger ska man egentligen göra det innan man lär sig?) och tappa en sko. Några vänliga själar i toalettkön inser det prekära i situationen och låter oss gå före.

De vänliga själarna i toalettkön harklar sig förläget och tittar ner

”Åh, så skönt att bajsa,” säger treåringen med trosorna avsparkade på golvet. Jag plockar upp dem och noterar att vi inte riktigt hunnit i tid. Jag ser mig om efter skötväskan där vi brukar ha små hundpåsar att lägga explosiva blöjor i, bara för att konstatera att den är kvar i bilen. Kan jag låta henne ha på sig trosorna ändå? Nej, det är inget alternativ. Jag försöker istället skrapa bort bajset så gott det går med pappersservetter. Sedan rullar jag ihop trosorna i lite papper och stoppar ner dem i fickan, innan jag själv sätter mig på toaletten.

”Jag vill gå nu!” utropar barnet och öppnar dörren och störtar ut innan jag hunnit dra upp byxorna. De vänliga själarna i toalettkön harklar sig förläget och tittar ner.

HAR DITT BARN SVÅRT ATT SOVA? Testa vår onlinekurs ”Sova hela natten – ge ditt barn bättre sömn utan sömnmetoder”

Kurs i barns sömn sova hela natten

Väl tillbaka på uteserveringen ratar mitt numera troslösa barn den dyra maten.

”Den är äcklig”, säger hon och glider ner från stolen i ett försök att smita därifrån. Maken viftar irriterat bort en geting från sin pizza. Den enda som äter något är bebisen, men hon får medhavd burkmat. När sista skeden ska in i den tvåtandade lilla munnen viftar hon vilt med händerna och smashar till skeden så att den tomatröda purén stänker ända bort till bordet bredvid.

Pojkvännen har en slätstruken skjorta och en finstickad tröja nonchalant knuten över axlarna. Han ser så ren ut. Och utvilad.

Purén missar den välklädda bordsgrannens vita blus med en hårsmån. Jag synar henne uppifrån och ner. Hon har en flortunn blus och en mossgrön plisserad kjol. Håret är omsorgsfullt lockat och på bordet ligger en clutch från By Malene Birger i säsongens senaste modell. Hon kisar mot solnedgången och smuttar på ett glas champagne.

Helena med barnen Evelyn, 9 månader, och Lily, 3.
Helena med barnen Evelyn, 9 månader, och Lily, 3.

”Fota en Instagrambild på mig”, uppmanar hon sin pojkvän och räcker honom en mobiltelefon i ett skal med samma mönster som clutchväskan. Jag flyttar över blicken till pojkvännen. Han har en vit, slätstruken skjorta och en finstickad tröja lite nonchalant knuten över axlarna. Han ser så ren ut. Och utvilad.

Jag tittar på min egen man. Han har en intorkad spya på axeln sedan strandbesöket. Den urtvättade T-shirten är strösslad med vita hundhår och jag vet att den har ett hål på ena armen. Han borde verkligen köpa en ny. Men jag ska inte kasta sten i glashus. Inte när jag har bajs i fickan.

Och vem vet, kanske att de till och med kommer att ha bajs i fickan?

Livets ytterligheter blir extra påtagliga där vi sitter på uteserveringen, två par som sitter så nära men befinner sig så långt bort från varandra i det vardagliga livet. Visst var åren innan vi fick barn härliga, men jag skulle aldrig någonsin vilja byta.

Och kanske, om ett år eller två, att paret bredvid också sitter där med ett barn som tjoar vilt och som de vet att de kommer behöva muta med ”Babblarna” på vägen hem. Och vem vet, kanske att de till och med kommer att ha bajs i fickan?

Vill du läsa fler igenkännande texter av Helena? Följ hennes blogg här!